De senaste åren har debatten härjat vilt i sociala medier. Och debatten tycks vara väldigt polariserad. Ena sidan vill bygga traditionellt medan den andra sidan vill modernisera. I skrivande stund har Facebookgruppen "Arkitekturupproret - Det finns alternativ till fyrkantiga lådor" över 35 000 medlemmar. I undergruppen "Uppsalas arkitekturuppror" hyllas ofta äldre byggnader som Vasahuset, Vaksalaskolan och Gustavianum medan nutida byggnader som Juvelen och Segerstedthuset inte sällan får utstå hård kritik.

I Facebookgruppen beskrivs Uppsala av en medlem som en stad som förfulas, med "förfärliga nybyggnationer som invånarna kommer få skämmas för lång tid framöver". "Allt är likriktat, fult och för dyrt" skriver en annan. "I Uppsala ser det ut som ett gäng olydiga ungar tagit över stadsplaneringen" anser en tredje. Men bygger vi verkligen så fult som många påstår? Åsikterna är delade och debatten lär inte få ett slut inom en snar framtid.

Råbyvägen är ett av de nyproduktionsområden som etablerats i Uppsala de senaste åren. Här vill Lars Secher, engagerad i Arkitekturuppropet, träffas. På vardera sidan om vägen har nya hus successivt växt fram och här hoppas kommunen att ett nytt stadsliv på sikt ska ta form.

Artikelbild

| Råbyvägen, Uppsala.

– Husen är fyrkantiga, tråkiga och ger en billig känsla. Det är trångt mellan balkongerna och du ser betongelementen på husen, det finns ingen direkt utsmyckning. Det är lätt att dra paralleller till ett miljonprogramsområde, säger Lars Secher.

Han blickar fundersamt ut över husen längs Råbyvägen, mellan Vattholmavägen och Tycho Hedéns väg.

– Det är något bättre på norra sidan (mot Kapellgärdet), husen har sadeltak och trämaterial i dörrarna, saker som ger en mer gedigen känsla, säger han.

Husen på södra sidan, mot Kvarngärdet, kvarteret har tak av en mer platt karaktär.

Artikelbild

| Nybyggt parkeringshus, Råbyvägen.

– Man bygger in ett ogillande från början. Ett område ska utstråla stolthet och kvalité. Och det är ofta för trångt i trapphusen, det går ju knappt och mötas där utan att det känns obekvämt. Det skapar också problem vid in- och utflytt, går stora saker inte in i hissen så är det kört.

Närmast Tycho Hedéns väg står ett nybyggt parkeringshus. Parkeringar i källarvåningar är kostsamt och därför bygger man ofta hellre ett parkeringshus i anslutning till nya områden. Lars Secher är starkt kritisk till det som ligger i anslutning till bostäderna på Råbyvägen.

Artikelbild

| Uppsalas arkitekturuppror håller just nu på med en tävling där Uppsalas vackraste byggnad ska utses. I skrivande stund leder Vasahuset.

– Det ser ut som ett fallfärdigt hönshus. Men det behöver inte vara så, parkeringshus kan vara fina. Det finns ett ypperligt exempel i norska Ålesund, ett parkeringshus med putsad fasad, säger han.

Lokalerna i botten på parkeringsgaraget är fortfarande tomma. Lars är säker på att det beror på att ingen vill ha sin verksamhet i en sådan "gräslig byggnad".

Artikelbild

| Vaksalaskolan ligger i skrivande stund på en andra plats i Arkitekturupprorets tävling där Uppsalas vackraste byggnad ska utses.

Lars Secher tror att sådana här områden blir genomgångsboenden, en plats där Uppsalas invånare bosätter sig tills de hittar något bättre.

– Det är en bra plats i stan, men knappast något förstahandsalternativ.

Så vad är egentligen lösningen? Fler förslag, genomarbetade visioner och möjlighet för medborgarna att tycka till om du frågar Lars.

– Det är ofta bara ett förslag som allmänheten får ta del av. Kommunen skulle behöva anstränga sig mer för att få fram flera förslag i ett tidigt skede, är visionen tråkig så blir också resultatet tråkigt.

Lars Secher nämner ett fall i Göteborg där Arkitekturupproret lämnade in ett motförslag, mot det enda förslaget som fanns. Byggnadsnämnden beslutade sedan att gå på Arkitekturupprorets linje eftersom förslaget passade in bättre i områdets karaktär.

– Medborgarna borde få vara med och bestämma. Det finns ju ingen som ser till att det blir någon variation. Och det behöver verkligen inte bli dyrare, det saknas bara vilja.

Han menar att nyproduktion av Råbyvägens karaktär kan skapa segregation i längden. Är boendena inget förstahandsalternativ blir det bara en samling av människor som inte trivs och vill flytta vidare.

– Ett hus ska ju ge känslan av: "här är jag och här bor jag". Man ska vara stolt över sitt hem. Så blir det inte alltid om någon annan ska bygga ditt hem åt dig, då kanske det är den ekonomiska vinsten som är det viktigaste, säger Lars Secher.

Finns det en optimal lösning?

– Uppsala är en stor småstad och det är Uppsalas själ. Det finns nog ingen optimal lösning men jag tror på att frigöra mer åkermark för villor och bygga tre- till fyravåningshus för bostadshus. Småskaligheten vinner i Uppsala.