Därför plågas damlagen av knäskador: "Stort misstag"

En korsbandsskada kan förstöra en hel idrottskarriär. Bara i den uppländska idrotten har dussintals kvinnor dragit av korsbandet. Men trots alla larm upplever naprapaten Johan Söderström att ”man kör på som vanligt” även om lösningar kan finnas.

Johan Söderström vet det mesta om knäskador och framförallt hos idrottande kvinnor. Han är starkt kritisk till att föreningarna inte tar till sig av de rön och råd som faktiskt finns för att förebygga svåra korsbandsskador.

Johan Söderström vet det mesta om knäskador och framförallt hos idrottande kvinnor. Han är starkt kritisk till att föreningarna inte tar till sig av de rön och råd som faktiskt finns för att förebygga svåra korsbandsskador.

Foto: Håkan Lundh

Sport2022-03-29 17:00

Ett avslitet korsband i ett knä är en allvarlig skada – så allvarlig att rehabiliteringstiden är ett år, och det finns exempel när en hel idrottskarriär har blivit förstörd.

Kvinnor drabbas i oerhört mycket större grad än män av dessa skador.

Det är ingen nyhet att avslitna korsband ökar bland kvinnliga idrottare, men det finns två nyckelord som inte har belysts lika mycket: varför och förebyggande.

– Det är få tränare som har satt sig in i den nyare forskningen kring korsbandsskador hos kvinnor. Man kör på som vanligt. Jag har haft föredrag för oftast manliga tränare som inte har haft en aning om vad jag har pratat om, säger Johan Söderström.

På tidigt 00-tal var Söderström ishockeyspelare på allsvensk nivå i Piteå och Uppsala Hockey innan han trasade sönder ena knäet, något som blev startskottet för hans intresse för skadeproblematiken. Nu driver han Muskelcentrum och har specialiserat sig på knäskador, inte minst korsbandsskador hos kvinnliga idrottare.

– Det finns en anatomisk skillnad mellan män och kvinnor. Exempelvis har kvinnor bredare bäcken och har svårt att utveckla samma muskelmassa som män och därav är traumaskador vanligare, men det finns sätt att undvika korsbandsskador genom att ta del av både gamla och nya rön.

Problemet är, enligt Söderström, att få förbund, klubbar och tränare tar åt sig av sig rön och råd. Lyssna, ja – men praktisera, nej.

Hos fyra av Uppsalas största idrottsklubbar, Sirius innebandy, Uppsala Fotboll, Gusk och Vaksala, är korsbandsskador så utbrett att de nästan räknas i dussintal. Detta bara under de senaste säsongerna.

undefined
Amanda Ljunggren, Sirius innebandy, efter att ha skadat knät i fjol.

Johan Söderström är inte överraskad över alla korsbandsskador, han har sett det här komma – och görs det ingenting kommer inte den dystra statistiken att brytas. Snarare tvärtom.

Men det finns sätt att komma till rätta med korsbandsskadorna – kanske på ett för många, både tränare och klubbledare, aningen kontroversiellt sätt. Eller i alla fall en känsla av att ”fiska i grumliga vatten.”

Det handlar om hormonella förändringar hos kvinnor: menstruationscykeln.

– Jag hade en dragning hos ett av distriktsförbunden om det här, och det var som om en helt ny värld öppnades för dem. Många män visste inte vad en menstruationscykel är för något, säger Johan Söderström.

Så här ligger det till, enligt Söderström:

Träningens inverkan på kroppen är olika beroende i vilken fas man är. Under menstruationen vet man att under de två första veckorna är det en anabol effekt, alltså lättare för kroppen att bygga muskler, men under de två sista veckorna uppstår en katabol effekt, som är raka motsatsen, alltså nedbrytande.

– Ändå gör man samma saker på träningarna oavsett vilken vecka det är. Risken blir då mycket större att råka ut för traumaskador vid maxlöpningar, start- och stopp och liknande.

Ett avslitet korsband är en traumaskada.

Det finns dock skillnader mellan individuella idrotter och lagidrotter. En friidrottare till exempel kan känna sin kropp bättre och kan påverka sin egen träning på ett annat sätt än exempelvis en fotbollsspelare.

Dessutom kan det vara svårt för en tränare i en lagidrott – även med kännedom om hur menstruationscykeln påverkar kroppen – att anpassa träningen eftersom det kan handla om 15–25 spelare. Men det finns också forskarrön som kan underlätta och därmed förebygga exempelvis korsbandsskador även hos lagidrottande tjejer.

– Vi vet att tjejer som lever och umgås i samma lag närmar sig samma menstruationscykel. När man lever så nära varandra och under så lång tid så går menstruationscyklerna in i varann, säger Johan Söderström.

Att styra träningen utifrån menstruationscykeln kan alltså vara ett sätt att undvika svåra skador.

–Men det är förstås fortfarande så att spelschemat ska följas. Ett lag kan inte säga nej till spel bara för att de flesta av spelarna är inne i den katabola fasen (den nedbrytande), men man kan styra träningen utifrån detta, säger Söderström.

Om inte tränarna och ledarna är medvetna om sambandet mellan traumaskador och menstruationscykeln så kanske de idrottande kvinnorna är det?

– Nej, de flesta vet inget om det här, i alla fall om vi talar om lagidrottande tjejer.

undefined
Uppsala fotbolls Maria Poli vrider sig i smärtor efter en knäskada.

Johan Söderström är kritisk till att så få förbund, föreningar och ledare/tränare har anammat de här rönen. Oftast är det några få och relativt enkla förändringar som kan förebygga allvarliga skador.

Men det finns annat som också påverkar kvinnors benägenhet att råka ut för skador – och på den här punkten är Söderström ännu mer kritisk till föreningarnas ovilja att ta till sig den forskning som finns.

– Kvinnor måste träna styrka på ett helt annat sätt än vad de generellt gör idag. Jämfört med elitidrottande herrar så är tjejernas styrketräning nästan obefintlig. Även om kvinnlig lagidrott inte är ett heltidsyrke på samma sätt som motsvarande manlig så ska ett upplägg med mer styrketräning inte vara ett problem.

Mer styrketräning alltså. Men det stannar inte där.

En annan anledning till korsbandsskadorna är åldern på spelarna enligt Johan Söderström.

– Är man en 15–16-årig talangfull tjej blir man snabbt uppflyttad i a-laget. Alla vill förstås också spela så högt upp som möjligt. Men vilken förberedande träning har de här unga spelarna haft? Det är minimalt. Puberteten kommer vid 11–13-årsåldern och då har man bara mellan ett och två år på sig att bygga muskelmassa, säger Söderström, och tillägger sedan:

– Där begår vi ett misstag…

Men ska en 15-årig tjej, som rent sportsligt platsar i seniorlaget, eller kanske är bland de bästa spelarna i laget, nekas en plats i a-laget?

– Nej, det säger jag inte. Jag efterlyser en plan för hur unga talanger tar sig upp. Ett korsband som går av är ett jättenederlag för den personen. När jag ger en ung elitspelare ett sådant besked så finns det sådana som ser det som att livet tar slut.

Allt kokar ner till tre viktiga punkter, allt för att undvika korsbandsskador. Här är Johan Söderströms viktigaste råd till förbund, klubbar, tränare och de aktiva själva:

1) Mer styrketräning. ”En avsevärd ökning,” enligt Söderström.

2) Börja tänka på menstruationscykeln i den mån det går.

3) Upprätta en plan för hur unga talanger lyfts upp i senior- och a-laget.

– Det finns möjligheter. Lyssna och lär, säger Johan Söderström.

Elva korsbandsskador

Några uppländska idrottsprofiler som under senare år har råkat ut för korsbandsskador:

Uppsala Fotboll: Maria Poli, Ella Gunnarsson, Clara Leffler, Therese Markelund.

Vaksala SK (fotboll): Sandra Gyllander, Esther Nygren, Cornelia Berving.

Sirius innebandy: Amanda Ljunggren, Virve Bjerkefeldt.

Gusk (fotboll): Hanna Sjöström.

En av de mest kända spelarna med uppländsk bakgrund som slitit av korsbandet är Linda Sembrandt, fotbollsspelare i Juventus. Hon inledde fotbollskarriären i Servia.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!