– Läget är allvarligt. Kollisionen förvärrar en redan problematisk situation med rymdskrot i jordens närhet. Vi måste vara försiktiga med närmiljön för att kunna fortsätta använda rymden för navigation, väderprognoser, telekommunikation och andra tjänster, säger Johan Köhler, chef för Rymdstyrelsens avdelning för forskning och utveckling.
Även Johan Kero, forskningsledare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, bedömer situationen som allvarlig.
– Det finns redan ett antal högriskbanor runt jorden, vilket har att göra med att det skett kollisioner mellan satelliter och skrot i dem. Detta ökar risken för fler sådana högriskbanor, säger han.
Visar vad de kan
Problemet med en stadigt ökande mängd skrot i omlopp runt jorden är välkänt sedan länge bland alla rymdaktörer. Så varför valde Ryssland att ändå låta en robot splittra en cirka två ton tung satellit i 1 500 större bitar och oräkneliga fragment?
– Med den här demonstrationen visar Ryssland att de kan skjuta ned sina egna satelliter. Därmed visar de också att de kan skjuta ned andras satelliter. Jag tänker mig att Ryssland i det här läget värderade att visa denna förmåga högre än konsekvensen på rymdmiljön, säger Johan Köhler.
Den ryska satellitdestruktionen äventyrade omedelbart säkerheten för Internationella rymdstationen (ISS).
– Men den stora effekten är att man försämrar hela rymdmiljön. Det leder i andra hand till att bland annat rymdstationer drabbas av en ökad risk, säger Johan Köhler och syftar på kollisionsrisken med skrotbitar.
Dröjer år
Som en direkt följd av kollisionen katalogiseras alla nya skrotobjekt och nya kollisionsvarningar utfärdas. Allt för att minska riskerna.
– Eftersom satelliten ursprungligen flög på förhållandevis låg höjd kan man hoppas att det mesta av det nya skrotet försvinner ner i atmosfären och brinner upp inom några år. Men vår erfarenhet är att skrotet efter en sådan här kollision sprids även uppåt, längre ut från jorden. Och då tar det längre tid innan det tar sig tillbaka till atmosfären, säger Johan Köhler.
Och i värsta fall, vad händer då?
– Att vi når den punkt där mängden rymdskrot skenar. När det sker en kollision alstras nytt rymdskrot som i sin tur krockar med gammalt rymdskrot, och det uppstår en lavineffekt. Då hamnar vi i ett läge där delar av vårt närområde inte går att använda för rymdfart, säger Johan Köhler.
Borde lärt sig
Ryssland är inte först med att låta en robot förstöra en satellit. Kina, USA och Indien har gjort detsamma. Men USA spar inte på krutet i sin kritik mot Ryssland.
– Ilskan ska tolkas som att Ryssland borde ha lärt sig bättre. Jag tror att USA, som gjorde ett test 2008, hade en bild att skrotet skulle försvinna ganska snabbt, men det gjorde det inte, säger Johan Kero.
Löper vi risk att få fler rapporter om satellitnedskjutningar?
– Jag hade hoppats kunna svara att detta var sista gången, men det kan finnas fler aktörer som aspirerar på att visa sin förmåga, säger Johan Kero.