Småpartier tjänar på tydliga opinioner
Mardrömmen för nybildade småpartier som siktar mot riksdagen är ett jämnt opinionsläge mellan blocken strax före valet. Då vågar allt färre väljare ta risken att lämna en bortkastad röst.
Det konstaterar statsvetaren Olof Petersson, forskningsledare vid Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) och tidigare professor vid Uppsala universitet. I sommarens rapport från SNS demokratiråd visade Olof Petersson och hans kolleger hur valrörelserna med åren fått allt större betydelse för resultatet. För småpartierna är de ännu mer avgörande än för etablerade riksdagspartier:
-Man glömmer lätt att många partier fortfarande har en stor kärna av fasta väljare, i synnerhet socialdemokraterna. Om en tredjedel kan tänka sig att byta parti så betyder det ändå att två tredjedelar fortsätter att rösta som förr, säger Olof Petersson.
Svårt att nå målet
Men trots att små och nybildade partier per definition har ytterst svårt att nå sitt mål - en plats i riksdag eller kommunfullmäktige - så har deras chanser ökat med tiden. När nuvarande valsystem infördes i början av 70-talet var fyraprocentspärren i praktiken en stängd dörr för småpartierna. Dåvarande kds fick i val efter val två procent av rösterna, men hade ändå inte skuggan av en chans att nå målet.
—Riksdagen var en ointaglig fästning för alla som var utanför. Det var säkert också de etablerade partiernas avsikt, konstaterar Olof Petersson.
Sedan miljöpartiet 1988 tog plats i riksdagen är den tiden förbi och allt fler väljare beredda att lägga sin röst på ett småparti. Utvecklingen gäller både riksdagsvalen och landsting och kommuner. De mindre partiernas roll har också stärkts, åtminstone i formell mening, genom att de allt oftare ingår i en styrande koalition efter valet. Olof Petersson påminner om att Sverige inte haft majoritetsregering sedan 1981.
Brant uppförsbacke
Bland årets uppstickare har tidigare Junilistan ansetts ha störst chans att knipa ett riksdagsmandat. Men i Sifos junimätning dök partiet till under en procent av rösterna. Olof Petersson konstaterar att det svaga stödet gör uppförsbacken extra brant, men vill för den skull inte helt räkna ut partiet:
-Skulle de få runt tre procent igen så kan absolut något hända, säger han.
Sverigedemokraterna, som satsar både på riksdagen och en rad lokala fullmäktigeval, ger han lägre chanser:
—Trots att det öppnats en möjlighet för ett traditionellt konservativt parti så har de gjort allt för att ge sig själva en extremiststämpel.
Och för väljarna är småpartiernas framväxt en källa till både bekymmer och hjälp. Med många partier blir valet svårare, samtidigt som fler rimligen kan finna ett parti som passar de egna hjärtefrågorna. Något behov av ytterligare partier ser Olof Petersson inte för närvarande:
Det finns inget stort tema eller någon konfliktdimension som inte är täckt av partierna. I så fall skulle det ha upptäckts ganska snart.
FAKTA
Ett urval av småpartier som är registrerade för val till riksdagen:
Feministiskt Initiativ. Talesperson: Gudrun Schyman. Driver en feministisk politik, anser att samhället systematiskt underordnar kvinnor,trots en formell jämställdhet mellan kvinnor och män.
Junilistan. Ordförande: Nils Lundgren. Säger ja till medlemskap i EU men nej till att flytta mer politisk makt från Sverige till Bryssel. Förordar fler folkomröstningar.
Sjukvårdspartiet. Ordförande. Kenneth Backgård. Vill slopa landstingen och dela upp verksamheten i regioner, förordar fler folkomröstningar.
Piratpartiet. Partiledare: Rickard Falkvinge. Vill tillåta fildelning och ändra i upphovsrättsreglerna.
Ny Framtid. Partiledare: Sune Lyxell. Vill att Sverige lämnar EU.
Sveriges Pensionärers Intresseparti. Partiledare: Brynolf Wendt. Vill stärka äldres rättigheter, höja pensionerna och slopa landstingsorganisationen.
Sverigedemokraterna. Partiledare: Jimmie Åkesson. Förespråkar nationellt ansvarstagande, sänkta skatter och social rättvisa. Partiet har sin bakgrund i organisationer som vill begränsa invandringen.
Källa : Partiernas hemsidor
Så jobbar vi med nyheter