Det svartvita fotografiet är från senare delen av 1860-talet. Över en lerig åker blickar vi mot den klassiska Uppsalasiluetten, Uppsala slott och Carolina Rediviva tronar över bebyggelsen. Skulle fotografiet vara i färg hade slottet haft en ljus fasad i en färgnyans lik den nya rosa som vi är vana vid i dag. Hundra år efter att fotot togs hade Uppsala slott en tegelröd fasad, men från 2003 återställdes färgen till en ljusrosa nyans som har förlagor från 1700-talet.
Till höger om slottet står universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Uppsala universitets paradbyggnad, som färdigställts 1841. Under den här tiden sker en dramatisk ökning av antalet studenter i Uppsala. Från 1865 till 1870 ökar antalet studenter från 1 066 till 1 449 personer. Vid den här tiden bodde drygt 10 000 personer i Uppsala, så studenterna satte sin prägel på staden.
– Studenter som samlande kraft började märkas alltmer och det uppstod också olika nya konfliktytor mellan studentvärlden och Uppsala som stad, säger Carl Frängsmyr, docent och universitetshistoriker som skrivit om Uppsala universitets historia.
Studenterna lydde inte under det vanliga rättsväsendet, utan under universitetets jurisdiktion, den akademiska domsrätten. Det var studenternas lärare som utdömde straff, det fanns till och med ett universitetsfängelse.
– Det var en utbredd känsla bland stadens näringsidkare och polismakt att studenterna hade ett slags frikort på att kunna bete sig illa nere på stan utan nämnvärda konsekvenser. Studenterna drev gäck med polismakten för de hade inte så mycket att sätta emot, säger Carl Frängsmyr.
Vid samma tid hotades universitetets fortlevnad i Uppsala. Liberaler ville att universitetets skulle omlokaliseras till Stockholm.
– I alla länder runt omkring låg rikets främsta universitet i huvudstaden. Man tyckte att Uppsala låg offside, en liten landsortshåla med gamla reaktionära nattståndna professorer som inte hängde med i vetenskapens utveckling. När järnvägen skulle anläggas såg liberalerna stora möjligheter att isolera Uppsala. Därför drev de hårt och länge frågan att stambanan från Stockholm norrut skulle dras över Örsundsbro.
Järnvägen blev således ett gemensamt intresse för staden, studenterna och universitetet – och som alla Uppsalas pendlare vet i dag så kom järnvägen, trots allt, att gå direkt mellan Uppsala och Stockholm. 1866 stod järnvägen klar.
– Att åka enkel resa till Stockholm tog 2,5 timme. Det var i sig revolutionerande, säger Carl Frängsmyr.
Moderna vindar blåser, men det ska fortfarande dröja ett par år tills den första kvinnliga studenten, gotländskan Betty Pettersson, skrivs in vid Uppsala universitet 1872.
På fotografiet ses gamla stationshuset med den tornförsedda banhallen. Omkring 1910 revs banhallen och godsmagasinet intill. Under nuvarande sekel har Uppsala Resecentrum tillkommit och gamla stationshuset är i dag mest känt för sina restauranger och krogliv.
Den äldre bilden är fotograferad av Henri Osti (1826-1914). Han var Uppsalas första framgångsrika fotograf. Han hade en atelje på Östra Ågatan och senare ett stort hus där Uppsala stadsteater ligger i dag. Framför det pråliga huset med stor ljus ateljé porlade en fontän. Henri Osti porträtterade stadens invånare, och fotade även Uppsalas exteriörer, ibland från avstånd, som denna från leråkern.