Berlins chansning gick inte hem
Han var uträknad inför finalen - Sandvikens landslagsman från Björklinge. Ändå åkte han in på finalisen på Studenternas på lördagen.Men 18 matchminuter var vad vadskadade Daniel Berlin klarade av.- Sårskadan sprack upp igen, säger 20-åringen efter matchen.
Länge trodde han dessutom själv att drömmen om finalen var borta.
- Ja, jag har ju trott att det var kört hela tiden, så det är inte så att jag har försökt mygla på något sätt, säger Daniel Berlin som först under fredagen fick det glädjande beskedet.
- Jag träffade en läkare på torsdagseftermiddagen som trodde att det skulle gå och så provåkte jag i fredags hemma på Jernvallen. Det var då vi bestämde att jag skulle köra.
Dessutom verkar skadan vara lindrigare än vad som först befarats.
- Läkaren på Södersjukhuset ville operera mig direkt, men det sa jag nej till. Det är jag glad för i dag, säger Berlin som dock tvingades utgå bara 18 minuter in i matchen.
Anledningen: skadan sprack upp och blod rann över skridskon.
- Jag fick ligga i högläge ett tag, men det ska inte vara någon fara.
Det stod redan 5-1 till Edsbyn när du gick ut - var det värt att spela i dag?
- Självklart var det värt det. Men jag kände redan i första anfallet att det inte skulle hålla, säger Berlin.
Första anfallet - det var där som Berlin visade klass direkt med ett snabbt framspel till Patrik Nilssons 1-1-mål.
- Ja, där fick vi lite liv i matchen, ler Berlin som efter förlusten smått haltar fram utanför omklädningsrummet.
Hur tror du Edsbyn reagerade när du plötsligt var med i matchen?
- De hade säkert en idé om hur det skulle spela om jag var med, säger Berlin som sedan ger sin egen förklaring till det missade guldet:
- Ingen ville ha boll verkade det som. Och de (Edsbyn) fick in lite enkla mål. Men visst trodde vi länge att vi skulle kunna vända upp det. Edsbyn har ju gjort det förr, vi hade också kunnat göra det.
Så jobbar vi med nyheter