Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning och många ekosystem förändras snabbt. Det här var kärnan i den stora, internationella vetenskapliga rapport, IPBES-rapporten, som kom i våras.
Det här är bara en av flera färska rapporter om hotad biologisk mångfald.
Sveriges centrum för kunskap om arter och naturtyper finns i Uppsala. Det heter Artdatabanken och finns vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och vilar enkelt uttryckt på två ben: Insatser för naturvård samt kartläggning och forskning om våra arter. Här tas den nationella rödlistan fram som pekar på vilka arter som är hotade, och här bedöms statusen för arter och naturtyper som är prioriterade inom EU.
En del av Artdatabanken är Svenska artprojektet, ett regeringsuppdrag om bland annat inventering, forskning och informationsspridning om alla svenska arter. Den sista punkten sker via det omskrivna bokprojektet Nationalnyckeln och digitalt genom Artfakta.
Artdatabankens budget låg på över 140 miljoner kronor under 2018.
Men trots att frågorna om arters tillstånd är brännande kämpar Artdatabanken i ekonomisk uppförsbacke. I våras kom beskedet att neddragningar på personalsidan måste göras med tio procent. Orsaken är minskade statsanslag i den budget som M och KD fick igenom i riksdagen.
Därtill har tidigare MP-ledaren Åsa Romson i en utredning om den svenska miljöövervakningen lagt fram en rad förslag till regeringen som inte minst rör SLU och Artdatabanken. Bland annat vill hon se en oberoende utvärdering av den samlade miljöövervakningen av arter och biologisk mångfald och skriver: "Denna utvärdering ska även omfatta finansieringen av Artdatabanken, där jag bedömer att det finns en besparingspotential."
Det här har väckt stor förvåning på SLU och Artdatabanken.
– Vi är alla oförstående. Det här var verkligen inte vad vi räknade med, säger Lena Sundin Rådström, chef för Artdatabanken.
SLU har i en skrivelse till regeringen luftat sin oro kring Åsa Romsons besked.
Men vad Åsa Romson efterlyser är tydlighet och transparens, uppger hon. I dag är det svårt att följa finansieringen av Artdatabanken och förstå vart olika pengar går.
– Jag vill inte säga att Artdatabanken är vare sig under- eller överfinansierat, men det behövs bättre styrning. Då kan man dessutom nå besparingar, säger Åsa Romson, som dock inte ger några konkreta svar om vad det är det går att spara på.
Samtidigt pågår ett arbete för att hitta en långsiktig finansiering för Artdatabankens naturvårdsarbete.
– SLU och Naturvårdsverket för en dialog om ansvaret och en långsiktig finansieringen. För vårt naturvårdsarbete behövs en årlig summa på 23 miljoner, mot de cirka 8-10 miljoner som Naturvårdsverket bidrar med nu, säger Lena Sundin Rådström.
I dag haltar verksamhetens två ben Beskrivningen av arter fungerar bra med regeringens stöd till Svenska artprojektet om 70 miljoner kronor om året.
– Men vi kan inte jobba på det kraftfulla sätt vi behöver för att möta behoven från naturvården.
När det gäller neddragningarna pågår en process om övertalighet och flera anställda har fått lämna sitt arbete. Hela Artdatabanken berörs, uppger Lena Sundin Rådström.
Att behöva dra ned och oroa sig för mer besparingar känns ologiskt i dagens klimat, menar hon.
– Vi måste gasa samtidigt. Behovet av oss i Naturvårdssverige är stort.
