Borta fast hemma för silver-Foo

När George Foo klev in i Fyrishov för winners final i herrarnas mångkamp så försökte han att inte titta upp på läktaren. Att ha hemmaplan sätter en viss press.
- Jag försökte bara att titta på redskapen och de andra gymnasterna, för att inte tappa fokus. Men visst värmde det att veta att alla nära och kära var här, berättar Foo.

För det var just här i Uppsala allt började för George Foo, och Uppsala GF har en plats i hans hjärta även om det numera står Brommagymnasterna på tävlingslinnet.
- Jag är verkligen stolt över Uppsala som lyckats arrangera en sådan här bra tävling, det är verkligen bra gjort. Jag som växt upp här känner ju verkligen för klubben, säger Foo.
Trots det blev det alltså Brommagymnasterna och inte Uppsala GF när George Foo flyttade hem till Uppsala efter sex år i Älvsbyn där Foo bland annat gick gymnastikgymnasium.
- Jag hade inget val, i Uppsala finns ingen tränare i manlig artistisk gymnastik. Det finns inga förutsättningar.

I Brommagymnasterna finns däremot en av Sveriges främsta tränare, Alexander Manyakine, och han hade fullt upp under söndagens final. Samtliga finalister i herrarnas mångkamp kom nämligen från just Brommagymnasterna.
George Foo som slutade trea i kvalet inledde med fristående och fick med hjälp av publikens stöd en drömstart.
- Fristående är min svagaste gren, men jag fick till det riktigt bra och för mig är det viktigt med en bra start, då taggar jag till, berättar Foo som tog täten i tävlingen efter paradgrenen barr, och höll den fram till två grenar återstod - barr och räck.
- Men eftersom marginalerna var så små, och Björn (Slånvall) hade sin bästa gren räck kvar, så visste jag att det skulle blir tufft att ta hem guldet, säger Foo.

Foo fick rätt, i de två sista grenarna kom Björn Slånvall både ikapp och förbi och knep guldet före hemmahoppet. Men Foo var långt ifrån besviken, tvärtom hyllade han träningskamraten som äntligen fick sitt efterlängtade SM-guld.
- Han har slitit som ett djur för att få det här guldet, så om det är någon som är värd ett SM-guld så är det han, säger Foo.
Och det är bara att hålla med, Slånberg har verkligen haft otur genom åren. 2001 bröt han armen, 2005 sträckte han sig illa under uppvärmningen och 2007 bröt han foten, vilket även hindrade honom från start 2008. Lägg därtill flertalet andraplatser där marginalen varit så liten som hundradelar. Det är inte så konstigt att Slånberg utropade ett "äntligen" när guldet var i hamn efter avslutande grenen räck.
- Det är så jävla skönt att äntligen få vinna det här. Det är förlösande på något sätt, om jag lägger av nu kan jag ändå tänka tillbaka på det här och känna att jag klarade det till slut, säger Slånberg efter prisceremonin och tillägger:
- Det kändes som det var nu eller aldrig för George och Måns (Stenberg, trea i winners final) är verkligen på gång. Ger jag dem ett år till går de om mig.