Ett bolag som arbetat med ensamkommande unga flyktingar försattes i konkurs vid Uppsala tingsrätt den 13 februari i år.
Det rör sig om ett så kallat konsulentföretag som arbetat med att ordna familjehem åt kommuner för placeringar av ensamkommande. Företaget har även gett familjerna stöd och handledning.
En av konsulentföretagets båda delägare, en man vi kan kalla Adam, är mycket kritisk till hur Uppsala och andra kommuner hanterat skattebetalarnas pengar.
– Kommunerna anlitade en mängd oseriösa företag för vård av ensamkommande. Enorma belopp från kommunerna har blivit vinster hos oseriösa leverantörer, hävdar Adam.
Men vi tar historien om Adam och hans konsulentföretag från början. När den stora tillströmningen av ensamkommande till Sverige inleddes 2015 såg han en affärsidé.
Han hade sedan några år upplåtit sin bostad som familjehem åt unga flyktingar och kände väl till systemet.
– Jag hade sett att konsulentföretagen, som hjälpte kommunerna med placeringar av ensamkommande, tjänade mycket pengar utan särskilt stora arbetsinsatser. Personal från konsulentföretag kom på hembesök hos mig ibland men så mycket mer var det inte, säger han.
2015 startade han ett eget konsulentföretag tillsammans med en annan Uppsalabo som utsågs till vd. Adam och vd:n skaffade fram en rad familjer som var intresserade av att ta hand om ensamkommande i sina bostäder och företaget erbjöd sina tjänster åt kommunerna.
– Kommunerna betalade stora summor till oss som drev konsulentföretag och det var enkelt att tjäna mycket pengar, säger Adam.
Ersättningen från kommunerna var i snitt cirka 700 000 kronor om året för varje ensamkommande som placerades i en familj. Hälften av pengarna betalades ut till familjehemmet i form till arvoden och omkostnader. Resten, cirka 350 000 kronor per placerad individ, gick till konsulentföretaget.
Adams företag placerade 60 ungdomar i familjehem. Det innebär att företaget kunde få runt 21 miljoner kronor om alla 60 ungdomar var placerade under ett helt år.
Givetvis hade företaget även egna omkostnader och alla 60 ungdomar var inte placerade samtidigt men affärsidén var ändå högst lönsam.
Enligt räkenskaperna hade företaget under en tolvmånadersperiod 2015/2016 intäkter på 26 miljoner kronor varav 9 miljoner blev vinst. I många andra branscher skulle det ses som ett fantastiskt resultat.
Statistiken ger en bild av den situation som då rådde. 2015 sökte sig 35 000 unga ensamkommande asylsökande till Sverige varav cirka 1 400 individer hamnade i Uppsala enbart under det året.
På kort tid skapades en enorm marknad i Sverige för omhändertagande av de unga flyktingarna. Under 2016 omfattade den 26 miljarder kronor vilket är mer än vad hela landets poliskår kostar under ett år.
Marknaden kom att växa ytterligare och 2017 hade beloppet ökat till 31 miljarder kronor. Nya företag startades i rask takt runt om i riket och snabbt uppstod stora privata förmögenheter.
Under 2016 betalade Uppsala kommun 283 miljoner kronor till privata företag för vård av ensamkommande vid hvb-boenden och konsulentstödda familjehem. Just bland konsulentföretagen var vinstmarginalerna särskilt höga.
Så här i efterhand tycker Adam det är obegripligt att kommunerna använde sig av privata konsulentföretag för hitta familjehem.
– Vi utförde ju i stort sett inget arbete alls för de pengarna. Varför anställde inte kommunerna egen personal för att ta fram familjehem?
– De 700 000 kronor det kostade att placera ett enda barn hade ju räckt till betydligt mer än en heltidstjänst i kommunen. Istället omvandlades skattepengar till vinster hos privata företagare, säger han.
Den som driver ett konsulentföretag behöver numera tillstånd från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, och företrädarna kontrolleras på en rad sätt. Men fram till april 2017 var det inte krav på ett sådant tillstånd.
Istället var det upp till kommunerna att kontrollera företagarna, vilket hängde på om kommunerna hade tillräckligt med tid och ambitioner.
Adam ifrågasätter vilken granskning kommunerna gjorde av konsulentföretagen. Enligt honom visade det sig i efterhand att den andra delägaren, företagets vd, var en bluff.
Adam hävdar att vd:n ljugit om sin utbildning inom socialt arbete, något kommunerna inte kontrollerade. Dessutom har vd:n för flera år sedan dömts för olaga hot och dessutom haft besöksförbud mot en kvinna.
Adam anklagar sin kompanjon för att ha placerat ungdomar i oseriösa familjer för att få in maximalt med pengar, med följden att de farit illa.
Ett tecken på att allt inte stod rätt till är att Lidingö kommun sommaren 2016 hävde sitt avtal med företaget. Enligt Lidingö kommun hade företaget flera gånger utan tillstånd omplacerat ensamkommande, vilket kommunen kallade "ett flagrant övertramp".
En av kunderna var Uppsala kommun som under 2015 och 2016 betalade sammanlagt 6 325 000 kronor till företaget. I dag har Uppsala dock inte kvar några placeringar där.
Adam uppger att han hoppade av när han insåg att vd:n var oseriös. De båda har idag en djup konflikt och Adam anklagar vd:n för att ha tillskansat sig miljonbelopp vilket han anmält till polisen.
Förutom att företaget försatts i konkurs har Skatteverket inlett en revision.
Hur kommer det sig att Uppsala kommun betalade ut så stora summor till företag som arbetade med ensamkommande?
Johan Eikman, enhetschef vid socialförvaltningen i Uppsala, säger att det uppstod en extrem situation när så många ensamkommande sökte sig till Sverige 2015 och 2016.
– Vi var tvungna att snabbt ordna tak över huvudet åt många ungdomar. Vissa dagar kunde det dyka upp flera ensamkommande som behövde någonstans att bo samma eftermiddag. Det var säljarens marknad, förklarar Johan Eikman.
Hade det inte blivit billigare för kommunen att låta anställda ordna fram familjehem istället för att anlita dyra konsulentbolag?
– Under den här perioden omfördelade vi resurserna och utökade våra ansträngningar för att rekrytera familjehem. Vi sökte även lokaler för att starta hvb (vårdboenden) i egen regi. Men för att hinna få fram tillräckligt många platser på så kort tid var vi tvungna att även anlita konsulentbolag.
Kommunen betalade konsulentbolagen pengar som kom från staten. Hade kommunen hållit igen på utgifterna mer om det handlat om kommunens egna pengar?
– Jag tror inte det. Eftersom det var brist på familjehem fick vi använda de som fanns till priserna som då gällde. Sedan dess har ersättningarna sänkts.