Agnes Dunder: Elin Bergblom gör helt rätt

Det nationella badmintoncentret i Malmö har funnits i drygt ett år och förhoppningen är att erbjuda optimala träningsmöjligheter och kalla hem ett OS-guld 2012. Att kalla konceptet för en succé skulle vara en stor överdrift, även om det svenska badminton förbundet gärna kopplar ihop centret med just det orden. Visst, förbundet har lyckats att locka till sig några ur Sverigeeliten, men den absoluta toppen lyser med sin frånvaro. Märkligt? Nja, inte särskilt, varför skulle Fyrisfjäderns Elin Bergblom, eller Tim Foo för den delen vilja flytta till ett center där sparringen är sämre än den de har på hemmaplan? Varför skulle de vilja lämna en klubb som ger dem lön och hjälper dem ekonomiskt för att komma ut och tävla internationellt, för att flytta till en stad där de inte känner någon och där de tvingas betala allt själva.

Jag är inte kritisk till idén om ett badmintoncenter. Tvärtom så tror jag att det är den rätta vägen att gå om vi vill få fram en svensk OS-stjärna i badminton. Men, som centret är utformat i dag kommer de som bor där inte ens ta hem en SM-medalj. För hur mycket kommer egentligen Mattias Wigardt utvecklas genom att bara möta Henri Hurskainen dag ut och dag in? Vad blir badminton för sport om bara de mamma och pappa kan betala för kan vara på det nationella centret?

Den här krönikan innehåller mängder av frågor, på vissa finns det svar på andra inte. Min åsikt är att badmintoncentret bör bytas ut mot ett riksbadmintongymnasium för att sedan, efter hand utvecklas till ett badmintoncenter för dem som kan och vill satsa. Elin Bergblom gör helt rätt att ignorera förbundets påtryckningar att flytta till Malmö. Man kan inte prestera där man inte trivs.

Sista frågan så, som egentligen var den första. I vilken annan sport i Sverige tackar en lovande ung spelare, eller en meriterad spelare med medaljchans nej till landslaget? Fundera på den badmintonförbundet.