Följ med på supportrarnas uppladdning
BANDY. Uppladdning är a och o. Vare sig man ska ut på planen eller få ut det mesta av matchen på läktaren. Varma kläder, lager på lager. Många värmer upp med kall öl inne på restaurang Alexander vid Islandsfallet. Här är varmt, fuktigt, livat.
- Fyra föröl, helst Bajenbärs, flinar Ola Stockman som tagit tåget hit från Stockholm för att heja fram Hammarby.
Snabbheten, det är tjusningen, tycker han.
- Tappar man något och plockar upp det kan det bli mål innan man hinner titta upp igen, det gäller att vara fokuserad, säger han.
Han tror på stjärnspelarna som värvats efter proffsspel i Ryssland.
I bordet bredvid sitter Uppsalaborna Magnus Karlsson, Niklas Eklund och Mikael Markusson, som också tror Hammarbys nyförvärv blir farliga.
- Men om tre år, då är Sirius i final! säger Magnus Karlsson.
Vid Flustret hakar vi på lämmeltåget mot Studenternas längs Fyrisån.
De rutinerade matchar täckjackan lite nonschalant med bandyportföljen innehållande värmande dryck.
Mot strömmen går Jan och Maj Johansson som promenerat längs Linnéstigen. Nyligen inflyttade från Alsike njuter de av stadslivet.
De har inte fastnat för bandy än.
- Men det är jättekul för stan att det går så bra och att det kommer så mycket folk, säger Jan.
När publiken makar ihop sig på läktarna konstaterar ordningspolisen att allt verkar lugnt.
- Det är ingen högriskmatch. Om ingen berusad skorsten i publiken blir aggresiv, säger polisen Stefan Siesing.
Efter fem minuter nyper det i tårna, men när jag försöker hålla fokus på den illorangea bollen glömmer jag nästan att frysa.
Tempen stiger redan i den sjätte minuten när Sirius gör 1-0.
Sirius håller greppet om första halvlek, leder med 4-2 i paus.
I luften ligger doften av kaffe och grillat. Det myllrar av människor - drygt 4000 har hittat till "Studan".
Sirius bandys 50 år gamla publikrekord hemma (bortsett från SM-slutspel) på 7 852 åskådare när man mötte Skutskär 11 januari 1959, är visserligen svårslaget. Men så här många har inte kommit på en vanlig Sirius-match sedan tidigt 1990-tal.
Det muttras en del bland de trogna supportrarna om att publiken sviker när det går dåligt och laget behöver stödet.
Men den här dagen går allt rätt. I slutminuten står det fyra lika. Så: Andreas Eskhult passar Alexander Mayborn som gör 5-4-målet.
Jublet lyfter mot skyn.
När lämmeltåget vänder åter mot stan lyser näsorna fruset röda i skymningen. Men det verkar inte bekomma. Kanske längar de till nästa hemmamatch, mot Västerås den trettonde. Kanske har de värmt sig med innehållet i en bandyportfölj, eller så är det som någon supporter sa före matchen:
- Spelet värmer oss.
Bandyfebern är här.
Så jobbar vi med nyheter