Så kommer vi att bo i framtiden

Året är 2050. Du är 33 år äldre än i dag. Bor du i Uppsala kommun kommer du att vara en av 350 000 invånare. Sedan 2017 har kommunen nämligen vuxit med hela 135 000 invånare, om prognosen slår in.

Men mer då? Hur bor och lever du? UNT har i en serie granskat bostadsfrågan. I dag låter vi tre experter blicka in i spåkulan och berätta om stadslivet år 2050.

Politikernas planer är att Uppsala till stor del ska växa genom fortsatt förtätning. Detta är en fråga som engagerar. I UNT:s bostadsenkät i våras var en klar majoritet kritiska till den pågående förtätningen och det var fler som tyckte att Uppsala blir en mindre attraktiv stad att bo i om den växer i nuvarande takt, än som tyckte att den blir mer attraktiv. Att ämnet väcker känslor har inte gått politiker och tjänstemän förbi. Nu på tisdag ordnar Uppsala kommun ett panelsamtal på Stadsbiblioteket på temat "Täthet och närhet i en växande stad".

Förtätning kan ha både för- och nackdelar – och den kommer att påverka var människor helst bosätter sig i framtiden. Det menar Madeleine Granvik, som är docent och forskare i planering för stad-land-interaktioner vid SLU i Uppsala.

– Ju trängre vi bor desto dyrare och mer attraktivt kommer det att bli att bo där det inte är så tättbebyggt, inte så många våningar och där du har ett grönområde inom räckhåll, säger hon.

En växande del av de gröna ytor som finns kommer vi att använda till att odla vår egen mat, spår hon. Dels för att efterfrågan på lokal mat kommer att hålla i sig och troligen öka. Och dels för att vi behöver bli mer självförsörjande ur ett krisberedskapsperspektiv.

– Det kan handla om traditionella kolonilotter. Men även andra typer av småskaliga lösningar, exempelvis fiskodlingar eller varför inte insektsodlingar i anslutning till stadsdelar. Vi lär äta mer mask och insekter i framtiden, det sägs att vissa arter smakar bacon!

– Att ha ett abonnemang på kött och grönt hos en lokal bonde är också något som jag tror att fler kommer att skaffa framöver.

Det är inte bara förtätning som kommer med urbaniseringen. Det finns visioner om att bygga helt nya städer. UNT har tidigare skrivit om Nysala, en stad med omkring 20 000 invånare som ska ligga mellan Uppsala och Knivsta – i alla fall om det blir så som en färsk statlig utredning föreslår.

Och det finns detaljerade skisser för hur nya städer kan utformas för att vara hållbara. "ABC-staden 2.0" (activity based city) kallas den konceptstad som flera svenska företag inom samhällsbyggnadssektorn arbetat fram. ABC-staden är 500 meter i radie och i den bor 26 500 människor. Skola, service, vård och fritidssysselsättningar ska finnas inom gångavstånd. Fossilfri kollektivtrafik blir ett slags blodomlopp till och från staden, och den lilla trafik som finns i staden ska vara skild från stråk där människor bor och rör sig.

ABC-staden är tänkt att byggas i direkt anslutning till en större stad. Och just Uppsala har lyfts fram som en lämplig kandidat.

– Ja, definitivt. Uppsala har en stark arbetsmarknad och kraftig tillväxt, vilket gör behovet av nya bostäder stort, säger Mats Rönnbo som är utvecklingsdirektör på Skanska och som varit med och tagit fram ABC-konceptet.

Till skillnad från 1960- och 70-talens miljonprogramsområden ska hyresrätter, bostadsrätter och villor blandas för att motverka segregering. Barn från olika grupper går därmed i samma skola. Och den som vill byta boendeform ska kunna göra det, men ändå bo kvar i området. För att pressa boendekostnaderna och skapa närhet till det mesta behöver man bygga tätt – ungefär som Stockholms innerstad, enligt Mats Rönnbo.

Om fler vill flytta till ABC-staden, går det att bara bygga ut den?

– Nej. Snarare får man bygga en ny modul, utifrån samma planering, för att inte förlora gångavståndet.

Digitaliseringen påverkar hur vi lever och bor i ABC-staden. Den gör det möjligt att dela allt från bostäder och kontor till bilar.

– Kontor står i dag tomma i princip 16 timmar om dygnet, kanske kan de användas av exempelvis ett studieförbund om kvällarna. Samma sak med idrottshallar. Och kanske kan du hyra ut ditt kök för möten, säger Mats Rönnbo.

Kommer ABC-staden att bli verklighet?

– Inte exakt som vi ritat, det tror jag inte. Varje plats har sina unika förutsättningar. Däremot tror jag att man kommer att bygga nya områden utifrån liknande grundprinciper, med bland annat välfungerande kollektivlösningar och samutnyttjande av bilar, lokaler och annat.

Ja, att dela på utrymmen och prylar är en trend som vi bara befinner oss i början av. Det säger även Nina Wittlöv Löfving, som är arkitekt på White arkitekter i Uppsala. Just nu planeras för två olika kollektivhus i det framväxande området Rosendal.

– Antalet singelhushåll ökar ju hela tiden, och det märks att allt fler vill bo socialt och dela på vissa utrymmen så som samlingsrum och hobbyrum.

Behov av fler rum varannan vecka? Byta planlösning ibland? Det kommer förmodligen att vara möjligt i en del av framtidens boenden. Den superflexibla lägenheten på 55 kvadratmeter som White arkitekter ritade till bostadsmässan i Linköping nu i höst har fått stor uppmärksamhet. Utdragbara väggar gör att lägenheten snabbt kan göras om från en etta till en femma.

– För en varannanveckas-familj är det ett sätt att kunna ha ett boende som funkar. Lägenheten är extremt komprimerad med många smarta lösningar, lite som att bo på en båt. Sådana här koncept tror jag att man kommer att pröva mer och mer, säger Nina Wittlöv Löfving.

De smarta tekniska lösningarna för hemmet – som att styra temperatur och belysning med mobilen när du är bortrest eller att brevlådan meddelar när posten kommit – är redan här och är förmodligen standard inom några år. Intresset för smarta lösningar växer starkt, enligt Nina Wittlöv Löfving.

Miljöcertifierade byggnader är också på väg att bli norm. I byggbranschen har man börjat prata om nollenergihus, och till och med plusenergihus, som producerar lika mycket eller mer energi än det gör av med. Solceller och små vindkraftverk på byggnader blir vanligare. Och trä – som är betydligt mer klimatvänligt än betong – har på grund av reviderade brandskyddsregler gjort comeback även för hus högre än tre våningar.

– Allt som hjälper oss att leva mer miljösmart är en självklarhet i framtida byggen. Som att cykelparkeringar tar bilparkeringarnas plats och att takterrasserna får odlingslotter.

Som arkitekt har man en viss makt att styra människors beteende, säger Nina Wittlöv Löfving. Något hon tycker kräver reflektion.

– Till exempel pratas det om att det klassiska vardagsrummet kanske inte behövs när tv:n används allt mindre. Istället föreslås fler små rum där alla kan sitta med varsin skärm. En sådan planlösning påverkar såklart hur en familj lever; det kan skapas ett beteende där vi umgås mindre.

Men vad vet vi egentligen om framtiden. Kanske visar det sig att förtätningen inte är socialt hållbar och att politikerna delvis tänker om, funderar Madeleine Granvik på SLU. Och kanske kommer den starka urbaniseringstrenden av sig.

– Forskning visar att vi mår bra av att bo nära och vistas mycket ute i naturen. Man skulle ju kunna tänka sig en kraftig gröna vågen-trend, för att folk blir trötta på stressen i stan och längtar ut till landet.

Vi människor gillar ju att försöka förutsäga framtiden. Men hur mycket av det som man spådde för några decennier sedan kring byggande och boende har slagit in i dag?

På 70-talet tänkte man sig att mycket var klart och att det inte skulle bli så annorlunda framöver, säger Mats Rönnbo på Skanska:

– Till exempel ansågs Stockholm vara färdigbyggt, man trodde att bilen skulle lösa det mesta och att kollektivtrafiken inte skulle behöva byggas ut.

Det finns gott om framtidsvisioner som inte slagit in. Eller som dragit ut på tiden.

– Redan för 20 år sedan pratade man till exempel om superfuturistiska hem med kylskåp som meddelar vad som behöver handlas och om bildskärmar med växlande mönster i stället för tapeter. Man trodde nog att sånt skulle slå in tidigare än det gjort, säger arkitekten Nina Wittlöv Löfving.

Och för 25 år sedan, när FN:s stora miljökonferens hölls i Rio, hade man blivit rätt besviken om man kunnat blicka framåt till dagens datum, misstänker Madeleine Granvik.

– Då tänkte man nog att vi vid det här laget skulle ha hittat lösningar på många miljöproblem.