Hallå där, Hanna Pettersson...
... målvakt från Alunda och Vesta som i helgen blev svensk mästarinna i innebandy då Rönnby vände 0-3 till seger på straffar mot Iksu i Globen.
- Tackar, jättekul att vinna efter silvret förra året, har nog fortfarande inte riktigt förstått vad man har gjort.
Hur var känslan i laget vid ställningen 0-3?
- Vi hade ändå en positiv känsla i pausen inför tredje perioden och Helena Lundkvist som hade fyra SM-silver skrek att hon verkligen skulle ha ett SM-guld och att hon visste att vi också ville det och sen gick vi bara ut och körde.
Och ni kvitterade, men sedan du fick inte stå på straffarna, varför?
- Mot Balrog i semin blev det också straffar och då släppte jag in första och Linnea Bergman fick hoppa in och då vann vi så nu fick hon ta straffarna igen och det gick ju bra den här gången också.
Hur kändes det att sitta på bänken?
- Nervöst, men det gjorde inget det viktiga var att vi vann.
Trots succén förra året med SM-silver och nu SM-guld så blir det inget landslagspel?
- Nej jag vet inte varför, har inte hört något från förbundskaptenen men det är inget jag tänker på, jag lägger allt krut på Rönnby. Men visst var det skönt att slå ut de båda landslagsmålvakterna Helena Andersson i Pixbo(kvartsfinal) och Sofia Pettersson i Balrog(semifinal).
Framtiden då, hur ser den ut? Får vi se dig i en uppländsk klubb igen?
- Nej tror inte det, jag känner mig hemma i Västerås och jag har ett år kvar på kontraktet. Jag sa i början på säsongen att om vi vinner SM-guld så fortsätter jag, annars vet jag inte. Nu blev det guld, och då siktar jag på nästa säsong och framförallt Europacupen.
En sista fråga, varför blev du målvakt?
- Min storebror Emil tvingade mig att stå i mål så han hade någon att skjuta på.
Så jobbar vi med nyheter