Tioåriga Cornelia Wåhlander kastar en gul plastring förbi Luna-Li. Luna-Li förstår först inte riktigt vad hon ska göra, men hämtar sedan ringen och släpper den över en kon.
– Bra Luna! säger Cornelia och ger henne en kram och en hundgodis.
Luna-Lis mormor var Livia, Sveriges första sjukhushund, som dog plötsligt i våras av akut leversvikt. Då hade Luna-Li ganska nyss börjat jobba. Hennes uppdrag är att vara en lekkamrat och ett stöd till de barn som är inlagda på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Hon ska hjälpa barnen att glömma sjukdomen en stund, ge dem något att se fram emot, lindra smärta och ångest.
När Cornelia Wåhlander efter en stor canceroperation inte ville gå upp från sjukhussängen på flera veckor kom en sjuksköterska att tänka på Luna-Li. Kanske kunde hon motivera Cornelia. Det kunde hon.
– Det blev den bästa dagen på sjukhuset, säger Cornelia.
Det här är andra gången som hon träffar Luna-Li. I hissen upp till hundterapirummet nyss kände hon hur hjärtat bultade för att hon längtade så mycket. Tillsammans med hundinstruktören Fanny Moberg tränar hon Luna-Li att klara olika tricks. Efter omkring en halvtimmes lek avslutas passet med mysstund. De släcker lamporna i taket och sätter sig på en stor madrass. Luna-Li somnar medan Cornelia långsamt klappar hennes lockiga päls.
– Det här är den bästa stunden. Luna är så snäll och mjuk och söt, säger Cornelia.
Luna-Li är en labradoodle, en blandning mellan labrador och pudel. Hon är lättlärd och snäll och betydligt mer allergivänlig än de flesta andra hundar. För att bli certifierad sjukhushund krävs omfattande psykologiska tester.
– Hunden ska vara helt stabil och kunna umgås både med ett livligt och med ett stillsamt barn. Kunna anpassa sig till personen, helt enkelt, säger Ann Edner som är barnläkare och den som tillsammans med en hundinstruktör tränade upp sin hund Livia – och sedan Luna-Li – att bli sjukhushund.
Det hela startade 2016. Livia började då som sjukhushund på Akademiska barnsjukhuset i ett unikt forskningsprojekt, där man undersökte hur 50 barn mådde av att leka med Livia. Resultatet visade att en stor majoritet av barnen blev gladare och mindre ångestfyllda. Projektet har också genomgått en klinisk granskning för att säkerställa att det inte finns några negativa effekter.
Ann Edner hoppas att sjukhushundar i framtiden ska kunna erbjudas som vilken medicin som helst.
– För barn är lek och daglig aktivitet väldigt viktigt för tillfrisknandet. Och ju mer högteknologiska vi blir på sjukhuset desto viktigare tror jag att det blir med djur och natur i vården, säger hon.