Hur kom du på att göra detta från början?
– Dels gillar jag långa lopp och utmaningar, dels kan jag nu svara alla som brukar fråga mig om jag har åkt Vasaloppet och jag svarade alltid då nej eftersom jag inte kan åka skidor. Numera kontrar jag snabbt och säger att jag har sprungit Vasaloppet.
90 km är långt, hur tänker man under loppet?
– Det är långt! Men det gäller att ställa in sig mentalt och fylla huvudet med olika aktiviteter. Jag hinner gå igenom hela höstens planering och vilka saker jag ska göra privat eller politiskt. Många idéer (både politiska och annat) kommer just då när jag springer i skogarna, idén till Uppsala kulturmaraton föddes exempelvis i Oxberg när jag var ganska trött och hade runt 30 km till målet. Det är kanske det vi människor idag behöver, tillfällen för eftertanke och reflektion i ett samhälle där vi ständigt är stressade och inte har tid att tänka igenom saker och ting.
Blir det en fjärde gång efter det här?
– Eventuellt! Man blir liksom beroende av sådana utmaningar.
Hur tänker du fira efter målgången?
– I år ska vi stanna kvar i Mora och fira med god mat och lite annat också. Vi är tre som känner varandra som ska springa. Jag har lyckats lura med mig dem. Jag vet att det är flera från Uppland som springer loppet, kul.
Får du med dig några fler politiker på detta?
– Min sambo som är miljöpartistisk landstingsråd skulle ha sprungit men hon skadade sig i ett swimrunlopp (Ångaloppet) förra helgen. Hon hejar på istället. Men annars borde fler politiker föregå med gott exempel och slå ett slag för folkhälsan. Alla behöver inte spring långa lopp men fysisk aktivitet är mycket viktigt för oss människor och för att samhället ska fungera i framtiden.