Få kvinnliga tränare på elitnivå
Det närmar sig inget spel i elitserien i hockey eller allsvenskan i fotboll för Uppsalas lag. Har det möjligen med valet av tränare att göra? Och då inte så mycket om vem han skulle vara utan vem hon skulle kunna vara.
Marika Domanski-Lyfors, före detta tränare för Sveriges damlandslag i fotboll.
Foto: SCANPIX
Nu är inte Uppsala på något sätt annorlunda om man ser till landet i stort och just avsaknaden av kvinnliga elittränare har gjort att både Riksidrottsförbundet (RF) och de olika idrottsförbunden börjat agera. Jämställdhetsplaner finns och kvoteringarna är redan ett faktum men ute i klubbarna har man inte kommit lika långt.
I stället hörs höga röster inom idrottsrörelsen som varnar för kommande ledarbrist.
Något som Karin Mattsson Weijber, ordförande i RF, tar med ro.
- Det blir inte trovärdigt när man jobbar så lite med jämställdheten i klubbarna och därför går miste om halva kompetensen.
I ishockeyn har det aldrig funnits en kvinnlig tränare i elitserien och synar man fotbollen i dagsläget så finns ingen kvinnliga tränare i allsvenskan eller superettan. I damallsvenskan är två av tolv tränare kvinnor.
När Ia Börling började som tränare i Sallén spelade hon själv och såg det inte då som så konstigt. Det var det liv hon levde, som hon själv säger.
- Först tänkte jag inte på att jag var enda tjej i den positionen men sedan när jag märkte det tyckte jag det var iskallt men det verkade ingen annan tycka och det hela föll väl i glömska, säger Ia Börling när hon tänker tillbaka på hur allt började.
Hon märkte sedan snabbt av en ny aspekt av tränarrollen; ensamheten.
- Jag var van som spelare att få mycket kredd när jag var duktig men som tränare fick jag ingen kredd alls.
Idrottsrörelsen har länge jobbat hårt med jämställdhet och när det gäller utövandet av olika sporter har man visat på stora förändringar, se bara på de explosionsartade kvinnliga framgångarna på elitnivå under 90-talet, precis som sammansättningen av styrelser och olika kommittéer i de stora förbunden. Men själva tränarfrågan är fortfarande en vit kvinnlig fläck.
I den jämställdhetsplan som RF satt upp är ett av målen att uppnå en jämnare könsfördelning bland tränarna inom respektive idrott.
- Från vår sida vill vi se en förändring och vi jobbar med detta men det går inte med någon raketfart. Vi är nog mer traditionella än vad vi vill tro och vad vi än säger så är det upp till klubbarna att lyckas med detta. Men jag tycker även att de ska bli bättre att ställa krav på oss när det gäller stöd och utbildning i de här frågorna, säger Karin Mattsson Weijber på RF.
Att det är stor brist på kvinnliga tränare på elitnivå är ett faktum men många ursäktar sig med att det kommer att bli ett ickeproblem med tiden då nästa generation tar över. En generation som inte tänker lika traditionellt.
Flera som UNT pratat med hoppas och tror på den utvecklingen men faktum är att det även där kan komma att dröja.
Enligt en rapport från Ungdomsstyrelsen, "Unga och föreningslivet" konstaterar man visserligen att det är stor skillnad mellan lagidrotter och individuella idrotter. Det är 88 procent manliga ungdomstränare på lagsidan medan det bara är 56 procent manliga ungdomstränare i de individuella idrotterna. Men. Bland de tio största barn- och ungdomsidrotterna är det mellan 90 och 99 procent män som leder lagen.
Kvinnliga ledare dominerar bara inom ridsport och gymnastik.
Bland de stora lagidrotterna är basket den sport som har jämnast könsfördelning bland tränarna, 71 procent män och 29 procent kvinnor. På den individuella sidan ligger simningen bäst med 51 procent män och 49 procent kvinnor i ungdomsleden.
Karin Redelius Carlberg är ledamot i RF:s styrelse och föreläser ofta om just den här typen av frågor.
- Dels har vi alldeles för få landslagstränare, 80 procent är män och siffran är ungefär likadan om man ser till den OS-trupp som SOK tar ut. Bland de aktiva brukar könsfördelningen ligga på 60-40 men det är knappt 20 procent kvinnliga ledare och tränare, säger hon.
RF har sedan 1996 kvoterat in kvinnor i Riksidrottsstyrelsen och ordföranden själv, Karin Mattsson Weijber, är den första kvinna på posten sedan RF bildades 1903.
- Historiskt sett har det varit manlig dominans inom både idrott och ledarskap, det är något som alltid kopplats till manlighet och inte kvinnlighet och det är en ganska sen företeelse att kvinnor idrottar i lika hög grad som män, menar Karin Redelius Carlberg.
För att få reda på varför det ser ut som det gör måste man söka svaren i idrottens struktur men även i samhällets struktur.
- Jag tror att man måste omvärdera synen på själva ledarrollen, man kanske inte måste vara på träningar fyra gången i veckan och ha en match på helgen, man måste få sitt liv att gå runt också och man kanske kan dela på tränarsysslan. Vi måste vara öppna för nya lösningar, säger RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber och får medhåll av Ia Börling.
- Det är lättare för killar att hoppa på en sådan här grej, det skulle inte funka hemma hos många då kvinnan fortfarande tar stort ansvar för barnen och hemmet.
Men även om man skulle få en ny rollfördelning i hemmet så är det annat som kvinnor utsätts för i rollen som tränare.
- Man underminerar ofta kvinnliga ledare, det är mycket snack och det känner kvinnor av medan männen ofta bara kör på ändå. Sådant gör att tjejerna börjar ifrågasätta sig själva. Jag själv upplevde det. När jag var i klubben var det inga problem men på landslagsnivå kunde jag märke av det.
Men trots den utsatta positionen ångrar Ia Börling inte tiden som elittränare.
- Det råd man skulle vilje ge är att det skulle vara bra med en mentor som man kan bolla med och som man litar på när man själv börjar tvivla.
Den första kvinna som blev förbundskapten för ett herrlandslag i en lagidrott var Kristina Landgren Carestam som tog VM-guld med herrarnas innebandylandslag 2006 och dessförinnan hunnit med både VM-guld och brons som förbundskapten för damlandslaget.
Och frågan om vem skulle leda herrlandslaget i fotboll var väldigt diskuterades häftigt innan det blev klart.
- Inom idrotten är det fortfarande så att män kan representera både män och kvinnor och kvinnor bara kvinnor. Bästa kandidat för damlaget, för herrlandslaget riktas inte blickar ens åt det kvinnliga hållet, säger Karin Redelius Carlberg.
- Jag tror det handlar mycket om respekt, det är lättare för en manlig ledare att få respekt än en kvinnlig. Titta på diskussionen som varit nu när svenska fotbollslandslaget letar ny förbundskapten, fortsätter Ia Börling.
Ingen krävde en kvinnlig förbundskapten utan påtalade bara det faktum att det aldrig ens är ett alternativ när man diskuterar ny förbundskapten på herrsidan.
Trots att utvecklingen inte går i någon rasande fart på den här punkten finns det ljusglimtar.
- Jag tror det här kommer att ändras, nu är det många kvinnor som spelar fotboll och sportar och även blivit föräldrar och därför kan kliva in i tränarrollen den vägen, menar Karin Redelius Carlberg.
Så jobbar vi med nyheter