– Med den här kartläggningen kommer vi att utifrån genetisk information få helt nya kunskaper om människans förhistoria under nästan 50 000 år. Vi räknar också med att kunna lösa historiska tvistefrågor, som inte kunnat besvaras enbart med hjälp av traditionella arkeologiska fynd och metoder, säger professor Mattias Jakobsson vid evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, som är huvudansvarig för projektet.
Förra året publicerade ett internationellt forskarkonsortium en fullständig kartläggning av dna-spiralens uppbyggnad hos drygt 2 500 nu levande människor från jordens fem bebodda kontinenter.
– Denna jättekatalog över genetisk variation hos jordens nutida invånare är ovärderlig för forskare inom genetik, medicin, biologi och en rad andra forskningsfält världen över. Men den kan bara belysa en mycket begränsad del av den genetiska variationen och mångfalden hos de mer än tusen generationer människor som har levt i Europa och Asien före oss, säger Mattias Jakobsson.
Till skillnad från forskarna som gjorde den stora kartläggningen av nutida människors arvsmassor har Mattias Jakobsson och hans kolleger inte tillgång till blodprover med intakta celler och oskadat dna. Deras undersökningsmaterial är mellan 1 000 och 50 000 år gamla människoben och -tänder från en rad olika fyndplatser i Europa och Asien, och sträcker sig därmed ända från tidig stenålder till början av medeltiden.
I den mån det finns något bevarat människo-dna i så gamla kvarlevor är det alltid starkt nedbrutet och förorenat av främmande dna, till exempel från bakterier.
För tio år sedan vågade forskarna knappt ens drömma om att någonsin i stor skala närmare kunna analysera så små mängder av så gammalt och så skadat dna.
– Under de senaste åren har det dock skett något av en revolution när det gäller molekylärgenetiska tekniker för att ta fram forntida dna, och särskilja det från såväl gammalt bakterie-dna som sentida dna från till exempel arkeologer som hanterat materialet. Andra nödvändiga förutsättningar är nya avancerade beräkningstekniker och tillräckligt med datorkraft för att hantera, tolka och pussla ihop den enorma mängden data som fås fram, säger Mattias Jakobsson.
Projektet sker i samarbete mellan Mattias Jakobssons forskargrupp vid Uppsala universitet och en forskargrupp ledd av biologkollegan Anders Götherström och arkeologen Jan Storå vid Stockholms universitet.
Genom att brett kontaktnät med arkeologer och museer världen över får de svenska forskarna tillgång till provmaterial. Hittills har de lyckats samlat in drygt 2 300 små ben- och tandprover, från Portugal i väst till Taiwan i öst, och från Indien i syd till Sibirien i norr.
– Allt provmaterial genomgår en första sållning. I den slutliga analysen kommer vi att använda de 1 000 prover som innehåller mest bevarat dna och som bedöms vara mest representativa för Europas och Asiens invånare under årtusendenas gång, säger Mattias Jakobsson.
En vanlig uppfattning om människorna som efter utvandringen från Afrika för mer än 50 000 år sedan spridit sig till (nästan) alla jordens hörn är den om så kallad demografisk stabilitet. Med detta menas att människor som väl slagit sig ner i ett område tenderat att stanna kvar, generation efter generation, utan att få barn – och därmed utbyta genetiskt material – med andra grupper.
– De undersökningar som hittills har gjorts av forntida dna stämmer dock dåligt med den uppfattningen. Sett över längre tid verkar det förgångna domineras av rörlighet, inte stabilitet. Vårt nya projekt kommer att ge nya detaljerade kunskaper om detta över både tid och rum, säger Mattias Jakobsson.
Kompletterande så kallade isotopanalyser av tänder kommer också att ge information om varifrån djuren och växterna kom som personen åt när tänderna bildades.
– Genom isotopanalysen kan vi därmed få uppgifter om platsen där en person dog skiljer sig från platsen där han eller hon växte upp. Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att en del flyttat över avsevärda anstånd, säger Mattias Jakobsson.
Som exempel på frågor som projektet kommer att kunna belysa nämner han hur naturkatastrofer och klimatförändringar påverkat befolkningarnas storlek, rörlighet och sammansättning, till exempel efter den i isländska sagor nämnda fimbulvintern som tros ha orsakats av verkliga omfattande vulkanutbrott i slutet av 400-talet.
– En annan intressant fråga gäller vilka människor som levt längs Sidenvägen mellan Kina och Europa, sedan den öppnades för mer än 2 000 år sedan. Arkeologiska fynd påvisar stora förändringar i människors levnadssätt längs Sidenvägen under århundradenas gång, men vi vet inte om dessa var en följd av migration eller av att redan bosatta befolkningar inspirerades att byta livsstil, säger Mattias Jakobsson.
Samtidigt betonar han att det inte bara är forskarna i Stockholm och Uppsala som kommer att få nytta av resultaten av projektet.
– Alla uppgifter som vi får fram kommer att lagras i en offentlig databas, som forskare över hela världen fritt kommer att kunna ta del av. Förutom till exempel arkeologer och historiker kan till exempel evolutionsbiologer och medicinskt inriktade forskare få stor nytta av denna information, säger Mattias Jakobsson.
Men han tror också att projektet kommer att ge svar på åtskilliga frågor som inga forskare i dag ens vet om att de finns.
– Det vi har lärt oss att förvänta av tidigare gjorda undersökningar av förhistoriskt dna är det oväntade, säger Mattias Jakobsson.