15 000 patienter var i kontakt med psykiatrin på Akademiska sjukhuset under förra året. Det är fler än någonsin. Som UNT rapporterat om tidigare vittnar såväl patienter som läkare om hur det höga trycket leder till problem: personalen är utmattad, patienter blir utan medicin och får vänta månader för att ens få prata med en läkare. Orsaken till det ökade trycket är dock inte att alla allvarliga psykiska sjukdomsdiagnoser har ökat, enligt psykiatrin själv handlar det i stället mycket om att den mindre allvarliga psykiska ohälsan har blivit betydligt vanligare. Trots detta är frågan om psykiatrin och psykisk ohälsa så gott som osynlig i den pågående valdebatten.
– Det är obegripligt varför frågan inte får mer genomslag, säger Ing-Marie Wieselgren.
Hon är Uppsalabo och har tidigare varit verksamhetschef vid Akademiska sjukhuset. I dag är hon handläggare för psykiatrifrågor vid Sveriges kommuner och landsting. Ing-Marie Wieselgren poängterar att problemet inte är unikt för just Uppsala. Över hela landet överstiger efterfrågan på psykiatrisk hjälp i hög grad tillgången på sjuksköterskor och läkare inom psykiatrin. Framför allt är det allt fler barn och unga som mår psykisk dåligt. Nya siffror från Socialstyrelsen visar att självmorden ökar i både Uppsala län och Sverige i stort. Den största ökningen syns i åldersgruppen 15-24 år där antalet som tar livet av sig är det högsta på drygt 20 år.
– Om man tittar på skolan som är en av årets stora valfrågor så blir det väldigt tydligt hur den här frågan går förlorad. En viktig faktor för att klara skolan är att man mår psykiskt bra, och vi vet också att om man inte klarar skolan så ökar risken för psykisk ohälsa. Ändå nämns inte det i de politiska debatterna. Allt fokus ligger på antalet lärare och lönerna, vilket absolut också är viktigt, men det är inte det enda som spelar roll, säger Ing–Marie Wieselgren.
Hon förvånas även över att den ekonomiska aspekten av problemet inte får våra folkvalda att prata mer öppet om det. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste sjukskrivningsorsaken och innebär utöver personligt lidande enorma kostnader för både samhälle och individ. Enligt den internationella organisationen OECD handlar det om 70 miljarder årligen för det svenska samhället.
– Jag tror att man inte pratar om det här därför att det finns inte något lätt svar att ge. Jag tror även att det beror på att psykisk ohälsa och psykiatrin inte har så hög tatus. Det är som en högt uppsatt politiker en gång sa till mig: "Man vinner inga val på att prata om psykiatrin".
Elisabet Alphonce tror också att den låga statusen och skammen som är förknippad med psykisk ohälsa är en av de starkaste orsakerna till varför frågan inte är mer öppet prioriterad. Hon har själv haft svåra psykiska problem och arbetar för närvarande som länsansvarig i Uppsala för kampanjen Hjärnkoll, vars syfte bland annat är att öka öppenheten kring psykisk ohälsa.
– Jag skulle önska att fler politiker vågade prata om sin egen ångest och problematik, för det är klart att de drabbas som alla andra. Det tror jag skulle få stor betydelse för att gå framåt i den här frågan, säger hon.
Elisabet Alphonce säger också att det är viktigt att såväl politiker som sjukvården och gemene man hjälper till att införliva hopp.
– Vi måste våga prata med varandra. Det finns hjälp att få även om allt känns hopplöst. Det finns människor som bryr sig!