Gendopning ett smygande hot
Inte i Aten, men i Peking om fyra år kan idrottsmän fuska sig till sina olympiska framgångar med hjälp av gendopning.- Inom några år är kunskapen och tekniken så utbredd att idrottsmän som är beredda att ta vilka risker som helst för att vinna också kan använda sig av gendopning, säger Sveriges främste dopningsexpert, professor Arne Ljungqvist.
- Att man forskar för att få kunskaper om hur man skall kunna hjälpa sjuka människor är ju högst rimligt. Forskningsetniska kommittéer i olika länder har också i olika omgångar, under strikt kontrollerade former, givit tillstånd för kliniska studier. Det finns också många sjukdomsområden där framtidens genbehandling innebär en väsentlig förbättring av livskvaliten, säger Arne Ljungqvist.
Teknikens baksida
Bland de användningsområden som nämns märks behandling av sjuka gener hos nyfödda barn och möjligheter att ersätta eller förbättra skadade kroppsdelar hos människan.
Sedan finns också baksidan av verksamheten, att penning- och framgångshungrande idrottsmän, utan några skrupler, skulle kunna använda tekniken för egen vinning.
- Inom WADA (den internationella dopningsbyrån) är vi medvetna om riskerna och har bland annat arrangerat ett par konferenser där problemen tagits upp, säger Arne Ljungqvist.
Vid en uppföljningskonferens i Seattle nyligen presenterades bland annat amerikanska försök med råttor som visade vilken oerhörd nytta idrottsmän, inom framförallt styrke- och uthållighetsidrotterna, skulle få om de kunde tillföra kroppen konstgjorda gener.
Kontaktades av idrottsmän
Arne Ljungqvist känner den amerikanske professorn, Lee Sweeney, vid universitetet i Pennsylvaina som genomfört försöken.
- Sweeney berättade vid en konferens i New York för ett par år sedan att det redan då hade ringt ett antal idrottsmän till honom som var intresserade av genforskningen, vilka framsteg som gjorts och när generna skulle kunna tas i bruk, berättar Arne Ljungqvist och fortsätter:
- Det är sådana där samtal som gör att genforskarna sällan vill berätta offentligt om de framsteg som sker inom det här området. Alla inser förstås vad ett genombrott inom genforskningen skulle kunna betyda för de idrottsmän som vill fuska.
Försöken på helt friska råttor visade att genbehandling tillsammans med styrketräning —råttorna hade vikter på sig när de klättrade runt — ledde till att råttorna blev dubbelt så starka i benen jämfört med obehandlade råttor. Dessutom satt styrkan i under lång tid.
Saknar metoder
Sweeneys slutsats var att om en människa behandlades på samma sätt skulle styrkan kunna sitta i under flera år.
Kan då gendopning upptäckas?
- I dagsläget känner man inte till någon tillförlitlig metod att avslöja gendopningsfuskare. Vi talar ju här om individens egna gener. De är ju som de är. Men jag utesluter inte att man i framtiden kan komma på metoder som leder till att även gendopning kan upptäckas. Ny rön ger också nya kunskaper, säger Arne Ljungqvist som försöker anslå ett optimistiskt tonfall.
- Visst är det bekymmersamt. Men vi som sysslar med det här får naturligtvis inte ge upp. Gör vi det är det fritt fram fuskarna och då skulle idrottens karta, framförallt när det gäller styrke- och uthållighetsidrotterna, ritas om för all framtid, avslutar Arne Ljungqvist.
Så jobbar vi med nyheter