Det var många som tog chansen att se klassiska Gyllene Tider en förmodad sista gång. Men förberedelserna var inte lika enkla för alla. För Gustav Johansson var vägen till konserten något krokig. Det plan som skulle ta honom hem från Krakow kom nämligen inte fram förrän närmare midnatt – och det var givetvis inte ett alternativ. 1800 kronor senare var biljetten ombokad till ett plan som faktiskt anlände i tid.

– Man minns gamla grillkvällar och så. Man har ju växt upp med Gyllene Tider, säger Gustav Johansson.

Främst såg han fram emot den personliga favoriten "Billy", en säregen låt som återfinns på debutalbumet från 1980.

– Spelar de inte den blir jag besviken, ler han.

För familjen Näll var uppladdningen desto lugnare. De anlände strax innan Chris Kläfford, som agerade förband, skulle äntra scenen.

– Gyllene Tider är lite av svensk historia. Man är uppväxt med det, säger pappa Mathias Näll.

Tycket för musikikonerna verkar gå i arv i släkten Näll. Barnen Ingrid och Lovisa Näll tillhörde antagligen konsertens yngsta skara, och såg fram emot en rolig upplevelse.

– De är bra men jag har ingen direkt favoritlåt, säger Lovisa Näll.

Även Sven och Bodil Westerlund kände nostalgivibbar när de var på väg in på konsertområdet.

– Man har följt med sedan ungdomsåren, säger de.