Daniel Legue: "Vem vill vara forward?"
Man kan se det på två sätt. Minst. En nästan lyckad taktik för Täby och tränare Magnus Jäderlund eller döden för innebandyn.
Nu valde man något annat.
Många kan fråga sig vem som vill bli bandymålvakt eller kartläsare. Nu kan man även fråga sig vem som vill vara forward i Täby?
Ingen.
Laget bjöd på något som i mer dramatiska tonfall skulle kunna klassas som innebandydöden. De backade konstant hem och rutinerade backar som Thomas Rappel och Michel Kamerer stod och passade bollen till varandra i något som såg ut som en evighetsrörelse.
Det kunde gå ett helt byte utan att något annat hände än just detta bollande framför egen målvakt.
Hade jag betalat för detta hade det varit otroligt lätt att stanna hemma nästa gång det bjöds på innebandy. Visst, man kan aldrig straffas för att vara tråkig eller inte bjuda upp till spel men någon propaganda för sporten var det inte och därför var det ur alla möjliga synvinklar bra att Täby förlorade.
För målglada Storvreta blev det en tankeställare. Laget har öst in mål i Superligan men när det blev slutspel tog det helt plötsligt stopp.
Med blod, svett och efter ett stenhårt frislag mellan benen på Hannes Öhman lyckades man till slut göra tre mål. Tre avgörande mål som var grymt mycket viktigare än alla dussinmål vi sett så här långt.
Mattias Samuelsson dunkade in det första med ryggen mot mål och tog för säkerhets skull hjälp av ribban.
Passningskungen Mika Kohonens skott satt både lågt och hårt men där Kim Johansson på något sätt lyckas tucha bollbanan och fick målet.
Och sedan avslutningen.
Öhman fick ett skott mitt i kärlekspaketet och föll tyngre än Carola i Andra chansen. Han reste sig, kom tillbaka och var den som bröt när Kamerers evighetsmaskin hade fått ett hack och slog iskallt in segermålet.
Snacka om resning.
Slutspelet har börjat och psykningarna har börjat i liten skala.
Jag förväntar mig tuffare spel i Tibblehallen och att Storvreta vågar straffa Täby. Ett lag som kan bjuda på dödgrävarspel eller tokoffensiv. Vad som gäller vet bara Jäderlund men tränare Forsman måste vara redo att syna honom tidigt. Nu hade Storvreta marginalerna på sin sida och vann möjligen rättvist men långt ifrån övertygande.
Nu ska jag läsa Öhmans blogg för att se vad han har att säga om fullträffen. Så röd som han blev i ansiktet efter den där träffen. Och då pratar jag inte om målet. Jag vill läsa allt om riktig smärta. För det är väl vad slutspel handlar om?
Så jobbar vi med nyheter