Sjuksköterskorna nu beredda att slåss

På fredagen firade Neurologen 50 år. Några på avdelning 85 D begav sig till konserthuset för det firande som planerats sedan länge. Men de flesta stannade kvar på jobbet. Avdelningen rullar 24 timmar om dygnet.
- Det handlar om tung vård, patienter med svåra diagnoser, och det är ofta en fråga om liv eller död, säger sjuksköterskan Helene Nordwall.

Avdelningen är en av 15 på sjukhuset som tas ut i strejk på måndag kl 12.00 om inte parterna kommer överens. På Neurologen finns 13 sjuksköterskor, men riktigt alla berörs inte av varslet.
- Nej, det finns ett förslag om ett undantag. Enligt detta ska vi ha kvar två vårdplatser för akuta fall och en sjuksköterska i skyddsarbete, med ständig jour. Det är den bedömning som gjorts för att ingen ska behöva få skada eller men av utebliven behandling, säger avdelningschefen Göran Kindåker.
- Sedan får vi se om det räcker. Det kommer säkert att föras nya samtal om strejken blir långvarig, säger han.

Om strejken bryter ut vidtar en cirkus av omflyttningar över hela sjukhuset. Ingen ska behöva ta medicinsk skada av att en avdelning stängs. Men att säga att ingen patient drabbas är inte heller sant.
- Vi har många patienter med kroniska diagnoser. De behöver inte vara inlagda, men har sin trygghet i avdelningen och den sköterska man brukar tala med. Den tryggheten försvinner nu, säger Helene Nordwall.
Liksom alla andra räknar hon med att strejken blir ett faktum efter helgen. Men riktigt vad som händer på måndag vet hon inte.
- Det finns inget färdigt program. Men den huvudsakliga uppgiften blir att turas om att stå och dela ut information om strejken, varför vi gör det. Och vi har två timmars inställelsetid om det blir ett avtal, så man får hålla sig i närheten av arbetet, säger hon.

Därmed är vi inne på anledningen till hela konflikten. Lönen. Uno Andersson kan inte hålla tillbaka sin upprördhet.
- Man får 18 000 i månaden efter tre år på högskola. För mig tog det 30 år att komma upp i 20 000 i månadslön. Min son har dubbelt så hög timlön som jag när han jobbar helg på Ikea, dundrar han.
Förra strejken 1995-1996 gav bara 600 kronor mer i månaden, en tusenlapp mindre än utgångsbudet från sjuksköterskorna.
- Den här gången är det ännu mer allvar. Om det inte händer något ordentligt nu får vi stora problem när 1940-talisterna går i pension, säger Uno Andersson.

Nu känner de också ett starkt stöd från omgivningen. Men stödet ser lite olika ut beroende på vem man talar med.
- Patienterna hejar på oss. En gav oss en burk kakor där det stod "lycka till", säger Helene Nordwall.
- Undersköterskorna stöder också våra krav. De har själva haft en ganska bra löneutveckling och tycker nu att det är rimligt att vi får mer, säger hon.
Läkarna är lite mer distanserade, trots sitt beroende av sjuksköterskorna i jobbet.
- De tycks inte ha fattat vad som är på gång, säger Uno Andersson.
- Nej, de verkar tro att det ska lösa sig på något vis, säger Helene Nordwall.

En som kommer att känna sig kluven på måndag är avdelningschefen Göran Kindåker, sjuksköterska i botten.
- Det är lite jobbigt. Jag är medlem i vårdförbundet och stöder självklart kraven på bättre villkor. Som chef är jag också uttagen i strejk.
- Samtidigt har jag ett ansvar som chef på en avdelning som ska serva patienter i en hel region. Det blir en konstig sits, men som vi får lösa på bästa sätt så att ingen kommer i kläm, säger han.

Sjuksköterskorna nu beredda att slåss

- Den här gången viker vi oss inte. Nu slåss vi för yrkets överlevnad. Uno Andersson är sjuksköterska på Neurologen på Akademiska sjukhuset, avdelning 85 D. I dag, måndag, kan han gå i strejk för fjärde gången under sin yrkesbana.