– När jag berättar för vuxna om hur det är och vad som händer mig och mina tjejkompisar blir de chockade. Folk behöver få veta. Jag orkar inte ha det såhär, säger Emelie som vill vara anonym och egentligen heter något annat.
Den 29 december 2018 publicerades en insändare i UNT, som Emelie skrivit. I den berättar hon om tafsande killar i centrum och på bussar, killar som när hon går förbi kommenterar hennes kropp och vad de vill göra med henne sexuellt. Och om hur hon i somras, mitt på eftermiddagen, omringades av ett stort gäng killar på Stora Torget.
Hon tycker fortfarande att det är jobbigt att prata om den händelsen.
– Jag hade träffat en kompis och skulle ta bussen hem. Jag satte mig på en bänk och strax kom det killar och satte sig bredvid mig på bägge sidorna. Sen kom fler killar och ställde sig framför mig. De började ta på mitt hår och mina ben och sa saker till mig som jag inte förstod. Jag blev så himla rädd och sa till dem en massa gånger att sluta, men de lyssnade inte.
Emelie berättar att hon var omringad och inte kunde ta sig därifrån. Efter vad Emelie upplevde som en väldigt lång stund gick ett par av killarna därifrån och då såg hon chansen att fly.
När jag säger att det var tur att det var på dagen tittar hon på mig.
– Men det är det som är grejen. Det spelar ingen roll om det är dag eller kväll. Sånt här kan hända oavsett.
Vi träffar Emelie på ett kafé i centrala Uppsala. I vanliga fall åker hon inte till city längre, det är för jobbigt eftersom hon känner sig så utsatt här. Men hon känner sig otrygg även i andra stadsdelar och berättar att hon nästan aldrig är ute, om hon träffar kompisar umgås de helst hemma. Hon tänker på vad hon har på sig: kläder som inte är för snygga, och hon drar ofta upp luvan över håret så att hon inte ska synas lika mycket. Emelie pekar på sina skor.
– Springskor. Det har jag nästan alltid för att kunna springa snabbare om nåt händer. Egentligen skulle jag vilja ha finare skor.
Hon ser uppgiven ut.
– Allt är så hemskt. Det här är så fel. Jag vill kunna vara ute och känna mig trygg.
Med på kaféet är en av Emelies kompisar, som också är fjorton år och som vi kan kalla Amanda. Amanda håller med om att det är otryggt att vara ung tjej i Uppsala. Särskilt i centrum och i synnerhet om man är själv.
– Det är killar som visslar och kommer fram och säger eller viskar saker till en. En gång på kafé Storken tryckte några killar in mig i ett hörn när min kompis var på toaletten. Det är helt sjukt, säger hon.
Emelies insändare publicerades på UNT:s Facebooksida. I kommentarer märks att många utgår från att alla killarna i Emelies insändare är invandrare. Är det så? Emelie och Amanda skruvar lite på sig – det märks att de känner att frågan är laddad – men säger sedan att vad gäller gängen i centrum handlar det om killar som nyligen kommit till Sverige och inte kan så mycket svenska. Emelie och Amanda tycker att det borde vara självklart att alla som kommer till Sverige ska gå kurser om vilka lagar och normer som gäller här.
Amanda säger att hon inte särskilt ofta möter svenska killar som beter sig illa, men Emelie tycker att det finns gott om sådana.
– Jag har varit med om många svenska killar och män som tafsar, säger saker och ser en som objekt. Inte minst i skolan. Jag kan sitta bredvid killkompisar, och så plötsligt börjar de kommentera en tjej som går förbi och allt de vill göra med henne. Jag säger till dem att de inte kan prata om tjejer på det sättet, men det är som att det är nån slags status bland killar att snacka så inför kompisarna.
Emelies insändare väckte stor uppmärksamhet och blev en av de mest lästa artiklarna på unt.se de första veckorna i januari. Något som många läsare reagerat på är att ingen förbipasserande ingrep för att hjälpa henne när killgänget omringade henne.
– Jag tror inte att de vågade, säger Emelie. Men jag hade verkligen velat att någon kommit fram och sagt till killarna.
Den otrygghet som Emelie och Amanda beskriver delas av flera andra unga Uppsalatjejer som UNT träffar på skolor och på stan. Av det tiotal tjejer vi pratar med har ingen annan varit med om att bli omringad, men fenomenet med grupper av killar i centrum som är framfusiga tycks välkänt. Ett par tjejer säger att de bara struntar i killarna, medan flera andra försöker undvika de platser där gängen håller till.
På Katedralskolan har Hannah och Emma, 17 respektive 16 år, lunchrast när vi träffar dem. De berättar om hur killar som står i grupp brukar vissla och kommentera dem när de går förbi.
– De kan till exempel säga saker om ens utseende. Det känns obehagligt, säger Hannah.
Emma nickar och berättar att hon ofta känner sig otrygg om hon går ensam. En del gränder kring Stora Torget, som till exempel Påvel Snickares gränd där det ofta står grupper med killar, undviker hon även mitt på dagen. Varken Hannah eller Emma har i dessa sammanhang blivit tafsade på eller omringade.
– Men det är väl framför allt det man är rädd för ska hända, säger Emma.
De tror att mycket skulle lösas om personer som är nya i Sverige bättre kommer in i samhället. Killarna de ser på stan verkar mest gå med varann, säger de.
– De yngre killarna som nyss kommit hit till Sverige och går i skolan beter sig inte dåligt. Jag tror att det vore bra om man blandade klasserna ännu mer än man gör i dag, säger Hannah.
Fast det är ju inte så att alla svenska killar beter sig bra jämt, säger de sedan. Hannah har varit med om att på fester bli tafsad på – och då har det handlat om killar med svensk bakgrund.
– Jag tycker att killar måste ta ett större ansvar och säga till när de ser en kompis tafsa på någon, för då skulle nog killen skämmas på ett annat sätt än om tjejen säger till, säger Emma.
Det här är inte första gången som UNT skriver om sextrakasserier mot unga tjejer eller om otryggheten i centrum. En undersökning från Region Uppsala visade att andelen unga tjejer som känner sig trygga på stan har minskat kraftigt de senaste åren. 2013 svarade 45 procent av tjejerna i gymnasiet att de kände sig trygga när de var på stan i Uppsala. 2017 var siffran 19 procent.
Uppsala kommun har tillsammans med polisen sedan dess satsat på att öka tryggheten i centrum, med bland annat ordningsvakter och fler socialarbetare på stan. Just unga tjejers upplevelse av centrummiljön var en av de tyngst vägande argumenten för att införa kommunala ordningsvakter.
Emelie polisanmälde inte det hon utsattes för på Stora Torget. Hon vågade inte, säger hon, eftersom risken var att killarna då skulle kunna få veta vem hon är. Hon tänker ofta att det vore skönt att flytta ut på landet, bort från allt som händer i Uppsala.
Jag frågar henne och Amanda vad som borde göras för att de ska känna sig tryggare. Först rycker de på axlarna och ser uppgivna ut. Sedan säger de att fler poliser ute på stan skulle vara väldigt skönt.
– Poliser som är där utan att det hänt något, som bara syns för att det ska bli tryggare. Det är bra att det finns ordningsvakter, men de fick gärna vara ännu fler.
Emelie berättar att hon sovit dåligt i natt eftersom hon var så nervös inför vårt möte. Hon tycker att det känns jobbigt att berätta, delvis för att hon känner skam över det hon utsätts för.
– Men jag tänker att jag måste berätta. Då kan andra tjejer som är utsatta och som läser det här känna att de inte är ensamma. Och så behöver vuxna veta hur det är, annars kan det ju inte bli någon förändring.