"Bosse Petersson vinner alltid presskonferensen"

"Jag har varit med om mycket inom fotboll men ... någon minut före avspark knackade det på vår dörr till omklädningsrummet och där stod en gentleman som bad oss sänka musiken för att det störde domartrion." Petersson brister ut i ett hånskratt men samlar sig snabbt. Han spänner blicken i mig och fortsätter. "Du har sett många matcher men jag har sett alla och det är bara i en handfull som vi spelat dåligt. Problemet är att vi inte gjort mål."
Jag svarar inte utan hummar lite.

Han har gjort det igen. Mannen tar fullkomligt över presskonferenserna och jag skulle kunna skriva hem fullständigt magiska rapporter från dessa om det nu inte var för att min chef vill att jag åtminstone bör referera lite av matchen jag är satt att bevaka.
Som i går. De båda tränarna sitter bredvid varandra. En ler och en suckar. Han som suckar och talar skånska säger att det är lagets sämsta match. Petersson tittar upp, slutar le och dräper till med sin sabel så att skånska tungor fladdrar. "Sämsta? Nej den gjorde ni när ni mötte oss på Enavallen".
Det var då skåningarna fick en omtalad straff i 83:e minuten och Petersson blev uppvisad på läktaren.
Bunkeflos tränare har förlorat igen.

Epilog.
Statistiken efter match talade om 0-12 i offside. Jag påpekade detta för Petersson som inte förstod mig riktigt. "Den där statistiken är inget att ha. Jag har en kille som tar fram riktig statistik åt oss efter matcherna, den är bättre."
Presskonferensen är över och vi går ut. Petersson knyter näven i luften och en kvinnlig funktionär med en korv i handen tittar upp.
"Oj vad han ser peppad ut."
"Han har vunnit", hör jag mig själv säga samtidigt som jag undrar hur det är att vara Fru Petersson. Märkligt.

"Bosse Petersson vinner alltid presskonferensen"

Prolog. Någonstans i Sverige vid en presskonferens i en lokal där varken jag eller Bosse Petersson varit tidigare. Petersson lyfter upp ett finger. Han skrattar lite för sig själv och berättar sedan vad han tänkte på.