Tio timmar och ungefär 2900 vältningar räknade Tobbe Johansson med när han tog sig an kraftprovet att välta ett traktordäck från hamnen i Enköping och fem kilometer ner till campingplatsen i Bredsand.
För att försäkra sig om att det skulle gå vägen, drog han igång vid 4-tiden på lördagsmorgonen och när Tidningen kommer ikapp honom strax efter klockan 10 har han 500-600 meter - och en hemsk uppförbacke - kvar till målgång.
– Det är som en tortyrmetod att hålla på såhär, men det verkar gå lättare än jag trott. Han får det att se lätt ut, säger Felicia Alriksson, en av de många som följer med och peppar sista biten.
Idéen att välta ett 90 kilo tungt däck hela vägen började som en vadslagning på Tobbe Johanssons gym, men växte till att också bli en insamling till förmån för Barncancerfonden.
Och han har inte valt en lätt dag att genomföra kraftprovet. Redan under tidig förmiddag skiner solen skarpt och svetten lackar. Som tur är har däckvältaren ett helt team med sig som häller vatten över honom, kommer med snabba kolhydrater (chips) och uppdaterar hur det går för honom. Tobbe Johansson själv går med hörlurar intryckta, fullt fokuserad på varje vältning.
– Han var glad och pratade ungefär halvvägs, men när vi kom till hästhagarna satte han i lurarna och blev tyst, säger Andreas Knutsson, som då och då slänger upp video på sociala medier.
Trots ljudisoleringen ser peppen från de 20-25 personerna som följer med på gångbanan till Bredsand ut att hjälpa. Passerande bilar tutar och rop skallar från nedrullade rutor.
Och till sist är backkrönet nått och det är raksträcka ner till vattnet. Nu hurras det från campingen och en boende har dragit fram högtalarsystem och gitarr för att spela pepplåtar.
"Kom igen Tobbe, du klarar det!" och "kämpa, snart där!" hörs från överallt och till sist är däcket vält för sista gången till folkets jubel och Tobbe Johanssons lättnad.
6 timmar och 22 minuter tog det och över 11 000 kronor hade samlats in vid målsnöret.
– Jag är jätteglad, det är långt över förväntan. Jag trodde inte det skulle bli såhär stort, säger en förvånansvärt talför Tobbe Johansson där han sitter på sitt däck.
Hur tycker du att det gick?
– Det kändes riktigt bra först, men efter tre kilometer började det krampa i högerlåret och då började jag bli lite tveksam.
Hur höll du modet uppe? Räknade du antalet vält eller hur långt det var kvar?
– Jag räknade vägstolpar. Två stolpar är 60 meter och då visste jag att jag skulle få vila lite, säger han och skrattar.
Nu väntar ett isbad och mat som firande för 28-åringens hårda förmiddag. Just nu kan han inte säga om det blir fler däckvältarutmaningar.
– Jag får se hur kroppen reagerar på det här. Vi får se hur det blir.