Mordet löst - efter 850 år

Legenden om Erik den helige kan stämma. Och benen i relikskrinet kan mycket väl komma från den historiska kung Erik. Det meddelades på en presskonferens i finstakoret i Uppsala domkyrka.

16 mars 1916 11:47

Ekon från snabba steg ackompanjeras av ljudet från flera kameror som knäpper bilder i snabb följd. Inne i finstakoret i Uppsala domkyrka samlades ett tjugotal journalister på onsdagen för att ta del av resultatet från det tvärvetenskapliga projektet där flera forskare undersökt skelettresterna i Erik den heliges relikskrin. Kyrkan lämpar sig väl för en presskonferens av denna typ, akustiken är mäktig i sammanhanget.

Kvarlevorna från den helgonförklarade konungen Erik togs upp ur sin grav och lades i ett relikskrin 1257. I april 2014 öppnades skrinet så att forskare skulle kunna genomföra tester med förhoppning om att kunna berätta mer om var den mytomspunne kungen levde, hur han levde och hur han dog.

– Resultaten som vi kan presentera verkar faktiskt försvara legenden om Kung Erik, säger Christian Lovén, docent i konstvetenskap vid Uppsala universitet, som samordnat presentationen av den tvärvetenskapliga undersökningen.

Men lite är känt om Erik Jedvardsson som var kung i Sverige på 1150-talet. I St Erikslegenden beskrivs det att han dödades och halshöggs den 18 maj 1160 av en annan tronkrävare, Magnus Henriksson, i samband med att kung Erik firade gudstjänst där domkyrkan står i dag. Undersökningen av de totalt 24 skelettdelarna bekräftar den teorin. Anna Kjellström vid osteologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet har undersökt kvarlevorna och funnit elva olika skador som ska ha uppkommit i samband med hans död. Bland annat har man hittat flertalet skärsår på underkroppen, vilket talar för att Erik bar en ringbrynja. Den sista dödande skadan kom dock från ett vapen som slog in halsen. En avhuggen halskota visar även att han blivit halshuggen.

– Skadorna stödjer legenden och talar för att det är kung Erik som är i skrinet, säger Anna Kjellström.

Skelettdelarna ska även ha genomgått en isotopanalys för att ta reda på ur vilka proteinkällor som kung Erik fick sin mat. Resultaten visar att han fått i sig proteiner från land samt mycket sötvattenfisk, vilket i sin tur stämmer överrens med uppgifterna om att han ska ha fastat. Forskarna har även kommit fram till att han var 170 centimeter lång, 35 till 40 år, väldigt välbyggd och frisk. Han hade även en 20-25 procent högre bentäthet än vad jämnåriga män har i dag.

Svavelvärdet i skelettet och isotopvärdena talar för att Erik den helige i huvudsak vistades i Västergötland de sista 20 åren av sitt liv. Detta har man kommit fram till efter att man jämfört värdena med barnskelett i Varnhem i Västergötland samt skelett från Sigtuna.

– Det förvånade mig. Men vi måste få ett mycket större jämförelsematerial av samtida isotopundersökta skelett, särskilt från Uppsala, innan vi kan vara helt säkra, säger Christian Lovén.

En dna-analys pågår fortfarande och beräknas vara klar mot slutet av året.

<p>St Erikslegenden</p>

S:t Erikslegenden från 1200-talet berättar: "Den dagen var Kristi Himmelsfärds fest, då han (kung Erik) efter vår Herre skulle vinna martyrpalmen och fara till himmelen. Den dagen bevistade han mässan i heliga trefaldighetskyrkan på berget som kallas Vår Herres Berg och där nu domkyrkan står. Då bars bud till honom av en av hans män att utanför staden funnos fiender och att det vore rådligt att möta dem med vapen.

Han säges då ha svarat: 'Låt mig i lugn åhöra denna högtids stora begängelse; jag hoppas till Herren att det som må återstå av gudstjänsten det skola vi högtidligen få höra annorstädes.' När han sagt detta överlämnade han sig åt Gud, gjorde korstecknet, lämnade kyrkan, väpnade sig och sina män, och gick med dem - fastän de voro få - manligen mot fienderna. Dessa började striden och sände sitt stridsfolk mest mot konungen. När Herrens Smorde låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde, och avhöggo vanvördigt hans vördnadsvärda huvud. Så gick han segrande från krig till fred och utbytte saligen det jordiska riket mot det himmelska.

Mirakel sades ske efter kungens död och han blev Sveriges nationalhelgon, Erik den helige. Han är avbildad med sin krona i Stockholms stadsvapen. Kronan i Svenska kyrkans logotyp har samma ursprung. Uppsala, nuvarande Gamla Uppsala, blev ärkebiskopssäte 1164. 1257 togs Eriks kvarlevor upp ur sin grav och lades i ett relikskrin. 1273 flyttade ärkebiskopen och relikskrinet med Erik den heliges ben till staden Östra Aros, nuvarande Uppsala, där man just hade påbörjat bygget av katedralen.

Källor: Svenska kyrkan och Uppsala universitet

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Kristoffer Olofsson