Sommaren 2020 tĂ€ndes en gnista i Belarus. Ett nytt val hade hĂ„llits och Ă€nnu en gĂ„ng fanns det inget som tydde pĂ„ nĂ„gra överraskningar. Ănnu en gĂ„ng vann Aleksandr Lukasjenko, enligt de officiella siffrorna med god marginal.
Hundratusentals mÀnniskor gick ut pÄ gatorna i fredliga demonstrationer med krav om Àndring. De bar fram de vitrödvita flaggor som ska representera ett demokratiskt Belarus.
De möttes av militÀrt utrustad och vÄldsam kravallpolis, som demonstrativt förde bort mÀnniskor i anonyma skÄpbilar. Oppositionsledare drevs i exil eller fÀngslades. MÄnga mÀnniskor som greps vittnade om övervÄld, tortyr och sexuella övergrepp. Flera dödades.
I protesttÄgen gick Ales Bjaliatski, grundare av mÀnniskorÀttsorganisationen Vjasna, med en större förstÄelse Àn mÄnga andra om vad som stod pÄ spel och hur höga insatserna var.
Satt i straffkoloni
Vjasna grundades 1996, vid en tid dÄ Aleksandr Lukasjenko steg för steg anpassade lagstiftning och statsförvaltning för att kunna sitta kvar för en lÄng tid framöver. Redan dÄ, under det som kommit att kallas MinskvÄren, skedde stora protester mot den hÄrdföre ledaren.
Organisationen har sedan dess försökt kartlÀgga regimens krÀnkningar. Den för protokoll över vilka som grips vid demonstrationer, över rÀttegÄngar med politiskt motiv och över andra övergrepp. Utsatta erbjuds ocksÄ stöd inför den styrda rÀttsapparaten.
Val för val har det skett demonstrationer, utan att nÄgon förÀndring varit i sikte. Ales Bjaljatski greps och greps, flera gÄnger om, bland annat för att ha delat ut broschyrer med information om mÀnskliga rÀttigheter.
2011 dömdes han till fÀngelse i en politiskt motiverad dom och spÀrrades in pÄ en straffkoloni. DÀr tvingades han till arbete i en textilfabrik och isolerades frÄn social kontakt med andra fÄngar.
Efter tre Är dÀr de internationella pÄtryckningarna mot regimen vÀxt slÀpptes Bjaljatski. Han sattes pÄ ett tÄg hem till Minsk med fÄngklÀder och rakad skalle. Efter frigivningen fick han en rad internationella priser och erkÀnnanden.
"Det kanske Àr priset"
I en intervju med Levande Historia kort efter frigivningen 2014 konstaterade Ales Bjaljatski att han och Vjasna hade mycket kvar att göra.
ââUnder Lukasjenkos tjugo Ă„r vid makten har hundratals mĂ€nniskor befunnit sig i samma situation som jag, och det kommer finnas politiska fĂ„ngar Ă€ven i framtiden. Det Ă€r kanske det pris som samhĂ€lleliga aktivister mĂ„ste betala pĂ„ Belarus vĂ€g mot demokrati. Jag har alltid haft den uppfattningen att vĂ„rt arbete inte Ă€r förgĂ€ves, sade han dĂ„.
Efter de landsomfattande och historiska protesterna 2020 lyckades maktapparaten Ànnu en gÄng behÄlla sitt grepp. Aleksandr Lukasjenko, som lÀnge hade försökt balansera mellan öst och vÀst för att hÄlla ryggen fri, vÀnde sig till Ryssland för hjÀlp att stÀvja missnöjet med vÄld.
Den politiska oppositionen inrikes kvÀvdes och mÀngder av mÀnniskor flydde Belarus. Vjasna stannade kvar, men var ocksÄ hÄrt pressad.
FörutsÄg sitt öde
ââVi rĂ€knar alla med att kunna försvinna vilken dag eller minut som helst, sade Ales Bjaljatskis nĂ€ra kollega och vĂ€n Valjantsin Stefanovic, vice ordförande i Vjasna, i en intervju med TT den hösten.
Under hösten fördes mÄnga mÀnniskor ivÀg i myndigheternas ljusskygga förvar, bland dem flera av deras kollegor. Och Valjantsin Stefanovic fick rÀtt: i juli 2014 greps han, Bjaljatski och ytterligare en kollega. De sitter alla fÀngslade och riskerar lÄnga fÀngelsestraff.
Och de Àr inte ensamma. SÄ sent som i torsdags dömdes fyra oberoende journalister till lÄnga fÀngelsestraff i belarusisk domstol. PÄ fredagen, samma dag som Ales Bialiatski tilldelades Nobels fredspris, rÀknades antalet politiska fÄngar i Belarus till 1 348.
Det Àr Vjasna som hÄller rÀkningen.