Sociologen Magdalena Kania Lundholm vid Uppsala universitet driver ett treårigt forskningsprojekt som bland annat ska ta reda på hur äldre klarar sig i den digitala välden. Hon har hittills intervjuat ett 25-tal äldre som definierar sig som icke-, eller snäva användare, och kan konstatera att många känner att de hamnat i ett digitalt utanförskap.
– De tycker att utvecklingen har gått för fort de senaste 10-15 åren och har i dag svårt att göra bankärenden och köpa en tågbiljett eftersom de mesta ska göras digitalt. De måste ha en e-postadress för att kunna stå i bostadskö och det går inte att åka buss utan mobiltelefonen. Många tycker det är absurt att man introducerar nya sedlar och mynt när det ändå knappt går att använda dem längre, säger hon.
Äldre är inte den enda gruppen som drabbas av det digitala utanförskapet, även invandrare och i viss mån ekonomiskt utsatta grupper har det svårt.
– Men vissa äldre kan vara bland de mest utsatta, säger Magdalena Kania Lundholm.
Läs mer: "Jag måste lära mig mer för att klara mig"
Gruppen är dock bred och samlar både aktiva datoranvändare och de som inte tagit i ett tangentbord. De som är aktiva har oftast kommit i kontakt med datorer i sitt arbete. De har fått utbildning och klara att lära sig nya program och system. De har ingen "datorskräck", som Magdalena Kania Lundholm uttrycker det.
Icke-användarna, de som inte kommit i kontakt med datorer alls är ofta över 70 år. Magdalena Kania Lundholms forskning visar att många bland dem känner sig tvingade att lära sig it-tekniken för att de måste. Många känner också att nätet stjäl tid och tar ifrån dem en del av deras sociala sammanhang. Tidigare kunde de prata med folk på bussen, men nu tittar alla bara i sina telefoner.
– De upplever att tillvaron blivit tystare och sorgligare och det kan förstärka utanförskapet och ge en känsla av ensamhet.
Vad ska man göra för att underlätta tillvaron?
– Jag tror det är viktigt att det finns alternativ kvar för de grupper som står utanför. Att banken och myndigheter har en person eller ett kontor som man kan ringa till eller besöka. Man måste fråga medborgarna hur de vill ha det och inte bara lägga ner service och kräva att alla ska sköta allt själva via nätet, säger Magdalena Kania Lundholm.
Hon tycker också att insatserna från samhället många gånger är för mycket inriktade mot teknik. Att alla ska få bredband och snabb uppkoppling.
– Jag tycker man borde satsa mycket mer på utbildning för de som står utanför.
För att upprätthålla den digitala kunskapen är det dessutom viktigt att ha ett brett socialt nätverk med barn och barnbarn. De kan rycka in och hjälpa till när mormor eller morfar kör fast.
– Min forskning visar att de som har det sociala nätverket klarar sig bättre än de som är ensamma.
Vissa tror att problemen med digitalt utanförskap kommer att försvinna av sig självt på sikt. Men det är Magdalena Kania Lundholm skeptisk till.
– Att vara uppkopplad är norm i dag. När radio och tv kom så kunde man lära sig hur det fungerade och den kunskapen stod sig. Nu uppdateras systemen ständigt. Det man lärt sig blir snabbt inaktuellt.
Risken finns att nya generationer kommer att drabbas av samma sak som dagens äldre.
– Allt går så fort. Vem vet hur morgondagens teknik med artificiell intelligens kommer att fungera. Du kanske styr informationen genom knappar fästade vid kroppen, säger hon.