– Jag mådde inte bra av att komma hem till Uppsala så sent. Och den mentala stressen vill jag inte utsätta mig för. Även om jag planerade och tog ett tidigt tåg kom jag hem timmar efter att jag skulle ha hämtat barnen. Det blev ohållbart, säger Heaven Bereket, som levt i flyttkartonger dagarna innan i träffas.

Vi ses på Resecentrum och med sig har hon, Philip som snart fyller 4,5 år, och Alice 6,5 år. Hennes barn är vana att följa med, oavsett om det är till ett kafé i Uppsala eller företagsmöten i olika afrikanska länder.

Under hela intervjun sitter de vid ett eget bord. De dricker saft och roar sig med Heavens mobil. Ibland vill någon gå på toa eller ha en chokladboll.

Artikelbild

Heaven är lugn och glad för stipendiet. Det har gett kontakter med nya företag som vill ingå partnerskap i hennes projekt för att hjälpa barn. Heaven brinner för Bambino Foundation som vuxit år från år. Just nu ger det full sjukvård åt 1 453 barn i Etiopien, Ghana och Kenya och stöttar dessutom lokala start-up företag i de tre länderna för att ge ungdomar utbildning och jobb.

Allt började med en trafikolycka år 2007 i USA. Heaven var i Tallahassee i Florida och hälsade på sin storasyster som var gravid med sitt andra barn. En bilist körde på deras bil, först framifrån sedan från sidan. Heaven visar med handen hur hon blev uppskuren av bilbältet från halsen och nedåt till höften. Hennes syster fick invärtes skador. Tack och lov överlevde barnet.

– Efter olyckan fick vi försäkringspengar och jag ville göra en donation av dem. Jag var så extremt tacksam att vi hade överlevt. Det var som om vi hade fått en andra chans i livet. Men jag hittade inget lämpligt projekt att donera pengarna till, säger Heaven Bereket.

Olyckan påverkade hennes liv på flera sätt. På sjukhuset fick hon inte enbart läkarvård utan kom i kontakt med en apotekare som förutom att ge råd också berättade om yrket. Det passade Heaven.

– Som apotekare skulle jag få ge vård till folk utan att vara läkare, säger hon.

Året därpå flyttade hon till Uppsala och apotekarutbildningen. På en föreläsning fick hon lära sig om rotaviruset, att det årligen dödar en halv miljon barn under sex år i världen.

– Jag tyckte det var extremt chockerande. Det skulle ju ha räckt med något så enkelt och billigt som vatten, socker och salt för att rädda barnen. Föreläsaren berättade liksom i förbifarten men jag kunde inte sluta tänka på att alla barn som årligen dör världen över, samtidigt som svenska barn klarar rotaviruset bra eftersom de får vätskeersättning på sjukhus, säger Heaven Bereket.

Hon insåg nu att hon själv skulle starta sitt eget projekt. Hon googlade om hur man gör, och 2010 startade hon Bambinoprojektet. Där placerade hon försäkringspengarna och ett stipendium från Farmaceuter utan gränser.

– Sen försökte jag ta reda hur man skickar en container med vätskeersättning till Etiopien. I min hjärna fanns inga svårigheter men det gjorde det i verkligheten, säger Heaven Bereket.

Istället åkte hon och hennes pappa, år 2011 till Etiopien för att träffa doktorer på Black Lion Hospital i Addis Abeba. Med sig hade de 4 000 förpackningar vätskeersättning och hygienkit som de donerade till sjukhuset.

På plats besökte hon ett barnhem och beslöt att hjälpa de tio barnen där. De skulle få fri sjukvård, oavsett om det var astmamedicin eller vård av ett brutet ben.

– Jag är noga med att inte ge löften som jag inte kan hålla. Då gör ett projekt mera ont än gott. Många välgörenhetsorganisationer har projekt som pågår ett tag och sedan försvinner på grund av brist på pengar. Jag vill jobba med lösningar som är hållbara på lång sikt, säger Heaven Bereket.

Hon fick frågan om hon ville investera i ett apotek och det ville hon. Vinsten därifrån skulle gå till Bambino Foundation. Samtidigt som hon pluggade till apotekare läste hon även ekonomi och jobbade extra som telefonförsäljare. Det var en tid när de smarta telefonerna var nya och internetbanken i mobilen revolutionerade. Då kom hon i kontakt med digitala valutor, så kallade kryptovalutor.

– Jag tyckte det var superkool och inte alls särskilt konstigt. Vi människor behöver skicka pengar mellan varandra – det var innan swish fanns, säger Hevean Bereket, som sin vana trogen gjorde en djupdykning i ämnet på nätet.

När hon fick frågan från en kollega om hon ville investera 1 000 kronor i bitcoin slog hon till.

– Det gick jättebra, såklart. Det var fascinerande att man kunde tjäna pengar på en valuta som gick ner. Jag var ju fast i tanken att något måste gå upp för att ge vinst, säger hon.

Pengarna använde hon direkt till Bambino Foundation. Hon kommit på ett sätt att långsiktigt finansiera sin filantropi. Det passade bra, det politiska läget i Etiopien svajade och det fanns risk att staten skulle ta över apoteket.

Numera är hon vad som kallas daytrader i kryptovalutor; varje morgon lägger hon in en order och fram mot kvällen kollar hon sina vinster och förluster. Hon kör även utbildning över nätet för den som vill lära sig att handla med kryptovalutorna. Avgifterna går till Bambino Foundation.

– Målet är att kunna hjälpa en halv miljon barn, säger hon, som jobbar heltid som apotekare med att projekt att finna talanger att anställa.

Hur hinner du med allt?

– Det handlar om prioriteringar. Jag tittar knappt på tv eller Netflix och fikar sällan på stan. Bambino Foundation är min hobby som jag älskar att syssla med, det ser jag inte som ett jobb. Och lektionerna ser jag fram emot, de är så kul.

Heaven Bereket agerar som om det inte går att misslyckas. Svårigheter vänder hon till sin fördel, säger någon att en sak inte går att genomföra, svarar hon: Varför inte?

När hon var 14 år och gick på högstadiet, kände hon sig som en virrpanna, och började meditera för att lära sig att fokusera på rätt saker. Då bodde hon i Iggesund i Hälsingland, dit hon kommit som två-åring.

– Det är en väldigt liten ort som jag har hatkärlek till. Jag upplevde rasism där men är ändå glad att ha vuxit upp i Iggesund. Inga möjligheter serverades och jag insåg att jag måste ta för mig om något skulle hända.

När hon flyttade till Uppsala mötte hon motsatsen.

– Wow, här fanns jättemycket människor och jag ville träffa allt och alla. Här tyckte inte alla likadant och det öppnade upp mina ögon. Det fanns människor med olika religioner och olika hudfärg. Jag tyckte Uppsala var fantastiskt, säger Heaven Bereket, som alltid trivts jättebra och gärna hade bott kvar.

Men hon vet hur hon vill prioritera sina dygn: åtta timmar sömn, åtta timmar arbete och sen har hon åtta timmar kvar till sina barn och för att förverkliga sin dröm, och i den drömmen ingår inte att slösa bort tiden på försenade tåg.

– Jag vet ju att det finns härliga dagar och varför ska då inte alla dagar vara härliga.