Fjolårets skogsbrand i Västmanland är den största i sitt slag i den svenska moderna historien. Katastrofen kostade en människa livet, boende i området upplevde skräck som de måste bära med sig resten av livet och värden för miljardbelopp gick upp i rök. Det är några av sviterna av tragedin. Skogsbranden, som uppkom vid arbete med en skogsmaskin 31 juli på ett kalhygge mellan Sala och Surahammar, spred sig snabbt i det torra och varma vädret. Det som sedan skedde under de följande elva dagarna, och som fick oerhört stor spridning i media, är nu modern brandhistoria.
Cirka 4500 personer deltog i räddningsarbetet och när räddningsledaren Lars-Göran Uddholm förklarade faran över 11 augusti hade sammanlagt 14 000 hektar skogsmark brunnit ner, vilket motsvarar nästan 28 000 fotbollsplaner och fem procent av Västmanlands samlade skogsareal.
– Allt mer har det gått upp för mig hur dramatisk och hur stor den här branden verkligen var, och vilken enorm ödeläggelse den förde med sig, säger Christian de Wilde, boende i brandområdet och dessutom guide vid de bussturer som under sommaren arrangeras i området.
Det var i slutet av maj som brandområdet öppnades upp för allmänheten med en allvarlig uppmaning om stor försiktighet.
– Det är stor risk för fallande träd, träd som faller ljudlöst eftersom rötterna är avbrunna. Det finns också underminerade håligheter på många ställen i marken där jorden brunnit upp, varnar Christian de Wilde.
Under våren beslutade staten att cirka 6000 hektar av det brandhärjade området ska bli naturreservat och att vissa andra områden ska bli ekopark. Det byggs också just nu en elva kilometer lång bilväg mellan Gammelby och Hörnsjöfors, med informationstavlor, vindskydd och utsiktstorn, som redan i höst ska öppnas för allmänheten.
– Redan tidigt beslutade vi oss för att satsa på bussturer i brandens spår och har ända sedan i höstas jobbat med planering och utbildning av guider, berättar Eva Holm, platsansvarig och styrelseledamot i Svartådalens bygdeutveckling.
Huvudskälet till bussturerna är säkerhetsaspekten. Eva Holm betonar att det är riskfyllt att ge sig ut i området på egen hand. Bussturerna är mycket populära.
– Det kommer faktiskt kommer folk från hela Sverige för att åka med. Hittills har sammanlagt 500 personer deltagit i guidningarna och den siffran kommer att stiga mycket innan sommaren är över, säger hon.
Bussresorna guidar deltagarna i områden kring Fläckebo, Ramnäs, Ängelsberg, Virsbo och Norberg, både genom eldhärjad, orörd skog och genom månlandskapsliknande marker där den brandskadade skogen redan avverkats. Det ges också tillfälle att se den omtalade svedjenävan, vars frö kan ligga i jorden i 300 år i väntan på en skogsbrand då fröet aktiveras och gror.
Även om själva branden aldrig direkt drabbade Heby kommun fick den en hel del konsekvenser även här – förutom rök och brandlukt. Bland annat fanns brandmän från räddningstjänsterna i kommunen på plats och nötkreatur evakuerades från riskområdet till Aspnäs gård i Östervåla. En som kom att ha en mycket aktiv roll när det gällde organisationen kring räddningsarbetet var Hebybon Rickert Olzon, beredskapssamordnare i Heby och Sala kommun, och som under större delen av branden satt i krisledningsstaben i Sala.
Han minns väl telefonsamtalet måndagseftermiddagen 4 augusti då han och familjen befann sig på sommarsemester.
– Efter det samtalet med kommunchefen satte vi oss i bilen och åkte hem och morgonen efter var jag på plats vid krisledningsstaben. De följande veckorna innebar långa och intensiva arbetsdagar, minns Rickert Olzon.
De första dygnen blev hektiska där han i nära samarbete med kommunchefen bland annat ägnade sig mycket åt kommunikationsfrågor.
– I det intensivaste skedet var det svårt att få kontakt mellan olika aktörer på grund av överbelastningar på kommunikationsnätet, där hade jag mycket hjälp av mitt stora kontaktnät för att nå olika instanser och personer, berättar han.
Vad har vi lärt oss av branden?
– Bland annat vikten av en god samverkan mellan olika instanser, där brast det en del. En annan sak som tidigt slog mig var vilken sorg det kan innebära när skogen brinner, att skogen är en så viktig del av en bondes själ. När den ödeläggs handlar det om att arvet från tidigare generationer och arvet till kommande generationer går till spillo.
Med ett års perspektiv har han insett att branden etsat sig fast i hans sinne på ett särskilt sätt.
– Jag kommer att bära med mig minnena livet ut, det var en så stor och omvälvande händelse, det är nog omöjligt att gå igenom en sån händelse oberörd, säger han.