Innan de andra kunderna anlänt satt jag med färg i håret och lyssnade på avsnitt 45: "Elda under din vrede" ur podden "Postpatriarkatet". Det är en podd av Lady Dahmer, som egentligen heter Natashja Blomberg och är känd feminist på sociala medier. I podden samtalar hon med sin granne, Anja Lanne.
De sammanfattar följderna av att artisten Josefin Nilsson misshandlades av en manlig skådespelare som hon hade en relation med.
"Postpatriarkatet" sätter dokumentären om Josefin Nilsson i sitt sammanhang; till exempel att 13 kvinnor i genomsnitt årligen misshandlas till döds av pojkvänner, sambor eller make i Sverige. Och de tillägger att verkliga dödstalet är mycket högre; många kvinnor mår så dåligt av att ständigt utsättas för psykisk nedbrytning och hot om våld att de tar till medicin, alkohol eller andra droger men ändå inte står ut.
Intressanta är också "Postpatriarkatets" samtal om reaktionerna på reaktionerna efter dokumentären. De nästan snyftar av ironi och tycka-synd-om när de konstaterar att män talar om en lynchmob mot den misshandlade mannen. Lady Dahmer läser ur ett inlägg som tv-journalisten Hasse Aro la upp på sina sociala medier: "Människor står på kyrkbacken med stenar i sina händer..."
Nej, verkligen inte, protesterar Blomberg och Lanne unisont, och fortsätter pulvrisera begreppet det manliga geniet och samhällsnormen att kvinnor förväntas reagera sansat även när det handlar om misshandel och mord.
Den här podden är en cyklon och ur stormens öga framgår tydligt varför jämställdheten inte har gått för långt i Sverige.