Det har nog inte undgått någon att Uppsala äntligen är med i herrfotbollens finrum igen, eller åtminstone nästan. Superettanspel väntar nästa år och siktet borde vara ställt mot sllsvenskan. Tyvärr verkar de flesta Uppsalabor tro att det är en omöjlig resa, det mumlas om att närheten till Stockholm gör att det är orealistiskt.
Nu ska vi prata allvar här! Uppsala har dryga 200 000 invånare och är Sveriges fjärde största stad. Det finns städer med betydligt färre invånare och samma ”problem” med närhet till storstäder som har allsvenska lag och dessutom ett andra och ett tredje lag i de högre divisionerna. I Uppsala stoltserar vi nu med Sirius som superettalag och sedan Gusk i division 2. Det är bara för dåligt.
Uppsala harvar också i bottenträsket om man tittar på antal elitspelare som fått sin fotbollsuppfostranhär i stan. Kim Bergstrand har ibland fått kritik för att inte spela Uppsalas egna talanger utan i stället välja att värva spelare från framför allt Stockholmsregionen. Kim bedriver ingen akademiverksamhet utan hans uppdrag har varit att ta Sirius till superettan. Vilket han också gjort.
Det är Upplands Fotbollsförbunds ansvar att tillsammans med föreningarna skapa en utbildningsmiljö för Uppsalas fotbollsungdomar som gör att de kan vara med och slåss om platserna i en elittrupp. Det misslyckas man med år efter år, utan att de själva eller någon annan kritiskt granskar och rannsakar verksamheten.
Upplands Fotbollsförbund har en organisation som bygger på människor som varit anställda där väldigt länge. Erfarenhet är bra men som jag ser det saknas dynamiken. I dag är det medelålders Svenssonmän på väldigt många positioner inom Uppsalafotbollen. Det är många som har varit med länge och som har flera hattar. Distriktslagsverksamhet, akademiverksamhet och skolverksamhet. Var finns olikheterna, mångfalden? Det som driver en organisation framåt! Som skapar nytänkande och utveckling!
Det jag och många med mig hoppades skulle bli ett lyft för Uppsalas fotbollskillar, nämligen Sirius Akademi, har problem. I år åkte man ur juniorallsvenskan elit och pojkallsvenskan elit. Juniorallsvenskan elit har man dessutom lyckats åka ur två år i rad, vilket måste vara något slags rekord i sig. De yngre årskullarna är trots uttagningar och stort antal träningstillfällen inte klart bäst i någon ålder ens i Uppsala och långt efter Sverigeeliten. Trots detta så fortsätter man med samma upplägg. Det enda som byts ut är spelarna. Just nu värvas det friskt till nästa säsong, duktiga spelare som utlovas den allra bästa utbildningen med de allra främsta instruktörerna i den allra bästa verksamheten. Jag hoppas för deras skull att IK Sirius nu tar detta på allvar, ser till att verkligen ha den allra bästa verksamheten där killarna har en ärlig chans att uppfylla sina drömmar.