– Vi frågar gud om han kan få bli ängel i himlen, säger 20-åriga Fayza, storasyster.
Vi träffas i familjens lägenhet på Kvarngärdet i Uppsala. I vardagsrummet sitter Albrens mamma i soffan och tittar rakt framför sig med tom blick. Hon är förkrossad av sorg och orkar inte prata.
Stolar står uppställda i en ring för vänner och bekanta som besöker familjen för att beklaga sorgen. Två äldre män har kommit och slår sig ned på varsin stol. De sitter tysta för att visa sitt deltagande och innan de går igen tar de adjö med allvarsam blick.
Pappa Yaser visar en bild på sin son i mobilen. En stilig pojke i kostym med ros i handen, på sin avslutningsdag i nian.
– Albrens betydde så mycket för mig, säger han och tystnar.
LÄS MER: 17-åring knivdödad vid skola
Det har gått en vecka sedan sonen blev knivhuggen till döds, bara ett stenkast från hemmet. Familjens vänner hjälper till att laga mat och stötta. Albrens mamma är förlamad av sorg. Just nu finns inga ljuspunkter. Bara förtvivlan.
– Vi orkar ingenting, säger Fayza som berättar att hon och brodern stod varandra nära och lekte mycket som barn, delade sovrum och gick i samma klass i ett år.
Albrens blev bara 17 år.
Söndagen den 19 augusti avled han efter ett knivbråk utanför Kvarngärdesskolan, där flera personer befann sig när polisen anlände vid 21.30-tiden.Två män i 20-årsåldern är misstänkta för mord.
Upprinnelsen till att Albrens knivskars till döds har åklagaren Anne Sjöblom sammanfattat i en tidigare intervju:
"Det hela inleds med att några personer har stämt träff, det uppstår bråk. Det ansluter sedan flera personer till platsen. Det hela slutar med en allvarligt skadad person som avlider på sjukhuset".
LÄS MER: Polisen på plats vid skolan under dagen
Pappa Yaser talar om sin son med värme i rösten. Relationen med Albrens var speciell, de stod varandra nära.
– Albrens var en blomma som aldrig fick slå rot. Han hängde med sina kompisar som många andra i den åldern. Han lyssnade på mig. Vad vi vet hade han inga problem.
Bara några dagar efter att hans son hittades knivhuggen deltog Yaser i en antivåldsmanifestation i Gottsunda där han uppmanade alla i samhället att gå samman för att stoppa våldet. Han har fått många uppmuntrande ord från vänner och de han inte känner. De tycker att han är stark som hade modet och orken.
– Jag tror på det svenska rättssystemet, ingen ska ta lagen i egna händer. För att stoppa våld och kriminalitet krävs många saker, säger han och ger några exempel:
Att det finns tillräckligt med poliser, att socialtjänst, skola och föräldrar hjälps åt. Och inte minst att insatser sätts in snabbare. Det ska inte ta flera månader för en ungdom att få hjälp.
LÄS MER: Nya uppgifter från mordkvällen
Fayza berättar om sista gången hon såg Albrens vid liv.
– Vid halvsextiden på eftermiddagen var min bror fortfarande hemma men sen gick han ut, det var någon kompis som ringde honom. Han lånade min systers cykel och åkte iväg, berättar Fayza.
Sista gången de hörde av Albrens var vid halvåttatiden.
Äldsta systern Mays ringde och sa att han skulle komma hem för att äta. "Ok, jag kommer", sa han.
– Allt var som vanligt. Han hade hjälpt mig med bilen tidigare under dagen, säger Yaser.
Ibland när han varit ute och kommer hem igen och öppnar ytterdörren hinner han tänka att Albrens är hemma som han brukar.
Men så kommer verkligheten ifatt.
– Varför?, säger Yaser med en uppgivenhet i rösten.
LÄS MER: Två har häktats för knivdådet
LÄS MER: Två begärs häktade för knivmordet
Senare på mordkvällen, kort efter att Albrens förts med ambulans till sjukhus, ringer en kompis som varit på platsen och berättar att Albrens blivit knivhuggen.
– Vi frågade hur han mådde och fick svaret "Kom fort!", berättar Fayza.
Föräldrarna och äldre systern lämnade hemmet och åkte i bil till akuten. Yaser gick in i operationsrummet där Albrens låg.
LÄS MER: Föräldrar oroliga efter knivdådet
– Jag såg hans hjärta och sista andetag, säger Yaser.
Resten av natten var det ingen som fick en blund i ögonen. Yaser gick till platsen där hans son hittades och satt där i timmar.
Från Albrens sovrumsfönster ser man dit. Hans katt, som heter Jaguar och är svart, sover på den bäddade sängen och vägrar gå därifrån.
– Till och med katten är ledsen, säger Fayza.
Familjen väntar på datum för begravningen, som kommer att äga rum på den muslimska kyrkogården i Berthåga.
– Jag har kvar en son och två döttrar, jag måste leva för dem, säger Yaser.