Från porten till ett av bostadshusen i Sivia torg kommer Sture och Poa Jansson, med kassar i händerna. Här har de bott sedan 1995. Överlag har det varit en bra boplats. Allra bäst gillar de läget – men kan också rada upp flera punkter som skulle behöva förbättras:
– Jag vill inte låta som om jag bara gnäller, men det har egentligen inte gjorts något åt huset sedan vi flyttade in. Och det har blivit bus här på senare tid. Det går vakter ibland men de kan ju inte se allt, säger Sture Jansson.
Paret konstaterar att många besked kommit och gått om när ombyggnaden ska starta och hyresgästerna flytta ut. De senaste frågetecknen gäller hur stor del av huset som ska bli kontor och hur mycket hyrorna höjs. Sture och Poa Jansson räknar med att flytta tillbaka efter renoveringen och har förhoppningar på den nya ägaren:
– Det måste vara en hyresvärd som bryr sig om hyresgästerna, summerar Sture Jansson.
I dag ägs Sivia torg av Rikshem, som planerar en försäljning. Det innebär att en ny ägare får ta över de byggplaner som kommunen klubbade i våras, men också att byggstarten flyttas fram igen. Exakt hur mycket av planerna som kommer att förverkligas vet ännu ingen. Inte heller hur mycket hyran höjs för boende och butiker. Nuvarande ägaren konstaterar att renoveringar generellt leder till höjda hyror:
– Vi har informerat alla hyresgäster om försäljningen av fastigheten och att lägenheterna behöver renoveras. När bostäder får högre standard så betingar det ett högre bruksvärde som också ger en högre hyra. Sedan beror hyresnivån naturligtvis på vad en ny ägare väljer att göra, säger Karl Vahlund, transaktionschef hos Rikshem.
Ett besök på innergården i Sivia ger klart besked om att förändring väntar. De nedsläckta butiksfönstren blir allt fler. Hos Norrmans skor, en av de äldsta butikerna i huset, pågår utförsäljning. Tvärs över p-platsen håller sig ännu den klassiska Uppsalakrogen Lucullus kvar. Den har haft sitt gavelläge mot Storgatan nästan ända sedan huset byggdes. Restaurangchefen Bedro Acar är inne på sitt tionde år i restaurangen.
Under byggtiden måste krogen stänga men hans målsättning är att återkomma till kvarteret efter renovering och ombyggnad. Just nu letar Bedro Acar efter en lämplig ersättningslokal i närheten att flytta till. Det är nödvändigt att hålla rörelsen igång även under byggtiden, konstaterar han. Den som stänger löper risk att bli bortglömd. Framtiden är oviss för restaurangen, men Bedro Acar visar inga stora tecken på oro:
– Jag är en positiv natur. Mina kunder är mer oroliga än jag, säger han.
För restaurangens del planerar han inga stora förändringar. Den tydliga 70-talsprägeln i menyn och innanför entrédörren lär behållas.
– Karaktären ska vara kvar men det behövs en uppfräschning. Jag har velat sätta igång de senaste åren men det har varit olika bud om när renoveringen kan starta, säger Bedro Acar.
Han möter kunder som är både tredje och fjärde generation matgäster på restaurangen. Några firar troget sin födelsedag här, andra sina bröllopsdagar. Här är bara en av hans historier ur verkligheten: En kvinna som en dag 1974 var på väg till Cypern hann bara till Uppsala centralstation, där hon fick besked om att resan ställts in på grund av de politiska oroligheterna på ön. Hon gick in på Lucullus för en matbit – och träffade sin blivande man bland borden.