Vi lever i ett Sverige som bättre än de flesta andra länder har kunnat hantera en finanskris och en global lågkonjunktur av en omfattning som de flesta av oss aldrig tidigare har upplevt. Vi har till och med fått det bättre som nation trots krisen. Och vi som bor i Uppsala län har det bättre än de allra flesta. Vi har en mycket hög sysselsättning, vi har Sveriges lägsta arbetslöshet och nu börjar bostadsbyggandet ta rejäl fart så att alla som vill bo och verka här får större chans att bli länsmedborgare. I Knivsta byggs det mest i Sverige relativt sett. Uppsala ligger inte långt efter. De allra flesta har mer pengar att disponera än de har haft tidigare. Kort sagt har vi skäl att vara belåtna. Sverige har bättre möjligheter än på länge att bli nummer ett i världen på välstånd och välfärd. Som medborgare har vi därmed fått större makt över våra egna liv – vi behöver inte stå med mössan i näven och vänta på att någon annan i välvilja ska bestämma för oss.
Jag tycker mig emellertid se ett helt annat Sverige i valdebatten. Allt är fel och förskräckligt. Och det blir mer elände så att skatterna måste höjas och besparingar vidtas. Och om det andra politiska partiet vinner blir det mer elände. För motståndaren är ju elak också. Ockockock…
Jag känner faktiskt inte igen mig alls.
Då kommer jag att tänka på den unga, härliga svenska tjejen i sim-EM, vars namn jag nu tyvärr har glömt, som inte vann i sin final. Hon var så klart litet ledsen över det – alla vill ju vinna. Men hon skyllde inte på den som vann eller på den usla bassängen eller på publiken eller på för dålig support från tränare och sponsorer. Hon konstaterade att hon hade slagit ett rejält pers, att hon hade tiden för sig och att hon med ytterligare insatser snart skulle kunna bli nummer ett. Trots att de andra kanske också blev bättre. Och så log hon brett.
Tänk om politiken också kunde bli litet mer av ädel tävlan. För nog sjuttsingen ska väl Sverige kunna komma ikapp såväl Schweiz som Luxemburg i tillväxt och välstånd? Det hade varit intressant att få höra mer om vad våra partier vill göra för att Sverige ska bli ännu bättre. För det är väl det som politiken til syvende og sidst handlar om?