I tisdagens ledarkrönika (UNT 31/8) tar Oskar Qvarfort upp byggplanerna i Ekeby, kvarteret Hindsgaveln. Med en ton som är raljerande över att de första byggplanerna stoppades av tusentals underskrifterna av så kallade Nimbys (not in my backyard). Mig veterligen har motståndet inte varit mot nybyggnation utan mot hur nybyggnationen sett ut och vilka konsekvenser bygget skulle ge. Kvarteret Hindsgaveln ligger med omgivande hus i huvudsak på 2 våningar. Att då bygga ett hus med 5 våningar är ett stort ingrepp inte bara arkitektoniskt utan ger ökat buller, insyn och kraftigt minskat solljus. En av de drabbade fastigheterna är ett gruppboende och jag kan i det här fallet vara en stolt nimby som försvarar deras rätt till solljus på sin uteplats.
Att folk har protesterat mot dåliga, ibland helt galna, idéer kan vi vara glada för. Gamla stan i Stockholm hade annars varit jämnat med marken när Le Corbusier på 1930-talet ritade om hela ön. Många gamla stadskärnor runt om i Sverige har jämnats med marken trots stora protester, och som vi nu sörjer förlusten av. Gunnar Leches bostadsområden i Uppsala utformades med stor omsorg både hur husen låg i för hållanden till varandra med tanken på ljus och insyn till färgsättning och planlösningar. Bostadsområden som fortfarande är högt uppskattade och efterfrågade.
Jag tror att vi kommer att se tillbaka på vår samtid som en period av dåligt producerade och planerade bostäder. Vi bygger högt, tätt och med dåliga planlösningar. Qvarfort har en poäng i att det byggs för lite och för dyrt. Däremot tror jag inte att orsaken till det är folks ovilja till att bostadsområden förändras. Problemet är mer komplext än så. Sverige har det högsta byggkostnaderna i EU. En av faktorerna är att kommuners kreditvärdighet bland annat är bundet till priset på mark och att det finns incitament att hålla priserna uppe.
Att kalla Ulleråker en satellitstad känns främmande. Till Västra sidan tar det 6 minuter på cykel och för Blåsvarta hjärtan vid Torbjörnstorg tar det 13 minuter för att se sina hjältar spela på Studenternas.
Maria Jadinge Trygg
SVAR
Jadinge Trygg lyfter i första stycket ett exempel på en estetisk preferens; den estetiska preferensen är homogenitet. Har det sett ut på ett sätt under (valfri godtycklig tidsrymd) så är det som inte följer mallen ett hot.
Städer är levande och ständigt under utveckling. Att ha preferenser om att vissa hus eller stråk med särprägel ska bevaras, och att förändring bör ske gradvis och med eftertanke är inte detsamma som att vara emot byggande. Poängen med min krönika var att visa hur ofta det första används som ett svepskäl för det andra.
Oskar Qvarfort