Det är otroligt egentligen, att lilla Uppsala – ja, i alpina sammanhang borde Uppsala vara litet – under årtionden har fått fram så många alpina åkare som har presterat på svensk toppnivå.
Moa Boström Müssener kan ha en av förklaringarna till "underverket" i Sunnerstabacken.
Hon har precis avslutat sin juniorkarriär. Under vårvintern blev det ytterligare en medalj på junior-VM (slalom) att lägga till den redan ganska digra samlingen med priser. Nu går hon in i senioråldern med allt vad det innebär.
Just nu tillbringar hon dagarna på Bosön utanför Stockholm.
– Det är perfekt här. Bra träningsmöjligheter och så kan man umgås med andra. Det finns alltid något att göra och det passar mig bra. Jag är ganska rastlös, säger Moa Boström Müssener, som vi kan kalla MBM för enkelhetens skull. Det tyskklingande namnet är just tyskt och kommer från morfar.
Det här med rastlösheten, eller "myror i brallan" som MBM säger, kanske är bra när man ska prestera i backen. Hur som helst, hon säger sig vara en vinnarskalle, och så har det alltid varit. Fråga den några år äldre brorsan Joel, han kan säkert intyga detta.
– Jag ville alltid vinna när vi var små. Det spelade inte så stor roll vad det var, säger Moa.
Fia med knuff?
– Jaa, säger MBM med eftertryck och beskriver sedan vad en kanske 8–10-årig Moa kunde göra:
– Han (Joel, brorsan) kunde reta mig lite när vi spelade spel, och då kunde jag bli sur. Jag drog i hans hår tills han lovade att sluta.
Syskonkärleken är dock väldigt god (numera!) och Joel kan känna stolthet över vad lillasyrran har uträttat hittills i idrottens värld. Men de stora framgångarna kan ligga i framtiden, och då kommer vi osökt in på målsättningar och de egna kraven, som kan vara högt ställda. Ni minns väl MBM:s ord: vinnarskalle.
– Men jag har svårt att sätta långsiktiga mål. Det är lätt att bygga upp något i huvudet och så händer det något, som en skada eller en dipp, och då är det lätt att gräva ned sig. Visst, jag har långsiktiga mål också, OS-guld om tre år och sådant, men jag lever mer här och nu. Det första målet är att köra i världscupen och plocka mer poäng där, det är jag sugen på.
Nu är världscupen inget nytt för MBM, där har hon redan tagit poäng, men att åka på den nivån mer konstant är lockande.
Just nu känns snöpremiären långt borta – och det kan vara skönt enligt MBM.
– Jag är väldigt glad över somrarna, då kan jag koppla bort skidåkningen. Jag älskar att åka skidor och jag vet att det suget kommer att komma tillbaka. På sommaren kan jag träna, som jag också älskar att göra. Hela mitt liv är rörelse, framförallt att springa.
Är du en gladare människa på sommaren än på vintern?
– Det är svårt att säga. Sommaren är bara en fjärdedel av året men den ger mig energi. I slutet av augusti kan jag åka skidor igen och då blir det väldigt kul. Man kan inte käka pannkaka varje dag, då blir det inte så bra, säger MBM med ett gott skratt och syftar på att skidåkningen inte får bli "vardag."
Hon har faktiskt något som antagligen få andra har: en tränare i sin absoluta närhet.
Pojkvännen Tobias Hedström, som en gång vann junior-VM-guld i kombination, är nämligen på väg att bli alpin tränare.
– Jag pratar med mycket med Tobias, han är väldigt duktig, konstaterar MBM.
Vad kan man förvänta sig av Moa Boström Müssener i vinter? Får vi se henne på tv under världscupsäsongen?
– Är man åkmässigt topp-5 i Europacupen (som Moa har varit) så behöver det inte vara sämre än topp-20 i världscupen. Det är rutinen man måste få in.
Hur är det med nerverna? Är det pirrigt att stå där sida vid sida med Mikaela Shiffrin?
– Jag blir mer nervös under en världscuptävling, det måste jag erkänna. Man får väl träna på det, säger MBM och skrattar.
Hur var det då med Uppsala Slalomklubb och alla framgångar i backarna? Moa Boström Müssener har en förklaring till varför USLK har varit, och är, så bra.
– Klubben är så genuin. Det är ingen hets att åka på de bästa och dyraste lägren. Jag var absolut inte bäst när jag var 12–13 år. För mig var det en bra grupp och vi hade roligt.
MBM ger ett exempel på hur det kunde se ut när USLK var på snöläger i Alperna:
– Det var extremt mycket folk i liftarna i Sölden och då tänkte vi att vi kunde gå upp i backen, och det gjorde vi. Och när andra åkte flyg ner till Alperna så åkte vi i USLK buss ner.
Uppsalas framgångssaga ser inget slut...