– Partierna vinner inga väljare på att diskutera landsbygdens framtid, säger statsvetaren och Uppsalabon Stig-Björn Ljunggren, bördig från Hamrånge i Gästrikland. Vill man vinna val är det helt andra frågor som är i förgrunden, anser han.
– Det är en attitydfråga. I storstäderna uppfattas landsbygden som en tärande del av Sverige, men det är precis tvärtom, svarar Åse Blombäck, sedan två år ordförande i den opolitiska organisationen Hela Sverige ska leva med 5 000 lokala arbetsgrupper och kansli på Stortorget i Stockholm. Hon är ursprungligen från Båtskärsnäs utanför Kalix.
En av dem som trots allt flytt storstan och blivit hemvändare är 79-årige Stig Jansson i Heby. Han bodde 47 år i Stockholm där han arbetade som elmontör. Ett par år efter pensioneringen flyttade han tillbaka till barndomsbygden i västra Uppland.
– Mycket har förändrats, till exempel är alla tegelbruken borta. Men kåken farsan byggde i Horrstaås i Heby står fortfarande kvar.
Han säger att han återvände för att rötterna drog honom hemåt och för att komma i närheten av djur och natur.
– Järvafältet och Skansen räckte inte till. Nu bor jag lantligt i en liten stuga utanför Heby, i morsans barndomsbygd. Naturen är i direkt anslutning. Jag cyklar mycket. Ibland får jag skjuts med grannen Roffe och hans fru i bil till butiken eller till något nöje.
Stig Janssons flyttlass gick från stad till land, men för de flesta är det omvända förhållanden.
Sverige har den kraftigaste urbaniseringstakten i Europa. Norr om Sundsvall bor mindre än en miljon människor. I Norrbotten, som motsvarar en fjärdedel av landets yta, blott 246 000. Arjeplogs kommun, med en yta lika stor som Skåne, Blekinge och halva Halland har 4 000 invånare.
Åse Blombäck och Stigbjörn Ljunggren ser olika på det faktum att de tre storstadsområden Stockholm, Göteborg och Malmö växer medan mycket stora delar av landet står och stampar eller går kräftgång.
– Det är ett hot mot en långsiktigt hållbar tillväxt av hela Sverige, säger Åse Blombäck. Stockholm klarar sig inte utan en levande landsbygd.
– Urbaniseringen i Sverige kom i gång sent, därför är den så stark just nu, påpekar Stig-Björn Ljunggren.
Men alla vill inte flytta från hembygden på landet. De tvingas till det för att utbilda sig och försörja sig.
– Man kan kräva en jämnare fördelning av tillgångarna mellan stad och land. Men det är viktigt att det sker i form av intrångsersättning och inte som bidrag, säger Åse Blombäck.
Det är Stig-Björn Ljunggren skeptisk till:
– Det vore att börja bryta upp enhetsstaten. Det måste givetvis finnas hänsyn och en ekonomisk miniprincip, men de som väljer en unik livsstil kan inte begära att storstäderna skall betala för den.
Hemvändaren Stig Jansson i Heby är ändå optimistisk. Han tror att det kommer att förändras till det bättre
– Landsbygden kämpar för att göra sig gällande och jag tror att utvecklingen kommer att vända , säger han.
Stig Jansson berättar att han emellanåt åker buss till Heby och Tärnsjö. Då måste han ibland gå två kilometer på den upprivna banvallen mot Sala för att komma hem. Kommunikationerna för en billös kunde vara bättre på landet, tycker han. Fler indragningar i turtätheten vill han inte ha.
– Men på sikt är jag övertygad om att landsbygden kommer att återbefolkas. Många har redan svårt att få arbete. Då måste man leva billigt och det kan man göra på landsbygden. Min boendekostnad är runt 1 000 kronor i månaden och då är kommunala avgifter och fastighetsskatten inräknad.
Hela Sverige får inte del av investeringar i service och infrastruktur. När Telia beskriver sin pågående satsning att uppgradera master och basstationer säger man att 90 procent av landets invånare därmed får snabbare mobiltelefon och internet.
– Det är i princip Stockholm-, Göteborg- och Malmö-regionerna de avser. Man borde i stället tala om yta. En rimlig ambition är att alla i Sverige skall ha bredband, telefoni och postgång varje dag. När folkhemmet byggdes var målsättningen från början att den fasta telefonin verkligen skulle omfatta alla, säger Åse Blombäck.
De viktigaste kraven i det landsbygdsprogram som Hela Sverige ska leva presenterade i våras är fiberbredband, ersättning för exploatering av naturresurser samt service.
– Jag upplever att de politiska partierna har en ökande förståelse och ett ökat engagemang för landsbygden. Man inser att den kraftiga urbaniseringen måste hejdas. Gruvorna i Norrbotten kan inte styras från Stockholm. Småföretag är otroligt viktiga. Vi kan inte ha det så att betalningsterminaler på landsbygden slutar fungera därför att den mobila täckningen är bristfällig. När service flyttas flyttar folk efter.
Stig-Björn Ljunggren erinrar om de olika perspektiven mellan stad och land:
– När det på landsbygden är fråga om bättre vägunderhåll handlar det i storstaden om nya genomfartsleder. Storstadens stora fördel är den effektiva förtätningen av männi- skor och miljöer. Den befordrar viktiga företeelser som dynamik, spontana aktiviteter och idéer. Denna agglomeration behöver ett kunskapssamhälle som Sverige ha mycket av. Därför går det inte att bromsa urbaniseringen och jag är tveksam till om det vore önskvärt. Jag tycker partierna gör rätt när de vänder sig till väljarna i storstäderna med omland. Demokrati går nämligen ut på att samla folkflertalet för idéer och förslag och sedan driva igenom dem.
– Uppsala-Knivsta hör åtminstone mentalt redan samman med Stockholm, anser Stig-Björn Ljunggren. Det går en historisk och kulturell skiljelinje vid Enköping. Men också västra Uppland och Norduppland kan utvecklas eftersom de bygderna numera knyts ihop med Uppsala-Stockholms arbetsmarknad genom goda kommunikationer. En bygds avstånd till en större tätort avgör dess livskraft. Gränsen går vid tio mil.
Hur är det då med vår landsbygdsbo Stig Jansson i Heby? Tänker han rösta i valet?
– Ja, men sedan 2006 röstar jag blankt. Jag har insett att det viktigaste i själva verket sker utanför dagspolitiken.