Ribbingebäck herrgård strax utanför Järlåsa var tidigare ­Livets ords församlingsgård. Nu cyklar barn och ung­domar glatt omkring och sladdar på grusgångarna runt de vackra gulrappade stenbyggnaderna. Cyklarna skänktes härom­dagen av en kvinna som organiserat en insamling i Järlåsa.

– Några av cyklarna fick de sätta ihop själva, och det ­gjorde de blixtsnabbt. När de inte cyklar spelar de ofta fotboll. Det är lite komiskt, de kommer från krig men vanligaste skadan här är fotbollsskador, säger Mattias Hellström som är verksamhetschef för flyktingförläggningen.

Fast egentligen heter det inte flyktingförläggning nuför­tiden, utan asylboende. Den 3 september öppnade boendet, som drivs av Bert Karlssons företag Jokarjo AB som hyr herrgården av Livets ord.

Artikelbild

Över 50 miljoner människor är enligt FN på flykt på grund av oroligheterna i världen, den högsta siffran sedan andra världskriget.

80 000 av dem räknar Migrations­verket med kommer att söka asyl i Sverige i år, en kraftig ökning jämfört med i fjol.

I Ribbingebäcks asyl­boende bor cirka 180 ­flyktingar. Det är ett till­fälligt boende i väntan på besked om man får uppehållstillstånd i Sverige eller inte. Eiman Abu Khalaf är ­syrier och flydde från ­Egypten till Italien i båt tillsammans med sin man, sin fyraåriga dotter och sjuårige son. Allt de har med sig är ­kläderna de hade på sig. Skorna kastades överbord.

– Resan tog sju dygn. Vi hade ingen mat och nästan inget vatten, när vi kom iland till Italien kändes det som att man var väldigt nära att dö av uttorkning, berättar hon.

Artikelbild

Eiman Abu Khalaf har lätt för att skratta, men mellan leendena rinner tårar. Här i Ribbingebäck pratar hon och de andra flyktingarna mycket med varandra om sina hemländer. På gott och ont, säger Eiman Abu Khalaf.

– På ett sätt vill jag inte minnas, för minnena gör mig ledsen. Alla vill väl egentligen kunna leva och ha det bra i sitt eget land.

Vi sitter i ett konferensrum med vitmålade väggar och stora spröjsade fönster. En kväll glömde ­Mattias Hellström att låsa dörren, och han har inte suddat bort texten som någon skrivit på whiteboarden med blå p­enna: ”Thanks Sweden from the heart /Syrian people”.

Syrier är den största nationaliteten här i Ribbingebäck. Tio personer, de flesta från Järlåsa, jobbar heltid här. Mattias Hellström säger att han förstår att asylboenden väcker blandade känslor i en ort. Men han tycker att reaktionerna här överlag varit positiva.

– Många vill hjälpa till genom att till exempel skänka kläder. Sedan har jag hört några kommentarer om att flyktingarna är här för att snylta, men det är helt fel. Dessa människor är som vi, en del högutbildade och andra arbetare. De har haft liv med hus och bil, men har tvingats fly av olika anledningar.

Han håller på att ta emot en lastbil fullastad med gröna delar till en jättelik lekställning som ska monteras upp i det ljusa rum som under Livets ords tid användes till gudstjänster, men som nu går under namnet aktivitetsrummet. Här ska också pingisbord få plats och på den stora filmduken som hänger från taket ska man kunna se film.

– Det gäller för de här människorna att sysselsätta sig. Inte bara kroppsligt utan också mentalt, säger Mattias Hellström

Ribbingebäck är ett av ­Jokarjos 14 asylboenden. Företaget har på kort tid blivit landets största aktör på området och är på gång att öppna 20 asylboenden till, inget av dem i Uppsala län.

Det här är det enda asylboendet i Uppsala kommun, men kommunen har inget alls att göra med anläggningen. Migrationsverket har gjort upphandlingen och betalar för platserna. Boendet är tillfälligt, men vissa kan komma att stanna här en bra tid framöver. Först är det en väntan på i genomsnitt fyra månader på besked från Migrationsverket. Och den som får uppehållstillstånd kan ändå bli kvar här längre om ingen kommun anser att de kan erbjuda boende och personen inte själv lyckas fixa något.

Eiman Abu Khalaf, hon som flydde med familjen i en båt, fantiserar om att en dag ha ett hus med en trädgård. Hon jobbade som engelskalärare i Syrien, och nu funderar hon över chanserna att plugga för att kunna jobba som lärare också i Sverige. Men mest av allt drömmer hon om att barnen ska bli lyckliga.

– Vi levde i krig under två år. Min flicka vaknar och ­skriker av mardrömmar och min son är orolig och vill vara där jag är hela tiden. Men här är de säkra och behöver inte tänka på bomber som i Syrien, säger hon.

Palestiniern Mohammad Abdul Rahman nickar. Barnens säkerhet och framtid var det som slutligen också gjorde att han, hans fru och deras fyra barn flydde berättar han.

– Vi vill bo i ett land där det finns frihet och mänskliga rättigheter. Jag letade information på internet och så har jag vänner som sagt att Sverige är ett bra land att leva i.