"Kan jag ... min dotter badade, snälla kan jag få en ambulans ... snälla hon andas inte."
Larmet till SOS kommer klockan 20.14 den 20 december 2017.
I en lägenhet på tredje våningen i ett hyreshus i Enköping förklarar en gråtande kvinna för larmoperatören att hennes sexåriga dotter krampar och gurglar. Flickan, som vi valt att kalla Elsa, ligger blöt och mycket kall på mattan i sitt sovrum, dit hennes styvpappa burit henne sedan han hittat henne medvetslös i badkaret.
Plötsligt upptäcker de att Elsas hjärta slutat slå. Hennes ögon stirrar rakt fram. Elsas mamma hulkgråter i luren: "Hon dör", kvider hon.
Under ilfärden till Enköpings lasarett fortsätter ambulanspersonalen hjärt- och lungräddningen. Redan inne i lägenheten konstaterade de att flickan kändes mycket kall och nu i ambulansen uppmäter man hennes temperatur till 24,4 grader.
Framme vid akuten har Elsa mycket svag puls – 20 slag per minut – och hon tar enstaka ytliga andetag.
När hon transporteras vidare till barnintensiven på Karolinska universitetssjukhuset i Solna har hjärt- och lungräddningen pågått i 100 minuter.
Akutläkarna har gett henne elchocker 22 gånger för att få igång hjärtat och hon får läkemedel i kombination med varm vätska direkt in i kärlen för att få upp värmen. På Karolinska läggs Elsa i respirator med en kyldräkt som ska hjälpa till att reglera hennes temperatur.
Men läkarna hyser inte stort hopp. De tror inte att Elsa kommer att vakna igen. Gör hon det lär det vara med allvarliga hjärnskador. "Enligt min bedömning är prognosen mycket dyster", skriver ansvarig läkare i hennes journal.
Samtidigt som sjukvården kämpar för att rädda Elsas liv ringer dörrklockan hemma hos Elsas mormor. Klockan är strax före 22 och i mörkret utanför ytterdörren står två poliser. De berättar att hennes barnbarn råkat ut för en drunkningsolycka.
– Jag fattade direkt att hon inte drunknat själv.
Elsas mormor, som i det här reportaget kallas Monika, tystnar en stund där hon sitter i skinnsoffan och minns den där kvällen för två år sedan.
– Vi samlades här hemma och väntade på besked om hon skulle överleva. Det blev en lång natt.
Ja, vad var det egentligen som hade hänt Elsa?
På akuten i Enköping förhörs Elsas mamma, som vi kallar Jenny, och styvpappan, som vi kallar Cesar av polis. Bilden som de ger polisen är följande: Elsa badade och Cesar tittade till henne då och då. Jenny pluggade i köket. När det varit tyst från badrummet i omkring femton minuter går Cesar dit och ser då hur Elsa ligger medvetslös på sidan i badkaret, med munnen ner mot vattnet.
Polisens misstankar riktas snabbt mot Cesar eftersom det var han som haft ansvaret när hon badade.
Samma kväll kontaktas socialtjänsten i Enköping. Socialtjänsten har under 2017 fått ett flertal orosanmälningar om att Elsa misshandlas i hemmet, där främst Cesar pekas ut. De flesta orosanmälningarna är gjorda av Elsas mormor, men även skolan har larmat efter att ha sett blåmärken på Elsa och för att hon utan förklaring är borta från skolan flera veckor.
Socialnämnden har under året gjort två utredningar kring Elsas situation. I den andra utredningen framkommer att nämnden känt stark oro för henne. Den leder dock inte till någon insats eftersom familjen inte bett om stöd och för att nämnden inte anser att situationen är så oroväckande att det finns fog för LVU, alltså ett tvångsomhändertagande av Elsa. Utredningen avslutas den 15 december – fem dagar innan Elsa hittas livlös.
Polisen meddelar Cesar efter förhöret på akuten att han är misstänkt för grovt vållande till kroppsskada.
Socialnämnden beslutar å sin sida om att tvångsomhänderta Elsa. Jenny tillåts vara med på sjukhuset, men Cesar får besöksförbud.
Elsa trotsar alla farhågor. Döden vänder i dörren.
Redan den 22 december är Elsa vaken. Hon pratar och äter glass. Neurologiska undersökningar visar inga tecken på skador, utan Elsa rör sig och pratar som om det långvariga hjärtstilleståndet med medföljande syrebrist aldrig hade inträffat. "Fantastisk återhämtning", skriver en läkare i hennes journal.
– Det var som ett mirakel. Hon var helt återställd.
Det säger Karin Koci, som utsågs till åklagare i fallet dagen efter händelsen och som befarade att det var ett dödsfall hon skulle behöva utreda.
Men vad hade egentligen hänt därinne i badrummet? Fallet var en gåta.
– Rättsläkaren tyckte att det var konstigt att hon var så kall, att det var något att forska vidare i. Och flera läkare påpekade att tidigare helt friska sexåringar inte drunknar i badkar, men det fanns heller inga greppmärken eller skallskador eller liknande. Vi förstod inte, säger Karin Koci.
Elsa sitter i en grön fåtölj mittemot polisens förhörsledare Alex Granström och dinglar med benen. Det är den 3 januari och det allra första förhöret med Elsa hålls. Hon har det mörka håret uppsatt i en tofs och ser omväxlande glad och eftertänksam när hon försöker besvara frågorna.
En stund in i samtalet berättar Elsa att hon när hon gjort något fel får sitta på en stol i sex minuter – en minut för varje år hon är – och tänka igenom vad hon gjort. Samma kväll som olyckan hade hon fått sitta på stolen eftersom hon bitit bort skinnflagor på läpparna så att det börjat blöda. ”Men sex minuter är inte lång tid” konstaterar Elsa. Alex Granström frågar hur det brukar vara när Elsa badar, men inget Elsa säger får Alex Granström att reagera.
– Elsa var lätthörd. Hon är en glad och sprallig tjej. Lite lillgammal. Hon svarade på mina frågor så gott hon kunde. Men hon minns inte mycket från den där kvällen, säger Alex Granström.
– Min arbetsuppgift är att ge barn möjligheten att berätta och samtidigt alltid ha barnets bästa i åtanke, oavsett om det betyder att barnet pratar eller inte pratar. Barn ska precis som vuxna ha rätt att välja om de vill berätta eller inte.
Karin Koci följer förhöret med Elsa från ett medhörningsrum. Hon och Alex Granström säger till varandra efteråt att de nog aldrig kommer att få veta vad som hände.
– Det fanns ingen målsägarberättelse och inget händelseförlopp, säger Karin Koci. Jag trodde ärligt talat att jag skulle få lägga ner fallet.
Men fallet skulle snart komma att ta flera vändningar.
Den 25 januari 2018 kommer rättsläkarens utlåtande. I det konstateras att Elsa fått hjärtstopp för att hon blivit kall – hon hade inte blivit kall på grund av att hjärtat stannat. Det var en avgörande pusselbit.
– Kroppen kan inte gå ner i så låg temperatur av sig själv, det krävs exponering av kyla utifrån. Vi kom fram till att det måste finnas någon grad av tvång bakom, för det är uteslutet att hon själv skulle valt att sitta i kallt vatten så länge, säger Karin Koci.
Karin Koci rubricerar nu upp brottet, och den 8 februari häktas såväl Cesar som Jenny misstänkta för synnerligen grov misshandel. Karin Koci ser båda två som gärningsmän.
– Antingen hade bägge varit aktiva i att bada Elsa i kallt vatten. Eller så hade den ena varit aktiv och den andra passiv, men den passiva hade då inte tagit sitt ansvar som vårdnadshavare för att skydda Elsa, säger hon.
Förhören fortsätter, men Cesar och Jenny nekar till alla anklagelser. Inte heller i förhören med Elsa kommer det fram uppgifter som stärker tesen att hon tvingats bada i kallt vatten.
Karin Koci anser ändå att hon har tillräckliga skäl för att väcka åtal, eftersom rättsintyget så starkt avfärdar någon annan förklaring än att Elsa utsatts för långvarig kyla.
Den 27 mars 2018 inleds rättegången i Uppsala tingsrätt. Karin Koci har hunnit hålla sin sakframställning när det blir paus. Hon slår på mobilen och ser att hon har flera missade samtal från Alex Granström samt ett sms: ”Ring mig!”.
– Jag förstod direkt att det hänt något viktigt, säger Karin Koci.
Karin Koci skyndar sig till tingsrättens åklagarrum. Det är där hon får veta att Elsa börjat berätta att hon mycket riktigt blivit bestraffad med kalla bad.
I väntan på domen mot Jenny och Cesar har Elsa placerats i ett familjehem, och det är till sin familjehemsmamma som hon en förmiddag plötsligt anförtror sig – samma dag som rättegången i Uppsala tingsrätt inleds.
För Karin Koci blir det ett känslosamt ögonblick när hon där i åklagarrummet tittar på den mobilfilm som familjehemsmamman lyckats ta under samtalet med Elsa.
– Det här var genombrottet som vi väntat på i flera månader, och så kommer det mitt under huvudförhandlingen, säger Karin Koci.
Som om det varit en film går hon ut och meddelar att rättegången måste avbrytas eftersom ny bevisning kommit fram.
I de barnförhör som nu hålls med Elsa växer en ny bild fram. Elsa berättar hur hennes styvpappa slagit henne med bälte flera gånger och hur han ibland tvingat henne att duscha och bada kallt. Oftast är det för att hon pillat bort hud på fingrar eller läppar som hon bestraffas. Elsa berättar också att hennes mamma känt till bestraffningarna och att hon ibland sett på.
Cesar erkänner, och säger att det var såhär han själv bestraffades som barn. Men han nekar fortfarande till att ha badat Elsa kallt den 20 december. Elsa minns fortfarande inte badet just den kvällen, utan berättar generellt om andra tillfällen. Jenny förnekar helt att hon skulle känt till någon form av bestraffning mot Elsa.
Den 7 maj 2018 faller domen i Uppsala tingsrätt. Mediebevakningen är massiv. Fallet har blivit känt i hela Sverige och Elsa går i tidningsartiklar och tv-inslag under namnet den nedkylda flickan.
För Karin Koci blir dagen en stor besvikelse.
– Efter Elsas berättelse och Cesars erkännande att kallt vatten använts som bestraffning trodde jag verkligen på en fällande dom. Men tingsrätten tyckte annorlunda.
Tingsrätten fäller Cesar för misshandel vid flera tillfällen, men frikänner honom för den livshotande nedkylningen den 20 december. Rätten menar att det inte går att dra säkra slutsatser om vad som orsakat nedkylningen, bland annat lutar man sig mot en hjärtspecialist som anser att flickan kan ha en oupptäckt hjärtsjukdom. Jenny frikänns helt.
På en vägg i vardagsrummet hemma hos Elsas mormor Monika hänger porträtt på barn och barnbarn. Flera av dem föreställer Elsa.
Relationen mellan Monika och Jenny förändrades när Cesar kom in i bilden. Monika upptäckte blåmärken på Elsas ben och såg en gång hur Cesar slog henne på fingrarna. Monika misstänkte att han misshandlade såväl Elsa som Jenny och gjorde under 2017 ett stort antal orosanmälningar till socialtjänsten.
– Jag sa till socialtjänsten att de måste göra något, för annars kommer någon att få bäras ut på bår. Men det kändes som att de inte brydde sig, som att de bara la anmälningarna på hög. Jag har varit så arg på dem, säger Monika.
Hon JO-anmälde socialtjänstens agerande. I den utredning som JO då gjorde konstaterades att socialtjänsten inte gjort fel, utan "inom ramen för sina utredningar ansträngt sig för att utreda flickans behov av skydd". Ärendet lades därför ner.
För Karin Koci var det självklart att överklaga tingsrättens dom. Hon beställde en stor hjärtutredning på Elsa och åberopade fler experter till vittnesbåset.
När hovrättsdomen faller den 21 augusti 2018 går hovrätten helt på Karin Kocis linje. Både Cesar och Jenny förklaras skyldiga till att ha tvångsbadat Elsa i kallt vatten. Rätten konstaterar att det fortfarande inte är känt exakt vad som hände den där kvällen, men att det inte finns någon annan rimlig förklaring än att Cesar tvingat Elsa att under lång tid – minst en timme – ligga i kallt vatten. En handling som rätten beskriver som "tortyrliknande".
Cesar döms till fem och ett halvt års fängelse och utvisning. Jenny till fem års fängelse för att hon, som Elsas främsta vårdnadshavare, inte stoppat misshandeln och därmed inte tagit så kallat garantansvar.
Jenny har under hela rättegången fortsatt att neka till att ha känt till att Cesar slagit Elsa eller tvingat henne bada i kallt vatten. I förhör har hon upprepade gånger sagt att hon aldrig märkt något sådant, utan betonat att Cesar och Elsa haft en fin relation. "Det är helt sinnessjukt att bada någon i kallt vatten. Hur kan man ens komma på en sådan sak. [...] Hade jag vetat det hade jag tagit med henne därifrån" står det bland annat i förhören med henne.
Karin Koci köper inte Jennys argument.
– I den lilla lägenheten, en liten tvåa, finns inte en chans att hon inte skulle märkt vad som pågick. Hon ska vara den yttersta tryggheten för flickan, men hon är inte det. Tvärtom, säger Karin Koci.
Både hon och Alex Granström känner en stor lättnad när domen kommer.
– Min första tanke var att det blev en upprättelse för Elsa. Det hon själv berättat om togs på allvar, säger Alex Granström.
Monika har funderat mycket över om hon gjorde rätt med alla orosanmälningar till socialtjänsten. De ledde ju ingenvart, förutom att kontakten bröts mellan henne och Jenny.
Hela situationen har också lett till att Monika och övriga familjen i dag träffar Elsa mycket sällan. Det kom att dröja ett helt år efter den där kvällen när Elsa nästan dog innan Monika fick träffa henne igen. Monika stryker sig över ögonen och konstaterar att det varit fruktansvärt.
– Jag har fortfarande bara fått träffa henne några gånger. Det är klart att jag saknar henne oerhört mycket.
Det var mycket nära att Elsa aldrig fick bli äldre än sex år. Nu har hon fyllt åtta, och bor i en stad i Mellansverige med en fostermamma, fosterpappa och fostersyskon. Hur framtiden blir för henne – var hon ska bo och med vem – är det ingen som har svar på än.
Monika tycker att Elsa verkar må ganska bra i dag.
– Jag hoppas att allt kommer att bli bra för alla till slut.
Vi har varit i kontakt med den familj där Elsa bor i dag. De har valt att inte intervjuas, men vet att vi berättar historien om vad som hände henne.