Tullgarnsbron kommer att ligga i förlängningen av Kungsängsesplanaden och ansluta till Ulleråkersvägen vid Kap. Syftet är att flytta biltrafik från Islandsbron.
Bron har varit en följetong. Arbetet med detaljplanen inleddes redan 2009. Men först nu har det gått i mål. Tanken är att fullmäktige ska anta detaljplanen efter sportlovet och att brobygget ska börja till hösten.
Det här är ett känsligt område för Uppsalas dricksvattentäkt och ett avslag från länsstyrelsen på det första förslaget gjorde att frågan försenats. Först efter att bilvägen flyttats längre från ån fick man klartecken och arbetet kunde gå vidare.
Den långa handläggningen gjorde att politikerna i kommunstyrelsens arbetsutskott har krävt en särskild redovisning av varför det tagit så lång tid.
Det är inte bara skyddet för dricksvattnet som gör bron kontroversiell. År 2050 räknar kommunen i sin trafikanalys med att 10 660 motorfordon kommer att köra över bron per dygn. Det är ungefär lika mycket trafik som på Kungsgatan i dag. Samtidigt kommer biltrafiken på Islandsbron, enligt kommunens siffror, att minska med 1 800 fordon per dygn.
Sammantaget innebär det att den totala trafiken ökar kraftigt, vilket orsakar ökat buller inte minst på Kungsängsesplanaden, öster om Fyrisån, och på Sjukhusvägen, väster om ån.
Att nya trafikleder skapar mer trafik är väl känt inom trafikforskningen och kallas inducerad trafik. Lena Smidfelt Rosqvist, forskningschef på Trivector, säger att det egentligen handlar om ganska enkla samband om utbud och efterfrågan.
– Man har inte en fix mängd transporbehov per individ. Det beror på hur förutsättningarna ser ut. Är det enkelt att ta bilen är det fler som kommer att göra det oftare, grovt uttryckt, säger hon.
Effekten kan också bli så att trafiken korkar igen ännu mer i stan efter att man byggt en ny väg.
– Det är sällan som människor har både start- och målpunkter enbart längs den nya vägen. Det gör att belastningen kan öka på omkringliggande gator, säger Lena Smidfelt Rosqvist, och fortsätter:
– Men den här effekten kommer inte dagen efter att man öppnar en ny väg. Först känns det luftigt och fint, men efter hand bygger människor upp nya vanor och använder upp den nya kapaciteten.
Den nya trafikled som skapas över ån innebär också en barriär för gång- och cykeltrafiken, både längs Fyrisån och längs snabbcykelleden, trots de politiska målen att prioritera cykel. Cykelvägarna längs Fyrisån, som är ett viktigt rekreations- och pendelstråk, kommer att gå under bron. Men för att bron inte ska bli för hög så har cykelvägarna på båda sidor dragits ner närmare vattnet, vilket gör att de kommer att bli översvämmade vid vårflod och högvatten.
Enligt Stefan Bergerstam, projektledare för Tullgarnsbron, är det tillgänglighetskrav och en önskan om att bron ska vara ett landmärke som ska smälta in i omgivningen som är orsaken till att den inte kunnat byggas tillräckligt hög för att cykelvägen inte ska bli översvämmad.
Vid högvatten får gående och cyklister i stället ta en ramp som går upp mot och över bron.
Också där trafiken från bron kommer fram till Sjukhusvägen blir det konflikt med korsande cykeltrafik. Här passerar snabbcykelvägen Valsätraleden. Den ökade biltrafiken från Tullgarnsbron innebär att det krävs trafiksignaler vid utfarten från Ulleråkersvägen. Och det blir en svår uppgift att prioritera mellan framkomligheten för cykel, kollektivtrafik och bil i korsningen.