"Polisen måste kunna göra mycket mer"

På platsen där en person sköts till döds lyser ljus. Blombuketter har lagts intill ljusen. Polisens avspärrningar är borta och det rör sig mycket folk på gatan. Några stannar vid ljusen. Just när vi kommer till platsen hörs sirener igen. En port öppnas och det väller ut rök ur trappuppgången. Ännu fler människor kommer ut för att se vad som händer. Det är dock ingen allvarlig brand och räddningspersonalen som kommer kan relativt snabbt lämna platsen.

– När jag hörde sirenerna nu igen blev jag rädd. Det kändes otäckt. Känslan var värre nu än i går när det faktiskt hände något allvarligt, säger Terese, som bor med sin kille alldeles i närheten.

– Jaha, nu händer det massa kaos igen tänkte jag, säger hennes kille Pontus.

De har bott här något år och känner sig trygga. Men de vill ändå inte uppge sina efternamn

– Vi trivs överlag väldigt bra här, det finns fina parker och läget på området är jättebra. Därför känns det så deppigt att sådant här kan hända. Att få bukt med kriminaliteten är framförallt en politisk fråga, säger Pontus.

En familj med två vuxna barn står och samtalar med Rose-Marie Lindström Jensen om dödsskjutningen.

– Det är förskräckligt, skjutningar och brott av det här slaget ska bara inte få förekomma. Men jag känner mig mer förbannad än rädd. Men det är klart, jag vågar inte riktigt röra mig i mörkret som jag gjort förr. Det gör en isolerad och inlåst, och det är ju faktiskt för jäkligt, säger Rose-Marie Lindström Jensen.

Vi pratar om vapentillgången, att det rör sig personer på deras gator med skjutvapen och knivar.

– I dag bär de unga vapen som cigarettpaket, säger pappan i familjen.

Ett av hans vuxna barn var tidigt ute på fredagskvällen för att kunna hjälpa de som sköts. Hon är upprörd, samhället måste göra mer för att göra området tryggt och lugnt för de skötsamma som bor där.

– Vi betalar 13 000 i månaden för vårt boende här. Vi måste kunna få känna att det är tryggt där vi bor. I dag är det inte så. Efter skjutningen var det vi som bor här som fick ta ansvar, säger hon.

Alla skulle vilja flytta, även om de trivs.

– Men det finns ju ingenstans att flytta till i dag i Uppsala, säger Rose-Marie Lindström Jensen.

En medelålders kvinna kommer till platsen och samtalar med några yngre män. Inte heller hon vill uppge sitt namn, men säger att hon bor i området, är lärare och känner igen alla unga. Hon känner ilska.

– Jag var så upprörd efter dödsskjutningen, jag kunde inte sova på hela natten. Det är så synd om de unga människorna som drabbas och bara försvinner, säger hon.

Hon saknar meningsfulla aktiviteter för unga människor, som kan hjälpa till att hålla dem borta från den värsta boven: drogerna.

– De börjar tidigt med droger i dag, redan när de är 13, 14 år. Knarket leder till konflikter och bråk och så kan det sluta så här, säger hon.

Hon vill inte säga att hon är rädd, men hon känner oro för att råka hamna i något av misstag.

– Och så har jag barn och barnbarn, dem är jag oroliga för.

Gränby är ett område i förvandling där det byggts mycket nytt och de gamla husen renoverats. Men tvärtemot förhoppningen om ett mer välmående och tryggare område har det blivit stökigare. Utanför ICA träffar vi ett par med ett litet barn som flyttade in i en nyproducerad lägenhet för ett år sedan. Nu vill de flytta, och har redan börjat titta efter boenden i mer "familjära områden" i Uppsala. De låter väldigt arga och besvikna.

– Polisen måste kunna göra mycket mer för att öka tryggheten. Som det är nu är det löjligt oengagerat, säger pappan.

De beskriver ett stökigt område, inte bara för att helgens skjutningar var ett av flera våldsdåd det senaste året i Gränby-Kvarngärdetområdet, utan även på grund av nedskräpning, sabotage och allmänt stök.

– Jag är rädd för att råka vara på fel plats vid fel tillfälle med mitt barn.

Gränby har stor potential tycker de och det är sorgligt att utvecklingen när det gäller tryggheten gått åt fel håll, trots de satsningar på området som gjorts. Pappan låter desillusionerad.

– Politiker och poliser är ansvariga för det här. Men det lär inte hända något.