– Vissa dagar ger inte spaningen någonting i jaktväg - det är verkligheten, förklarar Micael Persson, en av jägarna i Skuttunge Östra jaktvårdslag.
Klockan är knappt sju på morgonen och solen skiner och en bit bort på ett fält syns två rådjur som springer sedan de hört skallen från jakthundarna.
– Det börjar ju riktigt bra, konstaterar jaktledaren John Tjörnelund.
Den här torsdagsmorgonen finns UNT med på älgjakten tillsammans med Skuttunge Östra jaktvårdslag.
Platsen är ett jakttorn vid en åker mellan Björklinge och Skuttunge. John Tjörnelund förklarar att tornet kallas för dansbanan.
Dansbanan?
– Ja, det här jakttornet är betydligt större än vad övriga är och det får ledigt plats två personer här, säger John Tjörnelund.
Utsikten från tornet är bra och man ser ut över det omgivande landskapet. I jaktradion sprakar det plötsligt till då en av hundförarna fått upp ett spår på något vilt. Instruktionerna är många i låg samtalston mellan jaktledaren John Tjörnelund och de övriga i jaktlaget.
Jaktlaget har ett arrende som ger medlemmarna rätt att jaga älga på ett drygt 800 hektar stort mark- och skogsområde.
Egentligen är det fel att prata om älgjakt. I dag är älgjakten mycket mera än så.
– Det är länsstyrelsen som styr vad vi får jaga och hur länge, men i dag har vi även möjlighet att jaga vildsvin, kron- och dovhjort i samband med älgjakten, vilket vi också gör, förklarar John Tjörnelund som jagat i drygt 40 år.
Jägare är kända för sina historier och John är inget undantag. Medan vi sitter i jakttornet berättar han flera.
– På en jakt sköt jag en älgkalv. Problemet var bara att den skjutna kalven sprang ner i en sjö. Då var det bara att klä av sig och vada ut i vattnet och försöka få in kalven till land innan den sjönk.
Förmiddagens jakt slutar utan att något vilt fälls. Sedan starten i måndags har jaktlaget skjutit en älgkalv.
– Vi rätt att skjuta en ko och obegränsat med kalvar på vårt jaktområde, upplyser John Tjörnelund.
Under eftermiddagen tar UNT rygg på hundföraren Micael Persson och hans kelpi (australisk vallhund) Oliver.
– Oliver är lite seg nu. Jag tror han sprang 1,4 mil under förmiddagens spårning. Det märks att han är trött eftersom han håller sig nära oss och hoppas att jag ska säga till honom var han ska söka. Skulle han vara piggare skulle han vara mera självständig och dra i väg och söka efter vilt, förklarar Micael Persson.
En annan av jaktlagets hundar - en karelsk björnhund - får upp ett spår på ett vildsvin som den följer länge. När jägaren och hunden får syn på vildsvinet så går det precis över gränsen in till nästa jaktområde.
– Vi får bara jaga på vårt område och inte på någon annans, förklarar Micael Persson.
Torsdagens jakt slutar utan att laget fällt något vilt.