När vi i Gårdens Sportförening skulle ha vår första tävling mot ett annat lag från en annan del av staden – Tuna IF – var det nervöst. Vi skulle mötas enligt ganska komplicerade regler i friidrott, ungefär som i Finnkampen, och dessutom i bordtennis. Framför allt var vi nervösa för det var ju helt andra pojkar vi skulle möta. Sådana vi inte kände sedan tidigare. Det var nog konstiga typer. Annorlunda. Dessutom bodde de flesta i Tuna i villa och vi bodde i hyreshus. De hade säkert, trodde vi, mycket bättre förutsättningar än vi. Bättre skor, bättre kläder, bättre allting.
Men det blev hur kul som helst. De var ju som vi. Riktigt trevliga. Och inte hade de bättre grejer än vi. Och inte var de bättre. Vi vann. Och lärde känna en massa nya pojkar. En del blev vänner för livet. Det enda som behövdes för att bryta misstänksamheten var att vi träffades.
Och tänk vad idrott också kan förbrödra. Det är väl självklart att Zlatan kan spela i olika utländska lag. Och vad vore svensk damfotboll utan Marta? Vad har inte Larissa Griga betytt för Fyrisfjädern? Lika självklart är det väl att mängder med svenska studenter läser utomlands varje år. Liksom att vi vill ha hit så många utländska studenter som möjligt till våra universitet. Och att vi kan anlita byggjobbare från Polen och Baltikum. Och att utländska företag framgångsrikt kan få konkurrera om att bygga Norra Länken. Eller att sköta tunnelbanan i Stockholm. För att inte tala om alla svenska företag som är framgångsrika utanför Sveriges gränser och medverkar till att bygga vårt välstånd och till att skapa jobb för såväl svenskar som icke-svenskar. Och visst är det självklart att vi kan resa vart vi vill och ta semester var som helst. Att kunna ta ut pengar i en bankomat utomlands eller att växla till annan valuta utan att först anmäla till Riksbanken.
För alla dessa möten gör att vi lär känna andra människor och kulturer bättre. Misstänksamheten mot det okända och ovana försvinner. Vi kan få nya vänner och vidgade horisonter.
EU:s fyra friheter – för varor, personer, kapital och tjänster – har förändrat verkligheten för medborgarna i alla EU-länder. Det mesta tycker vi i dag är självklart, men det var det långt ifrån när GSF mötte Tuna IF. Den fria rörligheten har lett till ökat välstånd och större medmänsklig förståelse. Få kan i dag tänka sig krig mellan EU:s medlemsstater. EU är i grunden en fredsrörelse.
Få minns väl i dag den tid då både Sveriges då största och då minsta riksdagsparti ville förbjuda parabolantenner. Argumentet var att sådana hotade det svenska radio/TV-monopolet och att svenska folket skulle kunna utsättas för allt möjligt utländskt krafs av undermålig kvalitet och dessutom påverkas av en journalistik och nyhetsförmedling som inte var objektiv. Nu tror ni att det här var under antiken, men det var faktiskt bara 25 år sedan.
Den fria tanken och den fria rörligheten måste ständigt försvaras. EU har betytt och betyder oerhört mycket för att bygga broar mellan länder, folk och enskilda individer. Ju fler som engagerar sig, desto större blir möjligheterna att utveckla och förstärka. Det är därför det är så viktigt att alla röstar i EU-valet senast nästa söndag.