Bakom mogendanserna står initiativet Märsta Dansar.
”Säg inte nej, säg kanske kanske kanske”. Klassisk dansbandsmusik möter besökarna när de vid 13-tiden på dagen går uppför trappan i allaktivitetshuset Forum. Denna tisdag står dansbandet Ingez på scenen och på golvet i lokalen Cabinen sveper och snurrar redan flera par fram till musiken.
– Många har dansat här i flera år och det är väldigt familjärt. Vi som kommer hit har blivit som en stor familj, säger Anna-Lisa Nilsson, en av de dansanta arrangörerna.
För cirka två år sedan lade PRO ner sin dansverksamhet i Märsta, men suget efter att fortsätta var så stort att gruppen som skötte PRO:s danser beslutade sig för att ”starta eget”.
– Vi sökte sponsorer, men fann inga. Däremot hittade vi flera supporterföreningar som hjälper oss, berättar Pirkko-Liisa Elmquist, en av initiativtagarna.
De föreningar som nu hjälps åt med danserna är Lions Märsta-Arlanda, Sigtuna kulturförening, Radio Sigtuna och dansföreningen Danslyckan.
– Vi vill hjälpa folk att motionera på ett roligt sätt och att träffa vänner. Att dansa är hälsosamt både för kropp och själ. Här får man chans att röra på fläsket! säger bland andra Bertil Ravnell, från Lions.
På vintern är det ont om sällskapsdans inomhus i denna del av regionen. På sommaren är konkurrensen desto större.
– Och dansfolk är rörliga. Tidigare kunde jag åka minst tio mil om det var något bra band som spelade någonstans. Men nu när jag blivit lite äldre orkar jag inte åka så långt. Därför är det mycket bra att det här finns på hemmaplan, säger Märstabon Vanja Pettersson.
Hon och väninnan Pirkko Karjalainen sitter och dricker vatten och småpratar vid ett av borden som står runt dansgolvet. Dansbandsmusik i foxtrottakt blandas med Elvislåtar och någon enstaka gammaldanslåt. Det som går hem bäst hos publiken denna tisdag är dansbandet Sven-Ingvars låtar.
Det enda problemet arrangörerna har är att det kostar mycket att anlita både dansband och att hyra lokal.
– Ja, vi skulle behöva få hit fler som dansar. Jag tror att folk har fått svårare att ta sig ut, att de har blivit lite bekväma av sig. Men sedan saknas det också p-platser, något som kommunen kanske skulle kunna hjälpa till med? säger Anna-Lisa Nilsson.
Efter 1,5 timmes oavbrutet dansande är det dags för fikapaus med hembakat kaffebröd.
– Vi tycker att fler skulle ta chansen att komma hit och dansa nu när de ordnar det så bra, säger Vanja Pettersson och Pirkko Karjalainen, som går hit varje gång.
