Riala i två läger

Dagen efter vargattacken är den en självklar snackis bland ortsborna i Riala, söder om Norrtälje. Och visst känner en del oro, men långt ifrån alla.

19 april 2011 10:53

Tidigt på söndagsförmiddagen var en kvinna ute och gick med sitt barn i barnvagn i Rörmossen, utanför Norrtälje. Med på promenaden var också familjens hund, som sprang lös en bit längre fram på vägen.
– Vad som sedan hände har vi olika uppgifter om och än så länge har vi inte kunnat fastställa händelseförloppet ordentligt, säger Hanna Dittrich Söderman på länsstyrelsens naturvårdsenhet i Stockholm.

Klart är i alla fall att två vargar kom ut på vägen och att den ena angrep och dödade den lösspringande hunden. Enligt de observationer som Hanna Dittrich Söderman och hennes kolleger gjort på platsen ska detta ha skett ungefär 80 meter från kvinnan och barnet.
– Den andra vargen ska ha gått emot kvinnan, som då började skrika och fäkta med armarna. Ungefär 50 meter från henne har vi kunnat se spår från vargen och sedan ska den ha försvunnit in i skogen.
Om vargen gick emot kvinnan och hennes barn med mål att attackera dem eller om det var ett sätt att försvara det byte den andra vargen tagit, kan hon inte svara på.
Rörmossen ligger, likt flera andra byar, i Riala församling och dessa ingår i det så kallade Rialareviret, där två vargar sedan ett par år tillbaka bosatt sig och även fått valpar.

Dagen efter vargattacken besöker UNT Riala för att prata med ortsbor om det som inträffat och på vedbacken i Punskog möter vi Sivert Elgbro. Han har bott i trakten hela sitt liv och menar att attacken var oundviklig, att han väntat på den.
– Livet har förändrats för oss alla sedan vargarna kom hit. Rådjuren håller sig närmare bebyggelsen och några älgkalvar ser vi inte längre. Jag har inte släppt min hund på jakt sedan det blev känt att vi har varg här och naturligtvis känner jag oro nu. Det är inte roligt det som skett, men ändå skönt att det inte blev värre, säger han.

En liten bit längre upp längs grusvägen i Punskog bor Nils Jacobsson. Han har både får och hundar, men känner ändå ingen oro. I stället ser han gärna att vargarna finns kvar i området och tycker att naturen mer än väl räcker till för alla.
– Man pratar hela tiden om livskvalitet, men för vem undrar jag, säger han och fortsätter:
– Har jag djur är det mitt ansvar att hålla koll på dem och skydda dem, oavsett om det finns varg i närheten eller inte. Därför har vi sökt och fått pengar från länsstyrelsen för att sätta upp rovdjurssäkra stängsel och vi fick även hjälp av Rovdjursföreningen att sätta upp dem.

Vi vänder tillbaka mot Riala kyrka och vid personalkooperativet Fröstugan träffar vi barnskötarna Malin Åkesson, Ing-Marie Söderlund och Maria Åkesson. De berättar om två läger – på den ena sidan varghatarna och på den andra vargkramarna – som delar bygden.
– Nu får varghatarna vatten på sin kvarn. Min första tanke när jag hörde om det var ”inte nu igen, nu kommer frågan om vargavskjutning att blåsas upp än en gång”, säger Maria Åkesson.

FAKTA

Sedan ett par år tillbaka finns det ett vargrevir med en hane och en tik i trakterna kring Riala, söder om Norrtälje. Det är Sveriges geografiskt minsta vargrevir och ifjol fick vargparet fyra valpar. Dessa är nu ett år gamla och om de inte redan har lämnat sina föräldrar kommer de troligen att göra det inom kort.
Huruvida vargparet kommer att få några valpar i år är ännu för tidigt att säga men eftersom paret följs åt och tiken dessutom har löpt, tyder mycket på att valpar kommer att födas även i år. I så fall sker det om bara några veckor.
Vargarna i Rialareviret lever mestadels av rådjur och födotillgången anses vara god, då vargarna inte utökat sitt revir.

Källa: Hanna Dittrich Söderman, länsstyrelsen i Stockholm

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ingela Alm Söderman