Sonen måste flytta - de kriminella bor kvar

Simon hotades till döds på skolan redan i andra klass. Nu är han 14 år och har tvingats flytta hundra mil från sin familj. Våldet från jämnåriga har eskalerat, han har både blivit rånad och hotad med pistol.

Hennes 14-åriga son har blivit tvungen att flytta långt bort från Uppsala efter att han har blivit rånad och pistolhotad. "Det känns fruktansvärt att han tvingas flytta medan de som hotade honom kan bo kvar."

Hennes 14-åriga son har blivit tvungen att flytta långt bort från Uppsala efter att han har blivit rånad och pistolhotad. "Det känns fruktansvärt att han tvingas flytta medan de som hotade honom kan bo kvar."

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala kommun2020-02-13 07:00

Barn och brott

– Vi är en trasig familj numera. Alla är helt slut, säger mamman som inte har kunnat jobba under senaste tiden och nu är sjukskriven utan lön. 

Vi kallar sonen för Simon och mamman får heta mamma i artikeln. De vill vara anonyma eftersom de inte känner sig säkra för ungdomarna som hotat sonen med pistol.  

Mamman är förtvivlad och arg och tycker att det känns fruktansvärt att Simon inte kan bo hemma längre medan de som rånat och hotat honom med pistol, bor kvar i stan och rör sig på Uppsalas gator. Som om ingenting har hänt.  

– Redan i årskurs två hotade en jämnårig pojke Simon på skolan. Han sa att Simon skulle dö om han inte slängde stenar på bilar, säger mamman.  

Hon berättar att sonen tidigt förstod att han måste hålla sig väl med gängen som styrde. Han gick på en skola i Uppsala. Från början flöt allt fint och Simon hade bra betyg.  

– För runt ett år sedan började det röra sig okända ungdomar på och vid skolan. Det skedde flera rån och det visade sig att det ofta var samma tonårspojkar som begått brotten. 

UNT har tidigare skrivit om andra familjer vars unga söner hotats och misshandlats av tonåringar. En familj kände sig tvungna att flytta från Uppsala. En annan betalade 15 000 kronor till gängen som utpressade deras son. Ingen händelse är exakt den andra lik, men likheterna är många. 

– Det här problemet är utbrett i Uppsala. Det handlar om ett antal tonårspojkar med många orosanmälningar. Inget händer för att de inte är straffmyndiga. Och det är killarna väl medvetna om, säger mamman. 

I somras blev en 13-årig kompis till Simon misshandlad när de två just klivit av bussen.  

– Allt skedde klockan 18 en vanlig tisdag. De råkade titta på fel sätt på en av grabbarna i gruppen och det räckte. De vågade ju inte göra motstånd, de var ju två mot en större grupp, säger mamman.   

Misshandeln polisanmäldes. 

Kort därefter blev Simon rånad utanför fritidsgården. Det var flera ungdomar som hotade honom, de var maskerade och stal hans kläder, mobiltelefon och väska. De påstod att han var skyldig dem någonting men att efter rånet var de kvitt. Fritidsgården gjorde en polisanmälan.  

Simon som tidigare hade haft tydlig struktur i sitt liv, med regler som till exempel ingen mobiltelefon efter klockan 21, blev förändrad av händelserna. Han fick byta skola. 

En kväll fick han ett samtal och blev utlurad.  

– Han gick ut för att möta de som hade ringt. Några var maskerade. De hotade Simon med pistol och sa att han var skyldig dem tiotusentals kronor, det var underförstått att han måste betala tillbaka på något sätt. Så går de tillväga för att värva ungdomar att jobba för dem, säger mamman. 

Även den här gången gjordes en polisanmälan. Mamman fick rådet av polisen att ifall de såg någon rörelse utanför huset så skulle de genast ringa och larma. 

– Men då sa jag att om någon kommer med en pistol så är vi ju döda innan ni hinner komma. Hur skulle jag kunna skydda min son om inte ens polisen kunde skydda oss. Vi var livrädda, säger mamman. 

De fick också veta att polisen var väl medveten om vem det var som kunde ha hållit i pistolen men att så länge den personen är under 15 år kan de endast skicka en orosanmälan till socialtjänsten. Barn och unga under 15 år är inte straffbara.  

Att vittna blev heller inte aktuellt eftersom familjen inte kunde få några garantier om säkerhet. Genom socialtjänsten fick Simon ett skyddat boende långt bort. 

– Han vill inte komma hem nu och skulle inte kunna röra sig ute i Uppsala. De söker upp honom hela tiden. Jag är beredd på att min son kan behöva vara härifrån i ett par år. Men hellre det än att vi inte har någon framtid alls tillsammans.  

På fredag kommer andra delen i serien: Barn och brott. Då svarar socialtjänsten på frågor.          

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!