Tänk er följande: Emil Forsberg och Kim Källström skriver på för Sirius. Lars Lagerbäck blir coach och så kryddar man med några mästarspelare från Malmö.
Omöjligt förstås.
Men på 1960-talet hände det som inte kunde hända.
Pengarna flödade och det fanns en framtidsoptimism utan dess like. Allt var möjligt med Bergströms plånbok som tycktes stå vidöppen dygnet runt. Miljonerna (i dagens penningvärde) rullade.
Spelare med landslagsmeriter kom och gick.
Ridån för den sista akten gick ned en bister höstdag 1974. Pengarna var nu definitivt slut. Sirius åkte ur allsvenskan.
Owe Bergströms verk var raserat.
Inledning
Owe Bergström föddes i Borås den 1 juli 1928 och dog under midsommarhelgen för tio år sedan. Hans historia är som hämtad ur Rekordmagazinet.
I slutet av 1800-talet bestämde sig Paul Urbanus Bergström att lämna Knalleland i Västergötland för att söka lyckan i Stockholm. Hans första jobb var en anställning i en tyghandel, men det dröjde inte länge förrän han hade öppnat eget.
Paul U Bergström hade sinne för affärer. Det gick bra – väldigt bra. Verksamheten växte år efter år.
Han byggde sedermera Sveriges största varuhus, ett gigantiskt bygge vid Hötorget i Stockholm. Paul U Bergström döpte sitt verk till PUB, initialerna i sitt namn.
Familjen köpte ett sommarställe på Lidingö strax utanför stan där Paul U Bergström byggde ett herrgårdsliknande gods, Stockholms största och finaste sommarboende, som döptes till Paulsro efter Bergströms förnamn. Det var där – i början av 30-talet – som Owe Bergström lekte som barn. Farfar Paul hade blivit enormt förmögen.
– Hela ön var vår. Vi hade utsikt över Askrikefjärden. Farfar tog en ridtur varje morgon ända upp i 70-årsåldern, berättade Owe Bergström för UNT:s förre sportchef Bengt Carlsson på 90-talet.
I slutet av 30-talet såldes sommarstället till Riksidrottsförbundet, som än i dag äger fastigheterna, fast nu heter det inte Paulsro. Det heter Bosöns idrottsinstitut.
Pappa Olof
Owe Bergströms farfar dog 1934 som en mycket rik man. Paul U Bergström hade fyra barn, Olof, Tage, Margit och Gurli. Olof Bergström, Owes pappa, var intresserad av att driva PUB vidare tillsammans med brodern Tage, men det ville inte systrarna och därför såldes PUB till Kooperativa Förbundet, KF.
Olof Bergström valde att göra egna affärer när PUB-varuhuset såldes och köpte en vapenbutik i centrala Stockholm. Butiken var landets största och var vida känd för sin årliga katalog. Butiken hette Mauritz och Widforss.
Parallellt med Olof Bergströms affärer i Stockholm startade en man i Västerås ett företag. Han sålde kulspetspennor. Det gick lysande. Företaget döptes till Pennspecialisten, i dag känt som Ur & Penn. Verksamheten utvidgades och snart hade en liten damekipering startat som fick namnet Hennes.
Grundaren hette Erling Persson.
1968 sålde Olof Bergström, Owes pappa, vapenbutiken Mauritz och Widforss till Erling Persson och därmed såg Hennes och Mauritz dagens ljus.
Vapenbutiken i centrala Stockholm ligger fortfarande kvar där den låg under Bergströms ägartid.
Uppväxten
Owe Bergström kom med sin mamma Jane och brodern Göran till Uppsala 1938. Pappa och mamma var skilda och mamma gifte sig med John Naeslund, professor vid kvinnokliniken på Akademiska Sjukhuset, och fick ytterligare en son 1948.
– Pappa var väldigt fäst vid sin mamma, berättar dottern Pia, som föddes 1968, samma år som Sirius tog steget upp i allsvenskan för första gången.
Owe Bergström studerade på Uppsala universitet och avlade examen 1950 och ett par år senare avslutade han sin militärtjänstgöring. Han vistades sedan som stipendiat i USA under åren 1952–1953.
När Owe Bergström kom hem till Sverige anställdes han på Uplandsbanken och jobbade under en tid i den banklokal som låg i UNT:s tidningshus på Danmarksgatan i Uppsala.
Sin yrkeskarriär avslutade Owe Bergström på Trygg Hansa i Stockholm.
Mamma Jane (född Skoglund) var liksom Owe Bergström från Borås i Västergötland. Jane dog 1958.
Owes pappa Olof avled 1964.
Övertalningen
Owe Bergström föddes inte in i Sirius. Han hade idrottsintresse som ung, men det handlade mest om tennis och handboll. Han spelade bandy som junior.
Men något engagemang i Sirius var det inte tal om.
I stället blev Owe Bergström ordförande för Upsala Studenters IF:s handbollssektion, som var en storklubb på den tiden. Handbollsintresset var uppenbarligen stort och snart blev han ordförande i Upplands Handbollsförbund, en post som han hade fram till 1960.
Under den här tiden började Owe lära känna Per Lundqvist, arkitekt i Uppsala och som var engagerad i Sirius.
– Lundqvist var en Siriuskille av stora mått. Jag hade förmånen att få köra hans stora amerikanare på några resor när han behövde en chaufför efter att ha tagit något glas, säger 85-årige Sune Sagström, som har haft massor av positioner i Sirius genom åren, bland annat ordförande.
Pelle Lundqvist ville att Owe Bergström skulle kliva in i Sirius. Då – när 50-talet gick över i 60-tal – var bandyn den stora sporten i Uppsala. Fotbollen förde en blygsam tillvaro.
Men Owe Bergström tvekade.
Lundqvist tjatade. Bergström var avvisande. Men till slut föll han till föga.
Och så föddes Owe Bergströms osannolika engagemang i Sirius – en kärlekssaga som varade i 43 år fram till hans död sommaren 2003.
Början på festen
Festen hade bara börjat. Det var högkonjunktur och Sverige byggdes ut i en rasande takt.
Owe Bergström hade tagit plats i Sirius innersta krets. Men några stora pengar handlade det inte om – ännu. Sirius vann SM-guld i bandy 1961, men i den spelartruppen fanns inte några spelare som var värvade av ”Bergströmpengar.”
– Det handlade inte om några stora pengar i bandyn på den tiden, säger Ulf Fredin, som var 23 år när klubben finalslog Edsbyn med 3–1 på Stockholms Stadion 1961.
I mästarlaget från 1961 fanns bland andra Carl-Eric ”Askis” Askelöf, Rolf ”Knatten” Lindbom, Sigvard ”Sigge” Parling och Ove Eidhagen.
Det skulle bli ytterligare två SM-guld under 60-talet.
Thord Engstrand var med i guldlagen 1966 och 1968 – och nu var Owe Bergström i allra högsta grad involverad i klubben.
– I september varje år hade vi bara ett halvt lag. Då träffades vi hemma hos ”Fiskarn” (Erik Eriksson, legendarisk lagledare) och då fanns Owe Bergström med. När mötet var slut hade vi plötsligt ett helt lag med landslagsspelare, berättar Engstrand.
Spelare som kom under Owe Bergströms tid i bandyn var bland andra Matz-Allan Johansson, Christer Johnsson, Nils-Olov ”Solla” Jonsson och Håkan Persson. Huruvida värvningarna finansierades med Bergströmpengar är oklart.
Bandyn var dock en billig sport jämfört med fotbollen. Dessutom var Sirius redan ett etablerat bandylag, ett av Sveriges bästa på 60-talet, och många spelare kan antas ha varit intresserade av att komma till ett potentiellt guldlag.
Dags för fotbollen
Owe Bergström tyckte om bandy. Han hade själv spelat som junior.
Nu höjdes det röster för att satsa på fotbollen. Bandy i all ära, men fotboll är nummer ett. Men det blev ingen omedelbar satsning i början av 60-talet. Sirius var ingen stor fotbollsförening på den här tiden. Klubbar som Vesta, Upsala IF och Gimo var lika bra eller bättre.
1964 blev Owe Bergström ordförande i Sirius, men någon miljonrullning blev det inte. Inte än.
1964 var fotbollsspelaren Per Hansson 15 år. Han minns sitt första riktiga möte med Bergström och berättar med glöd om den där oktoberdagen 1964.
– ”Peppe” Ahlund och jag var pojklagsspelare i Sirius och vi var nere på Studan … Jag tror att det var sista höstmatchen 1964 och Sirius måste vinna för att klara sig kvar i division III.
– Sirius vann och vi fick komma in i omklädningsrummet efteråt. Där inne stod Owe Bergström. Han kände igen Peppe och mig från pojklaget och kom fram och lade armen om oss och sade sedan: ”Grabbar, det här ska vi ta mej fan aldrig mer behöva uppleva.”
För Perra Hansson har dessa ord etsat sig fast i minnet: ”… aldrig mer behöva uppleva …”
Sirius vann mot Huvudsta med 6–1 och klarade sig kvar i division III med ett nödrop. Efter den här matchen blev aldrig någonsin sig likt i fotbollsklubben Sirius.
Förändringens vindar hade börjat blåsa …