Nyckelknippan i handen. Fingrarna krampaktigt runtom. Redo att slå med. Önska pepparspray i fickan. Gå fort men inte springa, måste ha energi kvar. Hålla koll bakåt. Byta trottoar för att slippa den mörkklädda vandraren. Önska andra kläder än kjolen. Snabbare skor än de med klackar. Ta en annan väg som är mera upplyst. Känna känslan av att bli fasthållen och nerslängd i backen.
Varje fiber av min kropp känner rädslan. Men för att kunna gå ensam hem på kvällen är det nödvändigt att bita ihop och intala sig att det är ok – det är inte så långt och nog mer folk längre bort. Alternativet är att stanna hemma och acceptera att kvinnor inte har rätt till det offentliga rummet efter mörkrets ankomst. Vilket låter helt absurt. Det gör mig förbannad, vi är ju så många.
I dagarna har Uppsala kommun skickat ut en stor trygghetsundersökning till 8 000 invånare för att förbättra både samhällsplaneringen och brottsbekämpningen framöver. Resultatet kommer redovisas våren 2018. Gott så, men ingen anledning för våra politiker att vänta. I dag kom Nationella trygghetsundersökningen som visar att nära var fjärde invånare känner sig mycket eller ganska otrygga när de vistas utomhus på kvällen. Det är bara att sätta igång och göra om Uppsala till landets tryggaste stad. Hur fantastiskt vore inte det för alla oss som bor här?