Kriminella grupperingar har utvecklats till ett påtagligt samhällsproblem. Så skrev regeringen i mars 2010 när utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp” presenterades. Utredare var Carin Götblad, i dag regionpolischef i Region mitt, med kontor högst upp i polishuset i Uppsala.
Resultatet var ett larm, säger hon nu. I utredningen gjordes en beräkning baserat på forskning om riskfaktorer och en utblick till utvecklingen i USA. Den visade att 5 000 unga under 21 år riskerade att rekryteras till kriminella nätverk.
– Vi såg hur många som fanns i riskzonen. Det var en bra uträkning vi gjorde. Utredningen var definitivt en varning till samhället.
Carin Götblad föreslog en rad konkreta saker till regeringen, som lokala poliskontor, större möjligheter för polisen att omhänderta unga, en föräldratelefon hos polisen och en laglig skyldighet för skola, socialtjänst och polis att stödja föräldrar i ansvaret att fostra sina barn. Dessutom föreslog hon en omedelbar satsning på ”Projekt pojke”. Syftet var att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller i de mest utsatta stadsdelarna.
Av de här förslagen är bara något litet genomfört (se faktaruta). I stället kom nyss en rapport från Institutet från framtidsstudier med nya beräkningar på antalet individer i kriminella och extrema miljöer. I det som definieras som ”kriminella nätverk” finns enligt rapporten drygt 5 000 individer.
Lokala poliskontor öppnades förvisso på många platser i Stockholm, men har stängts. I Uppsala har Carin Götblad lovat kontor i Gottsunda, men det lyser med sin frånvaro. Utvecklingen med grövre våld och dåd riktade mot polisen, som handgranatsattacken mot polishuset i Uppsala, har höjt säkerhetskraven på lokalerna.
– Vi har inte hittat en lösning än. Pengarna finns, men vår centrala fastighetsavdelning arbetar med frågan.
Av förslagen från 2010 är det de som gäller stöd till föräldrar som hon ser som särskilt angelägna nu. Inte ens polisen gjorde inte sin hemläxa, påpekar hon, förutom att en föräldratelefon startades på försök vid Stockholmspolisen med bra resultat.
Forskning visar att det är rätt att arbeta med familjer, säger Carin Götblad och lyfter fram Per Olof Wikström, kriminolog, som blivit uppmärksammad för sin forskning om den närmaste miljön och familjens betydelse för kriminalitet.
– Enligt hans forskning är det den närmaste omgivningen och föräldrars och kamraters värderingar, som påverkar allra mest om man blir kriminell eller inte. I dag finns stora familjer där alla män är kriminella, där man är inne på tredje generationens kriminella.
Finns sådana familjer i Uppsala?
– Ja.
UNT har rapporterat om rykten bland nya svenskar i utsatta områden om att svenska myndigheter lättvindigt omhändertar barn, vilket är ett skäl till att föräldrar inte agerar när signalerna om oro kommer. Det här känner Carin Götblad väl till. Men det är mycket sällsynt att barn omhändertas från föräldrar som självmant söker hjälp, poängterar hon.
– Stödet till riskfamiljer behöver komma in mycket tidigare än i dag. Jag tycker att familjer redan när barnen skrivs in i förskolan ska få möta stödteam och informeras om både rättigheter och skyldigheter. Genom tidiga insatser i barnet naturliga miljöer skulle vi kunna förebygga våld, missbruk och andra problem.
Ideligen under intervjun pendlar Carin Götblad mellan behovet av förebyggande arbetet och de akuta insatser som krävs. Vi måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt, påpekar hon flera gånger. Men sanningen är, menar hon, att våldet eskalerat så mycket att det är för sent för de insatser hon föreslog 2010 som enda åtgärd mot dagens skjutningar och andra grova dåd. För det behövs även skarpare lagar och snabbare repressiva, hämmande, åtgärder.
– Samhället är inte byggt för den situation vi har i dag med öppna svårkontrollerade gränser där vapen, narkotika och kriminella ligor kan ta sig in i landet.
Det första hon nämner är strängare straff för allvarliga brott, och att vi behöver se över straffrabatterna för unga mellan 15 och 21 år. Hon lyfter själv fram ett exempel på ett mord nyligen som hon kallar en avrättning, som gav en yngling tre års sluten ungdomsvård.
– Det är anmärkningsvärt. Vi måste se över påföljderna. Vad är en människas liv värt och alla anhörigas lidanden?
Vad behövs mer akut?
– Att det ska bli lättare att låsa in allvarligt kriminella tonåringar som omhändertas av polis något dygn tills anhöriga hämtar dem, ökade möjligheter att kontrollera bilar och fordon, fler poliser, krav på mobiloperatörerna att lagra och lämna information till oss, fler övervakningskameror, större tillåtelse att korsköra myndigheters register, och större möjligheter spara fingeravtryck än i dag.
Lyssnar någon på dig?
– Ja, det tycker jag. Men hade vi agerat mer för tio år sedan hade det kanske inte blivit fullt så här illa. Sett till de senaste årens kriminella utveckling har vi ett för naivt samhälle i dag.
Carin Götblad säger att hon tyvärr är van vid att få rätt och att hon var före sin tid med utredningen 2010. Regeringen och inte minst justitieminister Beatrice Ask ansträngde sig för att omsätta förslagen till verklighet. Men frågan är komplex med kommunalt självbestämmande och stora insatser i tid, pengar och engagemang. Kanske bidrog också det allmänna samhällsmedvetandet. En del såg riskerna, men i medierna var det mafiosos och organiserade gäng som syntes då, menar hon.
– Men det var inte det vi varnade för. Vi såg hur många som fostrades in i den här världen, och de är också det som hänt. Tusentals potentiellt farliga killar flyter omkring i dag.